Jo, jag är kvar!

Igår glömde jag bort vad den "coola" svenska gruppen Backyard babies heter. Jag kallade dem Backyardigans. Det tar jag som ett tecken på att jag borde lyssna mer på musik och titta mindre på barntv. Eller bara att jag har lite andra prioriteringar just nu.

Förövrigt har jag loggat ut. Bloggar inte, läser inte bloggar, kollar inte mail och inte facebook. Och det är rätt skönt. Det är faktiskt jätteskönt.
Dagarna rusar fram och jag tycker inte att jag hinner det jag vill. För jag orkar inte heller. Helt plötsligt har jag nämligen blivit väldigt gravid. Har kanske haft tid att reflektera mera över detta faktum. Gjorde ett tappert försök att ta oss in i förrådet vi har alla våra tillhörigheter i här i Sverige. Vi gav upp efter 5 minuter. När vi öppnade dörren var det som att kliva in i en vägg av saker. Saker som var välplacerade och omöjliga att flytta på. Om inte allt skulle rasa.

I morgon åker vi till Järvsö för att fira nyår. Det skall bli mysigt. Om kylan släpper taget. Vi tänkte att killarna skulle få åka lite skidor!

God Jul!

Vi är i Sverige sen i lördags. Vi är galet jetlaggade allihop men vi njuter ändå av att vara här. Det kommer nog bli mycket sporadiskt med inlägg. Det går för runt hela tiden och sen har jag heller ingen lust att sitta framför datorn nu när vi är här!

Vill bara önska er alla en härlig och fröjdefull jul, med denna

Ta hand om er!

Julekramar

Sista minuten!

Om tre timmar åker vi till flygplatsen. Såhär ser det ut hemma. Douglas vaknade i morse och frågade "who did all this mess". Jaa det kan man undra. Och vem skall ordna till det och packa?

Känner mig som om jag springer i cirklar. Men det brukar ju lösa sig. Sitter även och skriver de sista julkorten, fixar med lärarnas presenter. Måste förbi posten och lagra den och även hämta ut mina nya recept på apoteket. Jag har "hyperactive airways". Det är tydligen en åkomma man kan få när man är gravid och blir förkyld. På något vis låser sig rören och jag får inte ner tillräckligt med luft. Kan få dras med det tills våren. Samtidigt så är jag otroligt fördomsfull och undrar om jag kan lita på den skelande doktorn som satt i rullstol!

Näe, hörrni. Nu packar jag lite till! Ses då!

Vecka 24

Det har efterfrågats en magbild. Här kommer den. Röran i bakgrunden får ni bortse ifrån. Det gör jag.

Nya features på min galet heta blogg :-)

Som ni kanske ser har jag lagt till rutor längst ner i mina inlägg. Kanske är det fånigt, eller så är det lite kul. Jag vet inte än. Men i alla fall kan ni tycka till om det jag skriver. Klicka bara i rutan för vad ni tycker motsvarar inlägget. Tyckte det var lite svårt att komma på bra ord för rutorna men ni kanske har bra förslag. Eller duger de som står där! Tyck till nu bara!!

Juletid - gåvotid

Såhär i juletider är det mycket som skall hända. Julklappar till nära och kära skall inhandlas. Man vill ju så gärna hitta den perfekta presenten till alla. Jag har ju tagit mig i kragen och skrivit några julkort, det känns mycket bra. Hoppas jag inte missat någon bara.

Just nu funderar jag dock mest över hur mycket dricks jag skall ge Sopgubbarna, postgubben och tidningsbudet. Jag funderar också över om jag skall skänka leksaker till kyrkan för barn som inte får julklappar hemma. Skall jag gå med i den "food drive" som just nu är på Sidneys skola för hemlösa. Och Douglas pratar om att vi måste skänka saker till Alicia, en kvinnlig soldat som åker och krigar i Irak efter jul och som efterlyser tandborstar, tandkräm, energybars och annat. Hennes mamma jobbar på hans skola.
Det är ett enormt tryck med lappar i ryggsäckarna varje dag om detta.

Hur gör ni :-)

Är jag inte en riktig kvinna nu?

Jag känner inte igen mig alls i detta. Har ingen aning om vilka mina första klackskor var. Överhuvudtaget.

Här är mitt badrumsskåp

Det är ju för sorgligt. Mitt badrumsskåp alltså. Jag är kvinna. Om ni undrade. Jag har passerat 35. Och jag tvättar ansiktet med tvål. Det har jag alltid gjort. När jag har sminkat mig gnuggar jag lite extra bara. Sen svider det satan i ögonen. Men det funkar ju och jag har ju som sagt alltid gjort så. Varför ändra ett vinnande koncept. Mohahahaha.
Nu är det ju så att även jag åldras. Konstigt nog. Och nu tänkte jag börja unna mig bra skit. Liksom bra grejor så jag kanske får behålla lite "spänst" i skinnet. Om det någonsin funnits där.

Jag har aldrig brytt mig om krämer och mirakelkurer och annat som tar tid och är bökigt och kladdigt. Men, på senare tid så har jag införskaffat en och annan sak som gör att det känns lite lyxigt och lite ombonat och trevligt när man kikar in i vårt annars mycket tragiska badrumsskåp. Hela vårat badrum är rätt tragiskt faktiskt. Det är fräscht och så. Helkaklat. Men pyttelitet. Nog det minsta badrum jag haft någonsin när jag tänker efter. Till och med mindre än det jag hade i min första lilla lägenhet på 20 kvm. Men det duger. Det behövs inte så många fina och bra burkar i skåpet då. Det fylls ju ut så snabbt.

Ni fattar att jag skriver detta för att jag har lite. Aningens lite. Dåligt samvete för de dyra krämerna jag köpte idag. 108 dollar för hand- och fotcreme. Men det var trevligt att ställa in dem i skåpet och se hur fina de såg ut. Det var ju för gudsskull "Döda havet" salt! Specialbra.

Piggelin?

Det börjar ordna till sig det här. Känner mig massor med bättre än i går till exempel. Borde nog vara helt återställd till fredag som är min plan. Även om jag mötte en av grannarna i morse och jag förklarade att vi inte setts på länge för jag hållt mig inne men att jag kände mig bättre nu. "Är det där bättre" var hennes svar. Varken såg eller lät särskilt bra ut men det är ju känslan. Känslan som räknas!

Så, eftersom jag kände mig så pigg bestämde jag mig kvickt för att försöka få lite shopping gjort. Hittade julklappar till killarna! Douglas vill ju ha en rock n´roll gitarr och jag hittade en elgitarr för barn med strängar och allt för ett okej pris. Sidney ville ha trummor och se, jag hittade även ett trumset för barn för samma pris som gitarren! Jag tänker att eftersom jag och Niklas aldrig kommer ha pengar på banken eller kunna ge våra barn något fett arv så får de väl börja i tid och försöka sig på någon slags karriär som kan ge lite stålar. Om det nu är viktigt.

Hittade lite andra presenter också som jag inte kan skriva om. Och. Present till mig själv. Hand och fotcremer för hutlösa pengar. Men oj, vad len och fin jag kommer bli! Säljaren spelade på att jag var gravid och behövde bli lite bortskämd och i stundens ingivelse så tyckte jag att hon hade så rätt så rätt!

Idag spelas det in film igen. Nu äntligen har de kommit till skott. Keanu Reeves och gänget. De spelar in på vår Music Hall. (Som förövrigt drivs av en svensk snubbe). Minns inte den kvinnliga rollinehavarens namn men tydligen känd hon med.

Så här ser jag ut när jag känner mig lite piggare. Så ni fattar hur illa det har varit. Nu har färgen i ansiktet kommit tillbaks i alla fall! Eller. Färg och färg i mitten av december. Men lite rosor på kinderna i alla fall. Kanske.

Den nya

Det är ett väldans liv i magen vill jag lova. Det är ju en himla skön känsla, det finns någon därinne som vill ge sig tillkänna och tala om. Hallå! Jag är här och snart kommer jag komma ut med buller och bång! Jag säger. Du är välkommen!

Lucia morgon

God morgon och hoppas ni blivit lussade för. Om det skulle ske i denna familj är det jag som måste stå för det själv. Här finns inget intresse. Alls. Försökte få barnen att åtminstone titta på svts sändnig. Nej. Det var inte bra. Jag besparar barnen från att se mig i stort vitt tygstycke med denna barbamammakropp.

Igår försökte vi gå på lucia tåg på svenska skolan men hade fått fel adress så där stod vi uppklädda och förväntningsfulla alldeles ensamma. Jag ger upp. Firar det som firas här. Det som firas i Sverige får firas där tills vi kommer tillbaks. Det är svårt att upprätthålla traditioner om ingen annan runt en inte ens vet vad det är. Jag tänker på lucia indoktrineringen i skolan och allt annat.

Sen måste jag säga att Lucia på något vis förknippas med mörker och här är det ljust klockan 7 på morgonen. Men jag minns min barndoms lucia med lycka. Tända ljus i klassrummen. Pepparkakor och mys. Det var stämmning det.

Men lite glögg och pepparkakor skall vi väl kunna få i oss under dagen. Dessutom suktar jag lussebullar.

Inställt och uppställt

Nu skulle jag egentligen varit i Washington DC. En kompis fyller år och har stort party och show. Hon är komiker och har en standup grej dagen till ära tillsammans med andra komikerkompisar. Men. Jag lyssnade till min kropp och insåg att om jag skall ha en trevlig tid i Sverige och inte behöva ligga till sängs när vi kommer dit så bör jag nog stanna hemma.

Men i går trotsade jag mig själv och gick på B-reels julfest. Det var mycket trevligt att få socialisera sig lite bland folk och fä. Trodde inte att jag skulle träffa så många som jag kände med det gjorde jag och tyckte nog själv att jag minglade på rätt bra!

Jag tog bilen in. Jag åkte lite senare så jag skulle slippa rusningstrafiken. Men det gjorde jag inte. Resan som normalt skulle ta ca 40 minuter tog mig 1,5 timmar! När jag sen kom fram till garaget som jag så smidigt bokat plats i via internet så stod det en man där som inte alls pratade engelska och bara sa att det var fullt. Men, sa jag. Jag har ju bokat plats. Nono. Sorry. Full. Jaha. Då var det bara att leta parkerin i Soho. Inte det lättaste. Men det gick. Gatuparkering som var gratis. Jag sparade 31 dollar och var glad för det.

Det värsta med att vara ute och slarva till halv två på natten är ju att man inte får sova på morgonen. Så, vi tvingade åtminstånde den lilla till en eftermiddagslur idag. För vi ville ju sova. Han var inte så svårövertalad. För tydligen hade det gått rätt vilt till här hemma med. Och jag skulle tro att de var rätt sent i säng med. Även om det påstods annat.

Såhär i luciatider

...tänkte jag bjuda på en bild. Den är från julen -06 och D var 6 månader och S 4 år.

Utmaningen

Vi har ett barn som är mycket mer utmaning än genomsnittet. Sen start har det varit så. Jag har väntat på en förlösning. Att han liksom skall växa ifatt sig själv på något sätt. Jag trodde nog att vi nått den punkten i sommras. Det har känts så harmoniskt och bra. Visst har vi fortfarande haft våra duster men i jämförelse så har det varit som en ljum sommarbris.

Men så här för någon vecka sedan kom de tillbaka. Höststormarna. Eller mer kanske som Orkanen Katarina. Det krävs mycket av en människa för att orka detta och vi gör allt för att han också skall orka. Därför kan vi tillexempel inte rucka på våra rutiner det minsta. Aldrig. Då blir det kaos. Nu gör vi ju det ändå. Och så tänker vi. Varför i helvete gör vi så. När det inte går.

Nu har vi ju en period av förändringar framför oss. Dessutom har jag varit sjuk och inte orkat med alla eftermiddagsaktiviteter som vi vanligtvis tar oss för. Vi skall åka till Sverige. Det är snart jul. Det kommer en lillasyster. You name it. Det kommer vara besvärligt och utmanande.

Så i några veckor nu har vi haft det rörigt. Och så har det just kulminerat och vi slängde in handduken och hörde av oss till skolan och undrade om det var samma sak där. Eftersom han fram tills nu varit någon slags mönsterelev och tagit dusterna hemma. Men. Se. De säger samma sak. Han har förändrats. Igår eftermiddag tog vi därför en mamma son dag. Lilla var hos grannen. Mamman proppade i sig alvedon och tog astmamedicin och tog sig ut i kylan. Vi lekte och åkte skoter. Vi gick in och ritade julteckningar och han sa att det var en bra dag.

I dag pratade jag med fröken. Jag berättade om att detta inte var en ny grej för oss. Det kommer med hans personlighet. Hon förstod. Hon är bra. Faktiskt toppen. Jag gråter en skvätt för att de bryr sig så mycket om honom och vill hjälpa. Och jag gråter för att han har det jobbigt och inte vill dela med sig om vad som är jobbigt. Men det kanske också kommer med personligheten. Jag gråter också för att det finns barn därute som har samma personlighet men som ingen bryr sig om. Dom barnen är det synd om.

Och vi kämpar vidare.

I fantasin

I en annan tanke är jag en sån hurtfrisk mamma som nu skulle ha bakat massor med lussebullar och pepparkakor som jag skulle ta med till Sidneys skola. Vi skulle ta med en bok, kanske Pippi Långstrump, och läsa högt och berätta mer om jultraditioner i Sverige. Jag hade också redan fixat färdigt med alla julklappar så det bara var att pusta ut här sista helgen innan vi åker.

I verkligheten. Har jag svettats som en galning eftersom jag tog mig iväg till vår "mall" i förmiddags. Jag behövde något nytt att sätta på mig i morgon när Niklas har julfest på jobbet. Sen ville jag hitta några billiga och bra byxor till killarna också. Kanske kanske skulle jag hitta någon julklapp. Men. Nej. Jag svettades och hostade och vankade fram som en ko. Önskade mig någon helt annanstans i världen.

En stilla undran också. Bara för att man är stor och rund om magen betyder det väl inte att man vill klä sig i tält? Hur svårt skall det vara att göra "vanliga" kläder som just bara har lite mer utrymme för magen? Tydligen jättesvårt. Festligare kläder verkar man inte heller få ha på sig. Om det inte är fråga om bal och baluns förstås. Men en vanlig fest. Nej. Det gick inte. Hittade två toppar och hoppas att jag kan spica upp dem med några smycken i alla fall. Eller mina randiga strumpor. Hade hoppats att hitta röda strumpbyxor såhär i juletid. Men se. Nej. Svart skall det vara. Inget annat. Var inte besvärlig nu. Liksom.

Intervju med någon annan

En mycket skäggig man pratar om saker. Från den andra världen.

Snowday

Årets första snowday. Jag var uppe runt fyra snåret i morse för att ta min medicin. Träden var täckta med vit fluffig snö och det var så vackert!
Kvart i sex ringde telefonen och en automatisk telefonsvarare meddelar att skolan är "delayd" med 2 timmar pga vädret. Det hade då gått över till storm och ett ihärdigt regnande. Vägarna var täckta med moddig, kladdig, blöt snöslask.

Rätt mysigt att få sovmorgon sådär mitt i veckan, eftersom jag inte måste bli hyper och superstressad och undra hur jag skall komma till jobbet i tid. Douglas skola blev helt inställd. Så, huset har varit fullt av lekkamrater. Och det har fungerat bra.

Dessutom fick jag ett ryck och letade fram julkorten från förra året. Ni minns, de jag hotade med att ni inte skicka? Ni kommer inte få dem i år heller, däremot skickar jag till några här. Orättvist va? Men jag räknar ju med att träffa de flesta av er när jag kommer hem. Eller jag menar ju förstås er som jag vet vilka ni är och som jag normalt ändå har en konversation med förutom just genom denna blogg. Ni andra får nog bara räkna med en hälsning här. Men det är inte fy skam det heller.

Julefrid

I tanken verkar allt så mysigt, juligt och stämmningsfullt. I verkligeheten var det katastrof. Jag bakade pepparkakor med killarna.
Å jag ångrar det av hela mitt hjärta. Det enda som händer är att jag blir irriterad och att allt blir en enda röra och ingen vill egentligen baka alls. Eller, nu är jag kanske orättvis. Döm själva.

Men det bråkades om vilka former som var vems. Vem som skulle ha vilken kavel och vad som var rätt och fel att göra. Vems pepparkakor som skulle in först i ugnen. Och att man inte fick blanda i leksaker i degen.

Den där färdiga pepparkaksdegskorven var inte någon större smaksensation heller.

Flickan

Så, nu vet vi att det är en liten tös i magen. På riktigt. Jag har fått det beskedet nu från en annan källa med. Kan ju inte riktigt lita på första källan. Även om jag nog trodde att han hade rätt. Men mannen är en lurifax och jag var tvungen att misstro honom så jag inte skulle ställa in mig på något.

Tror det kommer bli kalasbra med en tjej i familjen. Dessutom med två storebröder. Tonåren är räddad. Killarna kommer förhoppningsvis kunna ha koll på vem hon umgås med och skvallra för mamma!

Nu återstår bara att hitta ett namn. Tycker att alla namn redan är "tagna". Har ni några bra förslag som ni generöst vill dela med er av?

Helgen som gick

Vilken helg hörrni! Förutom att jag fortfarande är galet sjuk och för det mesta gått omkring i pyjamas. Jag gjorde en styrkeinsats i fredags, då var det nämligen vinterkonsert på Sidneys skola och första gången på evigheter jag tog mig ut i en folksamling. Kände mig pestsmittad med min hemska hosta. Och tyckte alla tittade snett på mig. Men, vem kan motstå att gå och se ett gäng 6 åringar sjunga julsånger och andra sånger de lärt sig under året?

Min stora kille är inte mycket för gemensamma framträdanden som dessa så jag var väldigt överraskad över att han sjöng. Rörelserna struntade han dock mycket i.

Efter denna förmiddagsaktivitet var jag helt slut och sov i soffan av och till medan Douglas sprang omkring och lekte. Han var erbjuden att gå och leka med grannen men ville hellre vara hemma.
På kvällen var det bookfair och pyjamasparty på Sidneys skola. Sådana aktiviteter är inte något jag överhuvudtaget gillar. Dessutom var det dåligt organiserat så det enda som hände vara att alla ungar sprang runt i gympasalen som galningar och blev svettiga och ville aldrig åka hem.

På lördagen började det snöa. Och vi fixade med julklappar. Man måste verkligen gilla internet när man inte kan ta sig ut bland folk och trängas. Satt hemma vid köksbordet och klickade oss fram till vad det var vi ville ha! Eftersom ingen riktigt var sugen på att laga mat åkte vi iväg till en italiensk restaurang i grannstaden Dobbs Ferry och åt sen lunch. Hade hela restaurangen för oss själva!
När vi kom hem så lekte killarna ute i snön och byggde snögubbe och hade snöbollskrig. Vi tände en brasa och drack glögg och åt pepparkakor. Grillade marsmallows och gjorde smores! Sen hyrde vi film, direkt på tvn! Behövde inte lämna huset ens för det!

Igår igen var det snö och killarna gick ut direkt efter frukost! Douglas är som galen i snön! På kvällen följde de med grannarna på julfest i kyrkan. Det var annorlunda att vara hemma ensama utan barn en söndagskväll. Men vi fick mycket gjort!

Det går bra nu

Min prins och hans lekkamrater lyckas bra i den stora världen. Och jag är en stolt...prinsessa? Kanske inte riktigt. Men ni fattar vad jag menar! Fredag och allt. Detta måste ju firas!! Med en...julmust? Å vad jag önskar att jag kunde dricka champagne! Längtar massor efter det nu.

Och jag orkar heller inte längre med dessa intensiva graviddrömmar! I natt har jag haft intervention med min bror. Ni som vet hur det är med honom förstår. Ni andra. Det kanske kommer en förklaring en dag. När jag känner mig stark.
Häromnatten jagade jag Douglas och hans kompis i skogen där en varg sprang lös. Drömmarna är så intensiva och klara att jag minns dem i detalj när jag vaknar upp. Och tydligen dagar efter också.

Men som sagt. I dag lyfter jag på hatten för B-Reel!

Gissa min ålder

Igår var det frost på morgonen och jag var tvungen att skrapa rutorna. Nu är det vårväder och solsken. Men natten var stormig. Kan inte sova när det blåser så. Vaknade säkert en gång i timmen, rädd för att något av jätteträden runt huset skulle blåsa över oss.

Till lunch skall vi till grannen och grilla korv.

Jag sitter och försöker slappna av och inte rusa ut i det vackra vädret, eftersom jag fortfarande hostar som en lungsjuk. Jag försöker att inte stressa upp mig för att jag inte köpt några julklappar än. Jag försöker också att inte stressa upp mig över att jag inte orkar julpyssla med barnen eller baka lussebullar och pepparkakor (hittade faktiskt en degkorv på affären häromdagen).
Vi får helt enkelt nätshoppa och hoppas vi får hem varorna innan vi åker om 2 veckor. Jag gör allt, bara jag är frisk när vi åker.
Dessvärre verkar det som om Niklas har åkt på förkylning nu. Men hans brukar vara över på någon dag.

Jag hoppas också att jag har något roligare att skriva om snart och inte eländiga gammelsjukdoms historier. För ni vet väl att det bara är gamla människor som pratar sjukdomar. Och så jag.

Sorry men jag måste bara

Jag tänkte göra något jag inte brukar göra. Men jag kan inte låta bli att kommentera Elin och Tiger.

1. Äntligen en kvinna som inte står bredvid sin man och ser förlåtande ut. Hon tar golfbilen, en klubba och jagar livet ur sin man. Go Elin Go!

2. Han säger att han är ledsen för att han svikit sin familj. Jag fattar om man är ledsen om det hänt en gång (kanske på fyllan, som absolut inte är en ursäkt) och man ångrar sig. (Jag säger inte att jag skulle förlåta det men) man kan inte säga att man är ledsen och ångrar sig efter så lång tid. Då har det varit avsiktligt och totalt medvetet. Dessutom har han fått barn under denna tid. Oförlåtligt. Om ni frågar mig.

3. Jag blir så förbannad när man riskerar familj, de stackars små oskyldiga barnen, och hela sitt liv för att prassla lite. Dessutom alltid när det gäller kända rika människor så gör de det med en servitris, hora eller någon annan helt osäker person. Som mer än gärna tjänar pengar på historier som denna. Spela poker eller något annat rafflande om ni vill ha spänning i livet!!

Jag hoppas hon lämnar honom och tömmer bankkontot på vägen!!

Så här ligger det till

Jag har tydligen dragit på mig någon slags astma. Jag har nu fått inhalator som skall inhaleras var 6 timme, antibiotika och nässpray som skall vara okej att ta när man är gravid!

Jag förstår nu bättre varför jag känt mig så trött och haft så svårt att gå inifrån och ut och tvärt om. Alltså byta luft. Jag hostar så jag storknar.
Jag förstår också varför jag häromkvällen sa till Niklas att det inte kändes som om jag fick tillräckligt med luft ner i lungorna. För jag har inte fått det. Enkelt. Tänk om jag kunde vara min egen doktor. Så bra det skulle gå!

Hur som helst så känns det mycket skönt att veta. Det spelar nästan ingen roll vad det är, bara man vet och kan behandla därefter.

Pärleporten är inte för mig

Glömde berätta vad vår kristna son sa i morse. Plötsligt kom han på att han en gång i våras fastnade i garagedörren. Det är en automatisk stängning och jag såg inte att han hade gått tillbaks in och tryckte på knappen. Rätt som det var så satt han fast mellan asfalten och dörren, bara ett kort ögonblick för dörren känner av sånt, så den gick upp igen. Han frågade mig varför jag gjorde så. Jag svarade att självklart var det inte meningen och jag visste inte att han hade gått in i garaget igen. Då sa han "Jesus will not love you if you do that".

Förkylningen som aldrig gick över

Igår sov jag istort sett hela dagen. Med undantag för matlagning, lite legolek och lite krigsförhandlingar. Jag hostar som en lungsjuk 80 åring och är helt slut av det. Doktorn svarar inte på telefon och har konstiga öppettider. Nu sitter jag här och väntar på att klockan skall bli 10 så jag kan försöka ringa igen.

Dessutom tror jag att jag bara har mig själv att skylla. Det är så svårt att lyssna till sin egen kropp. När den behöver vila. Det händer ju så många roliga saker hela tiden som jag inte vill missa. Dessutom är det svårt att verkligen ta sig tid och bara skita i disk, tvätt och allt annat som görs på en daglig basis. Alltså ta sig tid att vila. Tid att inte göra det som sitter som en nagel i ögat. Som ligger som ett lager över hela huset.

Det är stunder som dessa som jag undrar hur i hela friden det skulle vara med en liten bebis också! Som tur är är det ju ett vårbarn så förhoppningsvis slipper vi förkylningar som denna i alla fall.
Förresten var jag ju till min OB/Gyn i måndags. Han är nu helt säker på att det är en tjej. Jag såg också att det var det. Fast jag är ju ingen doktor. Men rätt tydligt tyckte jag nog att det var.