Egentligen var detta en pissdag. En deppig och usel dag. Saker blir ju inte alltid som man har tänkt sig. Detta blev jag varse i dag. Har också hänt en och annan dag innan idag. Och då kan jag inte se över kanten. Ljuset i tunneln. Jag stänger av och tycker att det är skit.
Sen känns det plötsligt bra igen. Glädjen som lyser i barnens ögon när de spelar sin favorit musik inne på sina rum och dansar benen i kors. När de leker tillsammans och kramas och bara är helt underbara.
Det är då ljuset kommer tillbaka.
När det känns som att det kvittar att jag inte kan jobba på flera månader för att jag har missförstått att visumet inte gäller som arbetstillstånd utan att det måste sökas separat och kan ta upp till 3 månader. Vilket också betyder att vi är kvar på gamla dagiset och inte den mysiga dagmamman som var snordyr men ändå skulle funka om jag också jobbade. Som jag nu inte kan göra.
Dessutom har säsongen börjat för American Idol. Det är bra tycker jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar