Avdelnig, något djupare

När man befinner sig i den situationen vi är just nu och här, i ett främmande land (inte så främmande längre) med en ny kultur (jo, det är en helt annan kultur här) så går det inte att låta bli att fundera på livet och hur det skall vara.

Till exempel så har jag just reflekterat över att jag inte vet vad mina vänner gör när de jobbar. Är de duktiga på det de gör? Gillar de sina jobb? Var de omtyckta arbetskamrater? Vi pratar faktiskt inte om det. Pratar vi inte om det för att jag inte jobbar här och för att jag inte "skulle förstå" eller för att det är ointressant?
I Sverige är ju det (rätta mig om jag har fel) det första man frågar en människa som man träffar för första gången.

Igår så blandade jag två av mina vänner här hemma, Michael och Elyssa. Michael är kock och har jobbat på många av de finare restaurangerna men är nu hemmapappa, Han har varit hemma sen hans dotter föddes, (mamman är läkare.) Han är också helt ointresserad av att prata om sitt liv innan barnet. Elyssa är eventplanner och håller stora feta bröllop i "the Hamptons" och på Ritz inne på Manhattan. Så, jag vet ju vad de gör men vi pratar aldrig om det. När de var här igår så pratade de med varandra om detta och jag fick reda på massor av smaskiga historier om rika människor.
Det ändrade ju min bild lite grand av dem. Och vad har de för bild av mig? Vet inte om jag vill veta faktiskt. Det enda de sa när de fick reda på att jag tidigare jobbat inom HR var att det var ett skällsord och frågade om jag brukade se "the Office". Det har jag aldrig gjort och tur var väl det.

Ändå kan jag inte sluta tänka på vilken stor del av vår identitet som kommer av vårt arbete eller det vi väljer att tjäna pengar på. Som människa behöver vi bekräftelse och något slags kvitto på att vi gör något som någon annan männsika bryr sig om och som vi själva kan vara stolta över.

Nåväl. Jag är såklart jättetacksam för att jag får vara med om detta äventyr och får förmånen att bo i ett annat land och lära mig en ny kultur och att barnen får se annat än sverige och faktiskt lär sig ett nytt språk på köpet. Men, det är himla lätt att tappa bort sig själv också. Vem är jag nu då när jag inte är mamma eller fru? Vore det inte trevligt att få klä sig lite fint och få göra bara Anna saker ibland? Visst jag har mina 9 timmar i veckan som jag får göra precis vad jag vill med, jag behöver inte jobba och jag kan få vara ute i den härliga naturen och blablabla.....

Vad skulle jag göra om vi var i sverige då? Jag har inte en aning. Har inte jobbat på snart 2,5 år. Inte verkar det vara en bra tid att försöka sig på en karriär just nu heller. Så, medan jag funderar skall jag försöka vara tacksam, jag vet att många av er sliter livet ur er för att räcka till både på jobbet, i familjen och på tusen andra ställen! Men om ni har några ideér om hur jag kan försörja mig när vi kommer tillbaka till Sverige så hojta till. (I hemlighet har jag gjort en meny och ett inredningsförslag till mitt alldeles egna fik/inredningsbutik....)