Kalasdags

Puh. Det är en utmaning att ha kalas för 6 åringar. Det gick jättebra måste jag säga, vi hade 12 barn och väldigt många föräldrar stannade också. Trevligt. Men hur det än är så blir jag stressad och får huvudvärk och, har blivit som min mormor. Äter inget under själva partyt. Ser bara till att alla andra äter.
Nåväl, Indira och hennes man stannade kvar längre och vi satt och små åt länge och barnen lekte och hade jättekul tillsammans. Har kommit på att det är en sak jag saknar. Mina barns kontakt med andra vuxna på ett avslappnat sätt. Det är inte lika lätt här. Liksom mer vuxenkompisar till dem. Det tar lite tid innan det blir naturligt. Nu var Suresh den som låg länge på golvet inne på Sideys rum hjälpte till att bygga ihop saker och diskutera Star Wars figurer. Mysigt. (Suresh är Indiras man)

Den andra utmaningen med att ha ett sexårskalas är alla förbannadejävlahelvetes leksaker som skall sättas ihop. Det var lego, knex, bionicles och mer lego. Jättekul, för han fick verkligen allt som jag och Niklas inte riktigt ville köpa. Han var så glad och duktig och artig. Ett A-barn helt enkelt!

Jag har tillbringat största delen med att försöka sätta ihop ett pariserhjul av knex pinnar och en liten motor så hjujävlet skall snurra. Jag lovade Sidney att det skulle snurra i morgonbitti när han vaknar. Hur kunde jag göra det? Får det inte att funka, plus att jag inte hittar några små pinnar.

Min söndag började dock toppen. Yoga. Har börjat ta Yoga klasser på söndagmorgnar och det är jätteskönt. Efter lektionen känns livet så enkelt. Allt är möjligt och sinnet är ljuvt. Tills man sätter nyckel i dörren och kommer hem igen.

När jag kom hem skulle Niklas iväg och träna så jag skulle duscha och fixa lunch till killarna sen skulle vi åka och gå igenom huset som vi skall hyra. Hur värmen funkar, elprylar etc. Det var bara det att när klockan var strax innan ett så kom jag på att jag inte alls kunde åka och titta på huset för vi hade ju flyttat styrelsemötet på svenska skolan för min skull och det började ju klockan ett. Och där var jag, fortfarande hemma med två griniga ungar och ingen bil. Dessutom var det Sidneys tur att ha fika med sig i sin klass och jag hade fått 4 nya barn i min klass där jag är lärare så jag ville vara lite förberedd.

Jag blir så himla trött på att jag är så oorganiserad. Varför kan jag inte ha ordning och reda på mig själv. Varför blir det alltid så struligt? Det är som om jag inte kan tänka längre. Tror att jag skall börja med att köpa en kalender. Då kan jag åtminstone skriva upp saker. Sen gäller det väl att komma ihåg att titta i den.