Back to school night

Idag har jag upplevt lyxlycka! Tre tjejer kom hit och tokstädade hela lägenheten. Jag kom hem och det var skinande rent och luktade fantastiskt. Så härligt det kan vara i bland. Köpt lycka och köpt tid! Fantastiskt! Jag hade dessutom verkligen börjat tycka att vissa områden var äckliga och verkligen behövdes städas men hade inte riktigt någon lust.

Annars har jag precis varit på "back to school night". Det är som föräldramöte fast för hela skolan. Detta är alltså barn som är 5 år. De skriver redan med små bokstäver, knäcker koder med att läsa och räkna. Lärarna berättar att när de går ut till sommaren så kommer de flesta att behärska detta fullt ut. Det tycker jag är helt otroligt. Och lite tidigt.

Som vanligt är höjer man personalen till skyarna och berättar allt bra som händer, pratar om all fundraising som görs och vad pengarna går till (fast det är en public school) hurrar och klappar i händerna och jag tycker att det är trevligt. Det är inte så modest som i Sverige. Jag gillar faktiskt det med USA.
Efter det att rektorn talat och berättat om allt möjligt var det dags att ta sig till klassrummet och träffa fröknarna. De är jätteduktiga och engagerade, helt otroligt. Barnen har ett galet späckat schema under dagen så det är inte så konstigt att Sidney är trött när han kommer hem. Sidney verkar vara en god kamrat och flera föräldrar kom fram och berättade om att deras barn pratar mycket om honom. Det gör ju att man blir lite stolt! Två tjejer är visst lite oense om vem som skall gifta sig med honom. Var skall detta sluta?

I går var han faktiskt hemma från skolan. Han ville inte ha jacka på sig. Allt var klart, jackan skulle på och vi skulle åka. Men, se, det gick inte. Han ville inte sätta på sig den. Det var nollgradigt och jag har haft några dagar när jag sagt att okej, men skyll inte på mig om du fryser. Men eftersom han varit lite krasslig med förkylning så ville jag inte det denna gång. Så jag sa att då går vi inte. Nähe sa han och gick in på sitt rum. Så dagen gick ut på att han fick ha tråkigt, ensam mesta tiden på sitt rum. Han kan ju inte känna att det var alltför kul att vara hemma från skolan och testar sånt flera gånger. Jag var själv så uttråkad efter lunch att jag höll på att gå sönder.

Det löste sig senare när vi gick på Douglas kompis Isabelles 2 års kalas.
Douglas har förresten denna vecka börjat säga hejdå till mig och gå in i sitt klassrum. Utan att gråta. Det tog sin tid. Men nu verkar han helt okej med det. Himla skönt.

En annan stor grej som inträffat är att min stora kille som jag inser nu har vuxit alldeles för fort, har en lös tand och man kan till och med se den nya tanden på väg upp bakom. Jag och Niklas är eld och lågor och tycker detta är superstort och Sidney vill helst inte prata om det. Han sa att ingen annan i hans klass har tappat någon tand och han vill inte vara först. :-( Det verkar vara jättejobbigt att vara 5,5 år.