Astrid Lindgren håller på att förstöra mitt liv

Vi har ju gått igenom alla filmerna tusen gånger redan med Sidney, nu är det dock Douglas tur och han har just nu fastnat för Barnen i Bullerbyn. Och det är då allt blir förstört. Det är ju så härligt att jag bara vill flytta hela familjen ut på landet 1929. Låta dem springa fritt i skogen och vara i ladugården och skrota omkring. Åka släde till julkalas och gå till byskolan i vacker natur.

Så ser vårat liv inte ut alls just nu. Dessutom är det 80 år sedan. Fy vad orättvist. Jag vill också! Får ångest av att inte kunna ge mina barn den friheten och att låta dem växa upp i stan. Fast hur skulle det fungera med att bo på landet då? Finns ju inte riktigt några byskolor längre. Inte heller så många som bor på landet längre......hmmmmmm jag får inte ihop det riktigt.

Nåväl, jag är i alla fall ytterst tacksam för denna ynnest att få lära känna alla karaktärer denna kvinna har skapat. Sidney fick Astrids filmskatt när han var mindre så vi har i stort sett alla filmerna och som sagt går Bullerby barnen varm just nu. Innan var det Karlsson på taket.

Idag har vi varit hela dagen i skidbacken. Tog bilen 45 minuter åt något håll (typ nord väst) och kom till en liten anläggning som hade massor med snö. Sidney var den enda som hyrde skidor och gick i skidskola. Vi andra njöt av att stå i backen i solens varma strålar och bara insupa atmorsfären.
Har några protester att lägga in bara. Hur i hela fridens dar kan det ta nästan en och en halv timme att få till det med alla papper och liftkort och hyrutrustning!!!! Det var så himla oorganiserat så jag ville bara skrika! Och, om man har en anläggning som vänder sig till barnfamiljer. Varför finns det då inget skötbord någonstans. Två usla toaletter med skitigt golv, där man knappt vill gå in. Vi hade tur, Douglas är sågott som blöjfri men när vi är ute någonstans händer det lätt en olycka och nu skrek han "baaaaajs" för full hals så jag var helt övertygad om att det nog var så. Men han ville. Hade inte. Skönt.