Uppföljning

Ni kanske undrar hur det har gått i kökslucksdramat? Inte? Nähe, men jag berättar i alla fall.
Jo, ni minns att frun vi hyr av hade hört från städtanten att färgen på luckorna hade börjat flaga. Jojo, så många samtal fram och tillbaks och precis när vi skulle åka iväg på semester så ringde hon och sa att de gärna ville komma in och se luckorna när vi var på semester. De skulle nämligen vara här i New York området då. En liten obehagskänsla kom krypande men samtidigt har vi ju inget att dölja så vi var övertrevliga och sa att de var välkomna att ta sig en titt så att de kunde känna sig lugnare.

Nu brukar jag faktiskt vilja ha det rätt städat när jag åker iväg på semester för att det är så trevligt att komma hem till ett fint hem men eftersom de skulle komma så kändes det ännu viktigare att det var undanplockat och snyggt här hemma.

När vi var i San Francisco fick jag så ett samtal. Allt var under kontroll. Hon kunde inte förstå vad städtanten fått idén från, om att luckorna såg förfärliga ut. Hon tyckte dessutom att vi hade det mycket finare hemma än vad de hade haft. Känns som ett bra betyg och jag hoppas att vi slipper fler påhopp!

Fiskstackarn då? Jag menar King Julian. Överlevde han tre veckor utan Sidney? Ja, faktiskt. Men jag tror att han mår ännu lite bättre nu. Hans vatten var inte helt rent när vi hämtade honom hos ytterligare en granne, (det är två av våra grannar som tagit hand om honom växelvis eftersom de också varit på semester) och jag fick faktiskt ett litet uns av dåligt samvete för att han såg ut att vara så ledsen där i smutsvattnet. Visst är det knäppt! Ni hör ju, jag kan ju aldrig skaffa hund i alla fall, när jag blir så här fånig av en fisk.