torsdag 1 januari 2009

Nytt år - 2009!

Nytt år. Nya krafter.
Jag känner på mig att detta år kommer bli toppen.
Jag liksom bara känner det.
De två senaste åren har varit bra de med men extremt krävande. (Nytt hus, ny bebis, flytt, ny lägenhet i ny stad, oj, ny stad igen i ett nytt land med nytt språk, ny vardag, nytt allting!)

Jag tror att vi kommer kunna njuta mer detta år. Bara ta hand om varandra och inte så mycket omvälvande händelser. Det är vad jag tror. Sen har ju själva livet oftast andra saker på lut som man inte vet något om innan man ställs inför faktum. Men det har ju gått bra att hantera dem också. Bara man inte gubblar och funderar så mycket.
Oj, den såg jag inte komma riktigt. Grubbla och fundera. Som jag är världsbäst på. Jaha. Vad nu då. Skall jag inte göra det något mer nu då? Eller vad menar jag egentligen. Försöker jag bara prettoskriva saker? Har jag tappat konceptet helt?
Vi får se, jag går på känslan så länge!

Vi hade en trevlig nyårsafton, bjöd våra vänner på Biff Rydberg och de gillade det skarpt. En liten fadäs med såsen lyckades jag med men eftersom Michael var här så räddade han den och den blev ätbar ialla fall. De åkte dock hem vid nio snåret så tolv slaget väntade vi in själva. Eller, Niklas och Sidney gjorde det. Jag somnade på soffan. Sidney var vaken för han ville se fyrverkerierna. Som lyste med sin frånvaro. Inte ett fyrverkeri såg vi. Idag fick vi förklaringen. Förbjudet att som privatperson skjuta raketer i New York State. Ni vet, försiktighets principen på allt. Sidney blev besviken och sa att han varit vaken i onödan.

Nej, jag har inte avlagt några officiella nyårslöften. Men i min tanke skall jag bli en bättre vän till mig själv, en bättre mor och möjligtvis en bättre fru (om man nu kan bli bättre än jag redan är, det är förstås tveksamt). Med bättre vän till mig själv menar jag att ta hand om mig bättre. Unna mig sköna saker som en 10 minuters a´ 10 dollars massage på drop-in stället på Main Street. Så enkelt att känna sig bättre!
Jag skall bli en bättre mor genom att räkna lite längre, kanske 25 innan jag blir arg. Och hur jag skall bli en bättre fru har jag inte tänkt ut än. Tycker jag är utmärkt bra som jag är!

Inga kommentarer: