Resfeber kan te sig på många olika sätt. Som ni förstått vid det här laget så har vi en ytterst känslig kille iform av storebror. Han har gått som på nålar ett par dagar nu och undrat och frågat om resan. Jag har svarat lagom mycket. Man kan förstår ni, inte heller ge för mycket information. Då kokar det också över.
Denna gång hände det sig så att resfebern tog sin form i separations ångest från King Julian. Vår fisk, ni minns. Man skall inte förringa sådana känslostormar och i en timme har jag tröstat en otröstlig 6 åring och förklarat att King Julian inte kommer älska grannen mer än honom när vi kommer hem. Något som han var övertygad om. Han kunde heller inte förstå vem som skulle vara där för honom när han behövde det. Jag tror inte att jag förrän nu förstått King Julians storhet i vår familj och ångrar att jag sa till Kim att om han dör så köper vi en ny sen. Jag måste ringa från flygplatsen och tala om hur viktigt det är att han överlever dessa tre veckor. Sexåringen kommer direkt veta om det är en ny fisk eller ej.
Nu skall jag stänga ihop resväskan och sova några timmar. Har hört att det är 40 grader i Las Vegas där vi kommer spendera de 2 första nätterna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar