Sidney har fått betyg igen. Denna gång var jag mer förberedd så jag fick inte stora skälvan och kände heller inte att jag måste ringa presidenten och klaga.
Han klarar sig fantastiskt bra måste jag säga.
Till saken hör också att han har inte en aning om att han får betyg. Jag tycker inte att han måste veta det än. Han är ju liksom 6 år. Det räcker med att han vet att jag vet att fröken säger att han är duktig. Vi behöver ju som sagt inte redan ta kål på glädjen med att lära sig. Herregud, jag minns med fasa mina vansinnigt skoltrötta år.
Jag kanske har helt fel taktik men i mitt hjärta känns detta så rätt så rätt.
Jag pratade dock med en väninna i dag. Har skrivit om henne förut. De skulle gå ut och äta på lördag för att fira hennes sons fantastiska betyg.
Han är liksom också 6, eller inte ens det. Fyllde ju 5 i oktober. Vad vet han om betyg?
Men det är klart, det är ju kul att fira!
Denna gång har inte killarna tagit tidsomställningen bra alls. De vaknar mitt i natten och vill ha mat. Vill gå upp och leka mitt i natten och kan absolut inte somna om. Idag har vi varit vakna sen 4 snåret ungefär. Då känns jorden stor. När man tänker på att man inte kan resa utan att det skall passeras tidszoner och att kroppen påverkas massor av det.
Stor Jord.
Liten Människa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Betyg när man är så liten, att gå ut och fira en 6-åring för bra betyg känns väldigt osvenskt, kom igen när ungen är 14 år och skoltrött då är det dags för att muta med en god middag på restaurang....eller????
Nejmenvisst. Frågan är bara vilken 14 åring som går på en sån sak, när måndagen kommer och det är historia på schemat..... eller? Vad säger du om det som vet? Det var kul att ses en kortis i alla fall när jag var hemma! Du såg ut att må bra! Det är jag glad för.
Många kramar
Skicka en kommentar