lördag 31 januari 2009
Lördagsgodis
Jag har fortfarande inte varit in i en svensk överdådig godisbutik. Men idag är det lördag och jag skall till Uppsala. Kommer alltså, för er som är bevandrade i det mälardalska trafíknätet, passera Hummelsta med den bamsestora godisbutiken! Med risk för att barnen skall bli godisgalna så tänker jag gå in där och handla! Massor! En påse till bara mig! Sen skall jag äta tills jag får ont i magen och mår illa, för det kan man göra när man är vuxen. När man är liten också om inte mamma och pappa hinner säga till att man skall sluta förstås!
onsdag 28 januari 2009
Kort uppdatering
Det är spännande att vara backpacker när man är en familj på fyra. I alla fall känns det som vi är det. När man dessutom åker runt och hälsar på alla vänner i Sverige som byggt fina hus och verkar ha ett helt organiserat liv så känns det som vi är helt oansvariga och aningen flummiga.
Var förbi vårat förråd med saker härom dagen. Vi har inte sett det alls sen alla saker hamnade där. Det var som att gå in i en vägg med saker. Eller kanske mer som att titta in i ett tittskåp. Vi kunde se massor av våra kära tillhörigheter med inte röra dem med risk för ras. Det kommer bli oerhört spännande att packa upp alla kartonger när vi kommer tillbaka och jag undrar hur mycket som vi glömt att vi har? Man kan ju som jag sagt förut, fundera över sin hamster gen och varför man har så många saker som man kan klara sig utan.
En annan reflektion är att det är asjobbigt att vara utan mobiltelefon och dator. Nu sitter jag förvisso vid mamma- och pappas dator. Men det är ju inte min och jag känner mig lite halt.
Man kan också reflektera över att det är svindyrt att "ta en fika på stan". Annars är det mesta sig likt och jag gillar det.
Niklas har åkt iväg på sin alpresa och Douglas har sagt den längsta meningen i sitt liv. Pappa åkt flygplan jobbet skidor. Japp så är det.
Vi sedan i torsdags också hunnit träffa lite vänner men eftersom vi inte har en egen bil så blir det lite trixigt. Å andra sidan är det inte så långa sträckor oftast. Och det är väldigt skönt.
Livet i Tarrytown känns just nu riktigt avlägset, vet inte varför men vi har kopplat av på ett nytt sätt denna gången nu i sverige.
Våran lägenhet ligger ute på nätet för uthyrning om någon är intresserad. Som vanligt i USA, helt kassa bilder. Det är nästan en affärsidé, att ta bra bilder på hus och lägenheter som skall hyras ut eller säljas. Ni kan kolla in den här
Var förbi vårat förråd med saker härom dagen. Vi har inte sett det alls sen alla saker hamnade där. Det var som att gå in i en vägg med saker. Eller kanske mer som att titta in i ett tittskåp. Vi kunde se massor av våra kära tillhörigheter med inte röra dem med risk för ras. Det kommer bli oerhört spännande att packa upp alla kartonger när vi kommer tillbaka och jag undrar hur mycket som vi glömt att vi har? Man kan ju som jag sagt förut, fundera över sin hamster gen och varför man har så många saker som man kan klara sig utan.
En annan reflektion är att det är asjobbigt att vara utan mobiltelefon och dator. Nu sitter jag förvisso vid mamma- och pappas dator. Men det är ju inte min och jag känner mig lite halt.
Man kan också reflektera över att det är svindyrt att "ta en fika på stan". Annars är det mesta sig likt och jag gillar det.
Niklas har åkt iväg på sin alpresa och Douglas har sagt den längsta meningen i sitt liv. Pappa åkt flygplan jobbet skidor. Japp så är det.
Vi sedan i torsdags också hunnit träffa lite vänner men eftersom vi inte har en egen bil så blir det lite trixigt. Å andra sidan är det inte så långa sträckor oftast. Och det är väldigt skönt.
Livet i Tarrytown känns just nu riktigt avlägset, vet inte varför men vi har kopplat av på ett nytt sätt denna gången nu i sverige.
Våran lägenhet ligger ute på nätet för uthyrning om någon är intresserad. Som vanligt i USA, helt kassa bilder. Det är nästan en affärsidé, att ta bra bilder på hus och lägenheter som skall hyras ut eller säljas. Ni kan kolla in den här
tisdag 20 januari 2009
För länge sen
Som sagt, vi har varit sjuka. Nog om det. Vi är krassliga fortfarande men inte sängliggande. Det ser jag som ett framsteg.
Vi åkte fredags eftermiddag (amerikansk tid) och landade i lördags morse (svensk tid). Killarna skötte sig exemplariskt måste jag säga och det var tur det eftersom jag började bli sjuk då.
Inte mycket har hänt dessa dagar som ni förstår. Det har till och med varit så lite som har hänt så Sidney säger att det inte känns som han är i sverige. Vi har bara träffat farmor och farfar. Inga andra. Ingen vill träffa oss heller. Än.
I alla fall låg jag och feberslummrade här om kvällen när, rätt som det var jag hör däckskrik och tutande här ute på den annars så lugna villa gata. Bara det är ju fantastiskt, tystnaden som jag inte alls är van med.
I alla fall. Jag vaknar till och tänker vad i h-vete. Folk ligger ju och sover, tills jag inser att klockan är halv 10, det är lördagkväll och min otroligt söta kusin bor i ett hus lite längre ner på gatan och är typ 15 år. Dessutom känner jag mig gammal och grå när det är min första reaktion. Självklart är det killar som raggar omkring och kollar om hon är hemma. I min febersåsighet ligger jag och kommer ihåg hur jag kunde höra på moppeljudet ända från BP macken i Kolbäck vilken eller vilka killar som var på väg förbi vårat hus när jag var något yngre än min kusin. Jo, man kunde höra det eftersom det var toktrimmade hemmabyggen och inga "EU moppar".
Bara en kort reflektion i mitt annars just nu helt händelselösa liv.
Vi åkte fredags eftermiddag (amerikansk tid) och landade i lördags morse (svensk tid). Killarna skötte sig exemplariskt måste jag säga och det var tur det eftersom jag började bli sjuk då.
Inte mycket har hänt dessa dagar som ni förstår. Det har till och med varit så lite som har hänt så Sidney säger att det inte känns som han är i sverige. Vi har bara träffat farmor och farfar. Inga andra. Ingen vill träffa oss heller. Än.
I alla fall låg jag och feberslummrade här om kvällen när, rätt som det var jag hör däckskrik och tutande här ute på den annars så lugna villa gata. Bara det är ju fantastiskt, tystnaden som jag inte alls är van med.
I alla fall. Jag vaknar till och tänker vad i h-vete. Folk ligger ju och sover, tills jag inser att klockan är halv 10, det är lördagkväll och min otroligt söta kusin bor i ett hus lite längre ner på gatan och är typ 15 år. Dessutom känner jag mig gammal och grå när det är min första reaktion. Självklart är det killar som raggar omkring och kollar om hon är hemma. I min febersåsighet ligger jag och kommer ihåg hur jag kunde höra på moppeljudet ända från BP macken i Kolbäck vilken eller vilka killar som var på väg förbi vårat hus när jag var något yngre än min kusin. Jo, man kunde höra det eftersom det var toktrimmade hemmabyggen och inga "EU moppar".
Bara en kort reflektion i mitt annars just nu helt händelselösa liv.
I N F L U E N S A
Herregud vad vi har varit sjuka. 40 graders feber och bara helt däckade. Jag började få frossa på planet över till sverige. Satt med dunjackan på och tre filtar och kunde ändå inte sluta skaka. Mannen i stolen framför undrade vad jag höll på med när jag inte kunde sitta still. Fick sån ångest och ville bara ligga ner och kunde inte förstå hur jag skulle överleva de kommande tre timmarna tills vi skulle landa. Sen dess har vi legat till sängs.
I dag måste jag och Niklas åka till ambassaden för visumansökan och jag hade nog behövt en dag till i sängen. Sidney sa till mig i går kväll "hoppas jag inte sover hela dagen i morgon mamma".
Så nu vet ni varför jag inte skrivit. Det kommer. Jag lovar. Nu hoppar vi in i bilen och åker!
I dag måste jag och Niklas åka till ambassaden för visumansökan och jag hade nog behövt en dag till i sängen. Sidney sa till mig i går kväll "hoppas jag inte sover hela dagen i morgon mamma".
Så nu vet ni varför jag inte skrivit. Det kommer. Jag lovar. Nu hoppar vi in i bilen och åker!
torsdag 15 januari 2009
Allting går att sälja med mördande reklam
Min man jobbar ju med för mig ganska oviktiga saker. Reklam. Jag är inte särskilt imponerad. Onödigt konsumtionsbeteende som skall främjas. Mycket av reklam som görs är ren skit också. Vi har till expempel en Axe tvål i duschen som har undertexten "skin contact". Eeeeee, ja det får vi hoppas. Det är liksom grejen med tvål, att man sätter det på kroppen så att man blir ren.
Någon har alltså fått betalt för att komma på detta!
Ohemult om ni frågar mig.
Nu jobbar ju han inte med printreklam eller att sätta knasiga ord på tvålflaskor. Han jobbar ju mest med grejor på internet. Interaktivreklam som det så fint kallas.
Ofta så har de många människor omkring sig som ringer om saker som om det vore livet som gällde. Har jag aldrig förstått mig på. Det är ju egentligen ett vanligt kneg.
8-5? Hört talas om det. Planera tiden bättre vill jag bara skrika till alla.
Men, detta är visst inte bara ett jobb, det är en livsstil och något man gör för att det är roligt och för att få bekräftelse också tror jag.
I alla fall. I dag fick de ett jättefint pris. En "peoples choice award" alltså något som vanliga männsiskor röstat fram, (ingen jury där folk sitter och slickar upppåt och sparkar neråt) för en grej de har gjort. Och då blir jag såklart så stolt så stolt och tycker att min man är himla duktig på det han gör (tillsammans med sina kollegor).
Fast jag inte riktigt fattar ändå. Jag är ju beteendevetare.
Här kan ni kolla in vad jag pratar om
http://www.thefwa.com/
http://www.hotel626.com/
Förresten så skulle vi ju inte vara här om det inte var för Niklas jobb och denna blogg skulle heller inte finnas till. Good or bad, you decide!
Någon har alltså fått betalt för att komma på detta!
Ohemult om ni frågar mig.
Nu jobbar ju han inte med printreklam eller att sätta knasiga ord på tvålflaskor. Han jobbar ju mest med grejor på internet. Interaktivreklam som det så fint kallas.
Ofta så har de många människor omkring sig som ringer om saker som om det vore livet som gällde. Har jag aldrig förstått mig på. Det är ju egentligen ett vanligt kneg.
8-5? Hört talas om det. Planera tiden bättre vill jag bara skrika till alla.
Men, detta är visst inte bara ett jobb, det är en livsstil och något man gör för att det är roligt och för att få bekräftelse också tror jag.
I alla fall. I dag fick de ett jättefint pris. En "peoples choice award" alltså något som vanliga männsiskor röstat fram, (ingen jury där folk sitter och slickar upppåt och sparkar neråt) för en grej de har gjort. Och då blir jag såklart så stolt så stolt och tycker att min man är himla duktig på det han gör (tillsammans med sina kollegor).
Fast jag inte riktigt fattar ändå. Jag är ju beteendevetare.
Här kan ni kolla in vad jag pratar om
http://www.thefwa.com/
http://www.hotel626.com/
Förresten så skulle vi ju inte vara här om det inte var för Niklas jobb och denna blogg skulle heller inte finnas till. Good or bad, you decide!
onsdag 14 januari 2009
Frossa i sverige
Jag skall gå in i en riktig godisbutik och köpa massor av saltlaktrits och annat supersmarrigt lösgodis.
Jag skall äta limpa med leverpastej och smörgåsgurka.
jag skall äta grovt saftigt bröd med greveost.
Äta blodpudding.
Jag skall äta ishavsräkor.
Jag kommer gå upp i vikt.
Om jag har tur.
För nu sitter jag med en whiskey och försöker dämpa min hosta som sakta smyger sig på. Vänligt men bestämt. Har jag otur är jag inte hungrig för att jag är sjuk. Eller så smakar inte maten något för att jag är förkyld. Jag tog den sista slatten i flaskan. Så jag måste bli bra av bara en.
Jag skall äta limpa med leverpastej och smörgåsgurka.
jag skall äta grovt saftigt bröd med greveost.
Äta blodpudding.
Jag skall äta ishavsräkor.
Jag kommer gå upp i vikt.
Om jag har tur.
För nu sitter jag med en whiskey och försöker dämpa min hosta som sakta smyger sig på. Vänligt men bestämt. Har jag otur är jag inte hungrig för att jag är sjuk. Eller så smakar inte maten något för att jag är förkyld. Jag tog den sista slatten i flaskan. Så jag måste bli bra av bara en.
Papperpapperpapper
Eftersom vi skall uppdatera våra visum när vi kommer till Sverige så skall vi återigen gå igenom denna extrema byråkrati och förnedring som människor. Igår kväll satt vi och skrev alla papper som skall lämnas in. Nu tog det "bara" två och en halv timme eftersom vi har gjort det förut och kunde kopiera mycket av informationen. Idag ringde jag till skattemyndigheten för att få våra personbevis - 120, med alla relationer för alla familjemedlemmar. För det räcker inte med ett där man ser att vi 4 är en familj, alla måste ha ett där det står att vi hör ihop!
När jag pratar med kvinnan på Skatteverket så säger hon att hon skall skicka det till Västra Bergsgatan. Men, den adressen har vi ju ändrat för länge sedan sa jag då, och betalat pengar för dessutom, får inte ni automatiskt den uppdateringen? Jo, men ibland blir det fel. Ja tydligen, kan du ändra den då är du snäll? Nej. Du måste göra en adressändring. Men det har jag ju redan gjort! Ja, du måste göra det igen.
Tack så jävla mycket för hjälpen då!!! (Jag sa inte så, det är jag för feg för, men jag ville och jag tänkte på min tavla "as much as i try to be an easygoing, stretch your wings and fly type, i just can´t stop trying to burst people into flames with my mind")
Idag måste jag ta Sidney till doktorn, han har fortfarande hög feber och klagar på halsont och huvudvärk. Kanske Halsfluss? Allt sånt som man behöver uträtta innan en resa till Sverige får vänta. Vi åker ju inte till något u-land ialla fall.
När jag pratar med kvinnan på Skatteverket så säger hon att hon skall skicka det till Västra Bergsgatan. Men, den adressen har vi ju ändrat för länge sedan sa jag då, och betalat pengar för dessutom, får inte ni automatiskt den uppdateringen? Jo, men ibland blir det fel. Ja tydligen, kan du ändra den då är du snäll? Nej. Du måste göra en adressändring. Men det har jag ju redan gjort! Ja, du måste göra det igen.
Tack så jävla mycket för hjälpen då!!! (Jag sa inte så, det är jag för feg för, men jag ville och jag tänkte på min tavla "as much as i try to be an easygoing, stretch your wings and fly type, i just can´t stop trying to burst people into flames with my mind")
Idag måste jag ta Sidney till doktorn, han har fortfarande hög feber och klagar på halsont och huvudvärk. Kanske Halsfluss? Allt sånt som man behöver uträtta innan en resa till Sverige får vänta. Vi åker ju inte till något u-land ialla fall.
tisdag 13 januari 2009
Glädjande roligt
En av många roliga saker som Douglas har för sig för tillfället är när han härmar Bullerbyskomakaren och på småländska ryter "stäng dörra" när han sitter på toaletten. En annan är när han väser i mitt öra "out" när han kommer på att han skall bajsa också. Det är rätt kul också att båda barnen ropar "plingplong" när de är färdiga.
När Douglas småpratar med sig själv och säger "no but, ingenting" är också underhållande.
I går när jag la Douglas så sa jag "I Love You" och så svarade han "I Love You more mommy". Det är liksom värme i hela kroppen så hjärtat exploderar.
Det gäller att ta tillvara på de små glädjeämnena i vardagen. Särskilt när den stora pojken ligger och flämtar på soffan och har feber.
När Douglas småpratar med sig själv och säger "no but, ingenting" är också underhållande.
I går när jag la Douglas så sa jag "I Love You" och så svarade han "I Love You more mommy". Det är liksom värme i hela kroppen så hjärtat exploderar.
Det gäller att ta tillvara på de små glädjeämnena i vardagen. Särskilt när den stora pojken ligger och flämtar på soffan och har feber.
Långa dagar
Sidney är sjuk. Feber ont i huvudet och halsen. Fan då. Men med sin vårdande moders ömma hand borde han vara frisk på fredag?
I går var jag på besök hos en dagmamma som jag skulle vilja ha Douglas hos. De bodde i ett jättemysigt hus med 180 graders utsikt över Hudson river (har vi också förvisso men ändå). En supergullig kvinna som verkligen älskade sitt jobb och allt kändes så himla bra. Jag var beredd på att det nog skulle vara ganska dyrt men väntade med att fråga. Hon hade 5-6 barn och de bakade tillsammans, var ute varje dag, hon lagade lunch till dem varje dag (varm mat, riktig mat, inte bara mackor)
Hennes tider var tisdag till torsdag 9-15.30, perfekt för då skulle jag kunna få lite jobb gjort på riktigt! Nu blir det liksom bara tid kvällstid vilket gör att mina arbetstider är mellan 6.30-22.30 ungefär och det orkar jag inte.
Så, kom vi till den oundvikliga frågan om vad det kostade. 1080 dollar per månad. Jag blir så trött. Det går ju bara inte. Varifrån skall de pengarna komma? Just nu känns det omöjligt att få ihop tider och ekonomi. Fan vad bra vi har det i Sverige!
Vet inte om ni uppmärksammat att det är någonslags nationell blogg tävling på G i Sverige. Jag har lyckats kolla in dessa nomineringar liksom bara för att se vad som är populärt att skriva om. Om ni frågar mig så var det inte så många av dem som intresserade mig men jag hittade en jättefin byrå på en av sidorna. Kolla in denna!
I går var jag på besök hos en dagmamma som jag skulle vilja ha Douglas hos. De bodde i ett jättemysigt hus med 180 graders utsikt över Hudson river (har vi också förvisso men ändå). En supergullig kvinna som verkligen älskade sitt jobb och allt kändes så himla bra. Jag var beredd på att det nog skulle vara ganska dyrt men väntade med att fråga. Hon hade 5-6 barn och de bakade tillsammans, var ute varje dag, hon lagade lunch till dem varje dag (varm mat, riktig mat, inte bara mackor)
Hennes tider var tisdag till torsdag 9-15.30, perfekt för då skulle jag kunna få lite jobb gjort på riktigt! Nu blir det liksom bara tid kvällstid vilket gör att mina arbetstider är mellan 6.30-22.30 ungefär och det orkar jag inte.
Så, kom vi till den oundvikliga frågan om vad det kostade. 1080 dollar per månad. Jag blir så trött. Det går ju bara inte. Varifrån skall de pengarna komma? Just nu känns det omöjligt att få ihop tider och ekonomi. Fan vad bra vi har det i Sverige!
Vet inte om ni uppmärksammat att det är någonslags nationell blogg tävling på G i Sverige. Jag har lyckats kolla in dessa nomineringar liksom bara för att se vad som är populärt att skriva om. Om ni frågar mig så var det inte så många av dem som intresserade mig men jag hittade en jättefin byrå på en av sidorna. Kolla in denna!
måndag 12 januari 2009
Vardagen igen
Det var så himla skönt i lördags strax innan kalaset. Städat och undanplockat och prydligt. Så fint har vi nog inte haft på vädigt länge hemma. I dag ser det ut som det brukar igen. Skitigt. Leksaker överallt. Kartonger och presentpapper. Saker som inte har några platser i vårt minihem. Jaja, världsliga saker.
I en veckas tid har vi haft en underlig lukt i kylskåpet. Jag har tagit ut allt och torkat och gjort rent och slängt saker som varit misstänksamma och ändå har det luktat så äckligt. I lördags när en av gästerna ville ha mjölk i kaffet så upptäckte vi att mjölken var sur. Den var nyligen inköpt så därför hamnade den inte på misstänktlistan. Så himla äckligt!! Men nu luktar det inte längre i alla fall.
Vet ni en annan sak? Vi åker till Sverige på fredag, i två veckor! Skall bli jättekul. Hoppas vi hinner träffa några av er i alla fall! Niklas skall på årlig jobbalpresa och vi behöver uppdatera visumen. Så är det!
I en veckas tid har vi haft en underlig lukt i kylskåpet. Jag har tagit ut allt och torkat och gjort rent och slängt saker som varit misstänksamma och ändå har det luktat så äckligt. I lördags när en av gästerna ville ha mjölk i kaffet så upptäckte vi att mjölken var sur. Den var nyligen inköpt så därför hamnade den inte på misstänktlistan. Så himla äckligt!! Men nu luktar det inte längre i alla fall.
Vet ni en annan sak? Vi åker till Sverige på fredag, i två veckor! Skall bli jättekul. Hoppas vi hinner träffa några av er i alla fall! Niklas skall på årlig jobbalpresa och vi behöver uppdatera visumen. Så är det!
söndag 11 januari 2009
Kalasdags
Puh. Det är en utmaning att ha kalas för 6 åringar. Det gick jättebra måste jag säga, vi hade 12 barn och väldigt många föräldrar stannade också. Trevligt. Men hur det än är så blir jag stressad och får huvudvärk och, har blivit som min mormor. Äter inget under själva partyt. Ser bara till att alla andra äter.
Nåväl, Indira och hennes man stannade kvar längre och vi satt och små åt länge och barnen lekte och hade jättekul tillsammans. Har kommit på att det är en sak jag saknar. Mina barns kontakt med andra vuxna på ett avslappnat sätt. Det är inte lika lätt här. Liksom mer vuxenkompisar till dem. Det tar lite tid innan det blir naturligt. Nu var Suresh den som låg länge på golvet inne på Sideys rum hjälpte till att bygga ihop saker och diskutera Star Wars figurer. Mysigt. (Suresh är Indiras man)
Den andra utmaningen med att ha ett sexårskalas är alla förbannadejävlahelvetes leksaker som skall sättas ihop. Det var lego, knex, bionicles och mer lego. Jättekul, för han fick verkligen allt som jag och Niklas inte riktigt ville köpa. Han var så glad och duktig och artig. Ett A-barn helt enkelt!
Jag har tillbringat största delen med att försöka sätta ihop ett pariserhjul av knex pinnar och en liten motor så hjujävlet skall snurra. Jag lovade Sidney att det skulle snurra i morgonbitti när han vaknar. Hur kunde jag göra det? Får det inte att funka, plus att jag inte hittar några små pinnar.
Min söndag började dock toppen. Yoga. Har börjat ta Yoga klasser på söndagmorgnar och det är jätteskönt. Efter lektionen känns livet så enkelt. Allt är möjligt och sinnet är ljuvt. Tills man sätter nyckel i dörren och kommer hem igen.
När jag kom hem skulle Niklas iväg och träna så jag skulle duscha och fixa lunch till killarna sen skulle vi åka och gå igenom huset som vi skall hyra. Hur värmen funkar, elprylar etc. Det var bara det att när klockan var strax innan ett så kom jag på att jag inte alls kunde åka och titta på huset för vi hade ju flyttat styrelsemötet på svenska skolan för min skull och det började ju klockan ett. Och där var jag, fortfarande hemma med två griniga ungar och ingen bil. Dessutom var det Sidneys tur att ha fika med sig i sin klass och jag hade fått 4 nya barn i min klass där jag är lärare så jag ville vara lite förberedd.
Jag blir så himla trött på att jag är så oorganiserad. Varför kan jag inte ha ordning och reda på mig själv. Varför blir det alltid så struligt? Det är som om jag inte kan tänka längre. Tror att jag skall börja med att köpa en kalender. Då kan jag åtminstone skriva upp saker. Sen gäller det väl att komma ihåg att titta i den.
Nåväl, Indira och hennes man stannade kvar längre och vi satt och små åt länge och barnen lekte och hade jättekul tillsammans. Har kommit på att det är en sak jag saknar. Mina barns kontakt med andra vuxna på ett avslappnat sätt. Det är inte lika lätt här. Liksom mer vuxenkompisar till dem. Det tar lite tid innan det blir naturligt. Nu var Suresh den som låg länge på golvet inne på Sideys rum hjälpte till att bygga ihop saker och diskutera Star Wars figurer. Mysigt. (Suresh är Indiras man)
Den andra utmaningen med att ha ett sexårskalas är alla förbannadejävlahelvetes leksaker som skall sättas ihop. Det var lego, knex, bionicles och mer lego. Jättekul, för han fick verkligen allt som jag och Niklas inte riktigt ville köpa. Han var så glad och duktig och artig. Ett A-barn helt enkelt!
Jag har tillbringat största delen med att försöka sätta ihop ett pariserhjul av knex pinnar och en liten motor så hjujävlet skall snurra. Jag lovade Sidney att det skulle snurra i morgonbitti när han vaknar. Hur kunde jag göra det? Får det inte att funka, plus att jag inte hittar några små pinnar.
Min söndag började dock toppen. Yoga. Har börjat ta Yoga klasser på söndagmorgnar och det är jätteskönt. Efter lektionen känns livet så enkelt. Allt är möjligt och sinnet är ljuvt. Tills man sätter nyckel i dörren och kommer hem igen.
När jag kom hem skulle Niklas iväg och träna så jag skulle duscha och fixa lunch till killarna sen skulle vi åka och gå igenom huset som vi skall hyra. Hur värmen funkar, elprylar etc. Det var bara det att när klockan var strax innan ett så kom jag på att jag inte alls kunde åka och titta på huset för vi hade ju flyttat styrelsemötet på svenska skolan för min skull och det började ju klockan ett. Och där var jag, fortfarande hemma med två griniga ungar och ingen bil. Dessutom var det Sidneys tur att ha fika med sig i sin klass och jag hade fått 4 nya barn i min klass där jag är lärare så jag ville vara lite förberedd.
Jag blir så himla trött på att jag är så oorganiserad. Varför kan jag inte ha ordning och reda på mig själv. Varför blir det alltid så struligt? Det är som om jag inte kan tänka längre. Tror att jag skall börja med att köpa en kalender. Då kan jag åtminstone skriva upp saker. Sen gäller det väl att komma ihåg att titta i den.
fredag 9 januari 2009
Ny look
Visst är den fin och vårig den nya layouten. Kände att jag blev lite trött i ögonen av allt det svarta. Det här är ju liksom lite mer "happy". Eller vad tycker ni? Lade också till några bloggar som kan vara läsvärda om man får lite tid över.
Puss
Puss
Födelsedag
Jag tror att när man fyller 6 år så börjar man fylla år på riktigt. Sidney har varit otroligt spänd inför denna dagen. Hade väckt Niklas i natt och frågat om han fyllde år nu och "är det morgon, skall vi gå upp nu". Klockan var väl runt två sådär.
Jag hämtade honom på skolan i dag för vi skulle in till Manhattan och se en rymdutställning på American museum of natural history. Jag körde bil in. Det var första gången som jag körde själv faktiskt. Det gick hur bra som helst och jag känner att jag kommer göra det flera gånger. Det var en liten snutt bit bara som tog 40 minuter istället för ca 10 men det hade varit en olycka så det fanns ingen anledning att bli uppstressad.
Sidney gillade rymdfilmen vi såg massor. Det var tur det. Han var nämligen den enda som såg hela föreställningen. Douglas blev jätterädd så jag var tvungen att gå ut med honom (hade det i bakhuvudet när jag bokade också). Niklas var sen. Ja, allt var en enda röra. Det slutade med att jag blev utskälld av en av vakterna på museet för att jag lämnade Sidney där inne med en av de anställda (jag visste att Niklas var på väg in) och antagligen också gjorde så att den anställda fick en rejäl utskällning. Kvinnan tittade på mig som om jag inte borde ha barn och sa att det var ett farligt ställe att lämna ett barn ensam på, vilket bara gjorde att jag nästan började gråta innan jag visste att Niklas och Sidney väl var tillsammans.
Det är så lätt att göra fel ibland.
Vi avslutade med att gå på restaurang och killarna har faktiskt båda två kommit i fas med restaurangbesök. Dvs att det är inte bara jobbigt att göra det. Det är också roligt. Dessvärre fick Douglas någon allergisk reaktion på något så han ville bara åka hem. Det var helt enkelt inte hans dag idag. Och det var det ju inte, det var ju Sidneys födelsedag.
torsdag 8 januari 2009
Djupt i hjärtat
Ibland finns det så mycket ord jag vill få ur mig och ibland nästan inga alls. För mig fungerar det så att jag måste ha gjort en kladd inne i huvudet. Sen skriva ner det. På riktigt. När vi har haft lov nu så har jag inte riktigt tagit mig den tiden att göra själva utkastet. Nu är jag på gång igen tror jag.
När man har delat en människas vardag i nästan 1o år så händer det att man glömmer bort varandra. Vet inte om ni vet något om detta. Men jag känner mig ibland som ljusår ifrån den som borde stå mig absolut närmast. Det känns som om vi lever olika liv och som om vi prioriterar helt olika saker i livet. Det är då, demonerna (som jag tror vår käre Ingemar skulle ha uttryckt sig) kommer emot mig och jag i mitt huvud målar upp bilder om att vi är nära slutet. Japp, snart står det några packade väskor i hallen och "tack och hej, det var trevligt att lära känna dig".
Tills, sent en kväll, till exempel en onsdag, man kuddpratar om livet och vart det är på väg att ta oss. Gråter en skvätt och kramas. Känner kärleken och gemenskapen. Och hur rätt det är.
Idag har jag varit på min stora killes skola och bjudit på brownies och berättat om Sverige. Det var roligt och barnen är så gulliga. Jag följde med på gymnasiken också. I gympasalen var det full fart, Frank Sinatra sjöng om sitt New York, New York och jag fick ytterligare en utomkroppslig upplevelse. Och jag har fortfarande inte fattat att han fyller 6 år i morgon.
onsdag 7 januari 2009
Skogsutflykt
Jag följer inte så många bloggar själv, men nu har jag hittat en (som jag kanske inte kommer följa men som jag bara fick sån.......längtan att bygga eget hus kanske) ni bara måste kolla in http://humlebacken.blogg.se/ Herregud så fint!!!!
Vaknade i morse med ett samtal från skolan typ halv 6, om att skolan är framflyttad 2 timmar i dag på grund av att det har regnat is hela natten och gatorna är glashala!
Igår efter skolan ville Sidney stanna ute så vi tog oss ut till skogen och gick på upptäcksfärd. Det var en väldigt bajsfylld utflykt. Vi studerade hjortbajs och annan bajs som vi tror var typ kaninbajs. Bajs som hundägare inte plockat upp och rätt som det var var vi tvugna att åka hem för Sidney ville gå på toa. Då stod Douglas redan och tryckte bakom ett träd. Japp, den skogsutflykten varade inte så länge!
Vaknade i morse med ett samtal från skolan typ halv 6, om att skolan är framflyttad 2 timmar i dag på grund av att det har regnat is hela natten och gatorna är glashala!
Igår efter skolan ville Sidney stanna ute så vi tog oss ut till skogen och gick på upptäcksfärd. Det var en väldigt bajsfylld utflykt. Vi studerade hjortbajs och annan bajs som vi tror var typ kaninbajs. Bajs som hundägare inte plockat upp och rätt som det var var vi tvugna att åka hem för Sidney ville gå på toa. Då stod Douglas redan och tryckte bakom ett träd. Japp, den skogsutflykten varade inte så länge!
tisdag 6 januari 2009
Ursäkta mig
Okej, jag ger mig. Hade förutfattade meningar igen. Men, jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Den här serien jag pratade om. De gör bra saker. Det är jag säker på nu. Det blir lite sliskigt bara när man lägger en mörk mansröst som har en extremt välskrivet manus om vilja hjältar dessa personer är.
Det är ju faktiskt på riktigt och det handlar om andra människors tragiska liv oftast. Det handlar om gränspoliser och vad de träffar på för typer av människor och substanser som försöker ta sig in i landet på många olika mer eller mindre framgångsrika sätt.
Sen är ju amerikaner specialister på att bli känslosamma och fälla tårar och säga "security" "responsibility" och "heroes" på ett helt främmande sätt om man är svenskt lagom.
Här är länken i alla fall http://abc.go.com/primetime/homelandsecurity/index?pn=index
Tror inte att det går att se själva trailern men ni borde kunna se vad det handlar om i alla fall.
Niklas jobbar sent i kväll så därför kan jag se denna serie i lugn och ro, han är inte mycket för sånt här annars. Dessutom har jag plundrat barnens godisförråd och har just ätit en påse "Polly" som mor och far hade med sig när de var här. Nu har godiset blivit barnpreskiberat och går därför över i mina ägor. Det är riktigt trevligt att vara ensam ibland!
En annan läskig sak är att jag har fått mina första jobb uppdrag och jag blir helt stel av skräckrädsla. Vet inte vad jag skall göra med allt detta. Helt galet. Hitta folk i Dallas och Ohio.......galet. Jag förstår ju nu varför hon gör alla intervjuer på telefon. Men hur skall jag kunna avgöra om jag hittat någon bra person via telefon, jag måste ju se personen i ögonen och åtminstone tro att jag ser vad de tänker när de säger saker. Hua, jag får gå igenom monster.com i morgon!
Det är ju faktiskt på riktigt och det handlar om andra människors tragiska liv oftast. Det handlar om gränspoliser och vad de träffar på för typer av människor och substanser som försöker ta sig in i landet på många olika mer eller mindre framgångsrika sätt.
Sen är ju amerikaner specialister på att bli känslosamma och fälla tårar och säga "security" "responsibility" och "heroes" på ett helt främmande sätt om man är svenskt lagom.
Här är länken i alla fall http://abc.go.com/primetime/homelandsecurity/index?pn=index
Tror inte att det går att se själva trailern men ni borde kunna se vad det handlar om i alla fall.
Niklas jobbar sent i kväll så därför kan jag se denna serie i lugn och ro, han är inte mycket för sånt här annars. Dessutom har jag plundrat barnens godisförråd och har just ätit en påse "Polly" som mor och far hade med sig när de var här. Nu har godiset blivit barnpreskiberat och går därför över i mina ägor. Det är riktigt trevligt att vara ensam ibland!
En annan läskig sak är att jag har fått mina första jobb uppdrag och jag blir helt stel av skräckrädsla. Vet inte vad jag skall göra med allt detta. Helt galet. Hitta folk i Dallas och Ohio.......galet. Jag förstår ju nu varför hon gör alla intervjuer på telefon. Men hur skall jag kunna avgöra om jag hittat någon bra person via telefon, jag måste ju se personen i ögonen och åtminstone tro att jag ser vad de tänker när de säger saker. Hua, jag får gå igenom monster.com i morgon!
Old fashion dubbelmoral
Jag har en kompis här som är väldigt kristen. Men jag har ändå inte uppfattat henne som fanatisk även om hon går i kyrkan varje söndag och har en massa saker på gång hela tiden med kyrkan och de andra medlemmarna. Hon är annars väldigt modern i sitt tänk och man kan på intet sätt tro att hon är djupt involverad. Jag har mera tänkt att det är en "community" som ser efter varandra och som gör saker tillsammans. Tills igår. När hon berättar att hennes dotters killkompisar inte får vara på hennes rum. Dagtid ens.
Jag sa att det var jättekonstigt, vart skulle de då vara? Jamen, i köket och vardagsrummet. Jag frågade om det gjorde skillnad om de var ett helt gäng med kompisar. Men det gjorde inte det. Hon kunde se dem stå där i dotterns rum och snoka runt och få "hardon" om de såg några klänningar eller något som fanns omkring.
Jag påpekade att om hennes dotter ville göra något med dessa killar så skulle de nog hitta ställen för det ändå. Men det ville hon inte höra på. Det är vad jag kallar amerikansk dubbelmoral.
Annars har jag idag försökt att organisera lite bland alla papper och vara lite mer förberedd på saker. Det går sådär. Jag är inte så organiserad av mig har jag märkt, vill gärna tro det men nej. Inte alls faktiskt. Men jag mår väldigt bra när jag gör iordning papper och annat som ligger huller om buller överallt. Efter som checksystemet fortfarande är ett av de största sätten att betala räkningar med här så blir det lätt missöden och studsande betalningar och annat när man är oorganiserad. Så jag fick stå där och skämmas i dag när vi inte hade betalat dagisavgiften för december. Den hade studsat och då går det inte att försöka igen utan då är det kört.
Eftersom jag inte tjänar några pengar så blir man också lätt handikappad, jag har ju inte ens ett eget bankkonto här, så kan jag heller inte skriva några egna checkar. Så vi har några påskrivna hemma om det skulle hända något oförutsett. Är det inte gammeldags så säg!
Vad är det för fel på internet betalningar?
Jag sa att det var jättekonstigt, vart skulle de då vara? Jamen, i köket och vardagsrummet. Jag frågade om det gjorde skillnad om de var ett helt gäng med kompisar. Men det gjorde inte det. Hon kunde se dem stå där i dotterns rum och snoka runt och få "hardon" om de såg några klänningar eller något som fanns omkring.
Jag påpekade att om hennes dotter ville göra något med dessa killar så skulle de nog hitta ställen för det ändå. Men det ville hon inte höra på. Det är vad jag kallar amerikansk dubbelmoral.
Annars har jag idag försökt att organisera lite bland alla papper och vara lite mer förberedd på saker. Det går sådär. Jag är inte så organiserad av mig har jag märkt, vill gärna tro det men nej. Inte alls faktiskt. Men jag mår väldigt bra när jag gör iordning papper och annat som ligger huller om buller överallt. Efter som checksystemet fortfarande är ett av de största sätten att betala räkningar med här så blir det lätt missöden och studsande betalningar och annat när man är oorganiserad. Så jag fick stå där och skämmas i dag när vi inte hade betalat dagisavgiften för december. Den hade studsat och då går det inte att försöka igen utan då är det kört.
Eftersom jag inte tjänar några pengar så blir man också lätt handikappad, jag har ju inte ens ett eget bankkonto här, så kan jag heller inte skriva några egna checkar. Så vi har några påskrivna hemma om det skulle hända något oförutsett. Är det inte gammeldags så säg!
Vad är det för fel på internet betalningar?
måndag 5 januari 2009
Om jag hade pengar......
.....trallalallalalla la
http://www.maklarhuset.se/ViewObjekt.aspx?objektid=470107
Kan se mig ha detta ställe tills jag stelnar på bänken i syrenbersån. Så mysigt och nästan lite Astrid Lindgren aktigt! Barn och vuxna i alla åldrar varje sommar och helger året runt! Fantastiskt. Kaffe och glass med jordgubbar. Knaster från springande barn i gruset. Doften av nyklippt gräs. Hoppa och dyka från bryggan. Springa naken ute i regnet. Ingen stress och inga barn som någonsin gråter eller skriker eller är arga. Så blir det väl automatiskt?
Vi har varit inne i ett stimm av småvinster på NY Lottery. Man kan ju vinna så ohemult många miljoner och då skulle jag kunna köpa detta smultronställe. Man måste ju få drömma! Särskilt när vintern är här.
Så var det skola idag igen! Jätteskönt på många sätt, men är det inte helt otroligt att jag fick väcka barnen i dag! Varje dag har de istort sett sovit till 6.30 utan undantag. Hela Jullovet. Idag fick jag som sagt väcka Sidney 7.15 och Douglas som nästan aldrig somnar om somnade om och så fick jag väcka honom klockan 7.30! Hur kan de veta?
Det skall börja en ny serie på tv. Den handlar om "amerikanska hjältar som försvarar sitt land med sitt liv". Vi såg en trailer på tv igår och det var nästan läskigt. Tänker folk inte själva här? Ibland blir jag faktiskt misstänksam. Så fort jag har hittat länken så postar jag den så ni får se.
http://www.maklarhuset.se/ViewObjekt.aspx?objektid=470107
Kan se mig ha detta ställe tills jag stelnar på bänken i syrenbersån. Så mysigt och nästan lite Astrid Lindgren aktigt! Barn och vuxna i alla åldrar varje sommar och helger året runt! Fantastiskt. Kaffe och glass med jordgubbar. Knaster från springande barn i gruset. Doften av nyklippt gräs. Hoppa och dyka från bryggan. Springa naken ute i regnet. Ingen stress och inga barn som någonsin gråter eller skriker eller är arga. Så blir det väl automatiskt?
Vi har varit inne i ett stimm av småvinster på NY Lottery. Man kan ju vinna så ohemult många miljoner och då skulle jag kunna köpa detta smultronställe. Man måste ju få drömma! Särskilt när vintern är här.
Så var det skola idag igen! Jätteskönt på många sätt, men är det inte helt otroligt att jag fick väcka barnen i dag! Varje dag har de istort sett sovit till 6.30 utan undantag. Hela Jullovet. Idag fick jag som sagt väcka Sidney 7.15 och Douglas som nästan aldrig somnar om somnade om och så fick jag väcka honom klockan 7.30! Hur kan de veta?
Det skall börja en ny serie på tv. Den handlar om "amerikanska hjältar som försvarar sitt land med sitt liv". Vi såg en trailer på tv igår och det var nästan läskigt. Tänker folk inte själva här? Ibland blir jag faktiskt misstänksam. Så fort jag har hittat länken så postar jag den så ni får se.
lördag 3 januari 2009
Astrid Lindgren håller på att förstöra mitt liv
Vi har ju gått igenom alla filmerna tusen gånger redan med Sidney, nu är det dock Douglas tur och han har just nu fastnat för Barnen i Bullerbyn. Och det är då allt blir förstört. Det är ju så härligt att jag bara vill flytta hela familjen ut på landet 1929. Låta dem springa fritt i skogen och vara i ladugården och skrota omkring. Åka släde till julkalas och gå till byskolan i vacker natur.
Så ser vårat liv inte ut alls just nu. Dessutom är det 80 år sedan. Fy vad orättvist. Jag vill också! Får ångest av att inte kunna ge mina barn den friheten och att låta dem växa upp i stan. Fast hur skulle det fungera med att bo på landet då? Finns ju inte riktigt några byskolor längre. Inte heller så många som bor på landet längre......hmmmmmm jag får inte ihop det riktigt.
Nåväl, jag är i alla fall ytterst tacksam för denna ynnest att få lära känna alla karaktärer denna kvinna har skapat. Sidney fick Astrids filmskatt när han var mindre så vi har i stort sett alla filmerna och som sagt går Bullerby barnen varm just nu. Innan var det Karlsson på taket.
Idag har vi varit hela dagen i skidbacken. Tog bilen 45 minuter åt något håll (typ nord väst) och kom till en liten anläggning som hade massor med snö. Sidney var den enda som hyrde skidor och gick i skidskola. Vi andra njöt av att stå i backen i solens varma strålar och bara insupa atmorsfären.
Har några protester att lägga in bara. Hur i hela fridens dar kan det ta nästan en och en halv timme att få till det med alla papper och liftkort och hyrutrustning!!!! Det var så himla oorganiserat så jag ville bara skrika! Och, om man har en anläggning som vänder sig till barnfamiljer. Varför finns det då inget skötbord någonstans. Två usla toaletter med skitigt golv, där man knappt vill gå in. Vi hade tur, Douglas är sågott som blöjfri men när vi är ute någonstans händer det lätt en olycka och nu skrek han "baaaaajs" för full hals så jag var helt övertygad om att det nog var så. Men han ville. Hade inte. Skönt.
Så ser vårat liv inte ut alls just nu. Dessutom är det 80 år sedan. Fy vad orättvist. Jag vill också! Får ångest av att inte kunna ge mina barn den friheten och att låta dem växa upp i stan. Fast hur skulle det fungera med att bo på landet då? Finns ju inte riktigt några byskolor längre. Inte heller så många som bor på landet längre......hmmmmmm jag får inte ihop det riktigt.
Nåväl, jag är i alla fall ytterst tacksam för denna ynnest att få lära känna alla karaktärer denna kvinna har skapat. Sidney fick Astrids filmskatt när han var mindre så vi har i stort sett alla filmerna och som sagt går Bullerby barnen varm just nu. Innan var det Karlsson på taket.
Idag har vi varit hela dagen i skidbacken. Tog bilen 45 minuter åt något håll (typ nord väst) och kom till en liten anläggning som hade massor med snö. Sidney var den enda som hyrde skidor och gick i skidskola. Vi andra njöt av att stå i backen i solens varma strålar och bara insupa atmorsfären.
Har några protester att lägga in bara. Hur i hela fridens dar kan det ta nästan en och en halv timme att få till det med alla papper och liftkort och hyrutrustning!!!! Det var så himla oorganiserat så jag ville bara skrika! Och, om man har en anläggning som vänder sig till barnfamiljer. Varför finns det då inget skötbord någonstans. Två usla toaletter med skitigt golv, där man knappt vill gå in. Vi hade tur, Douglas är sågott som blöjfri men när vi är ute någonstans händer det lätt en olycka och nu skrek han "baaaaajs" för full hals så jag var helt övertygad om att det nog var så. Men han ville. Hade inte. Skönt.
torsdag 1 januari 2009
Nytt år - 2009!
Nytt år. Nya krafter.
Jag känner på mig att detta år kommer bli toppen.
Jag liksom bara känner det.
De två senaste åren har varit bra de med men extremt krävande. (Nytt hus, ny bebis, flytt, ny lägenhet i ny stad, oj, ny stad igen i ett nytt land med nytt språk, ny vardag, nytt allting!)
Jag tror att vi kommer kunna njuta mer detta år. Bara ta hand om varandra och inte så mycket omvälvande händelser. Det är vad jag tror. Sen har ju själva livet oftast andra saker på lut som man inte vet något om innan man ställs inför faktum. Men det har ju gått bra att hantera dem också. Bara man inte gubblar och funderar så mycket.
Oj, den såg jag inte komma riktigt. Grubbla och fundera. Som jag är världsbäst på. Jaha. Vad nu då. Skall jag inte göra det något mer nu då? Eller vad menar jag egentligen. Försöker jag bara prettoskriva saker? Har jag tappat konceptet helt?
Vi får se, jag går på känslan så länge!
Vi hade en trevlig nyårsafton, bjöd våra vänner på Biff Rydberg och de gillade det skarpt. En liten fadäs med såsen lyckades jag med men eftersom Michael var här så räddade han den och den blev ätbar ialla fall. De åkte dock hem vid nio snåret så tolv slaget väntade vi in själva. Eller, Niklas och Sidney gjorde det. Jag somnade på soffan. Sidney var vaken för han ville se fyrverkerierna. Som lyste med sin frånvaro. Inte ett fyrverkeri såg vi. Idag fick vi förklaringen. Förbjudet att som privatperson skjuta raketer i New York State. Ni vet, försiktighets principen på allt. Sidney blev besviken och sa att han varit vaken i onödan.
Nej, jag har inte avlagt några officiella nyårslöften. Men i min tanke skall jag bli en bättre vän till mig själv, en bättre mor och möjligtvis en bättre fru (om man nu kan bli bättre än jag redan är, det är förstås tveksamt). Med bättre vän till mig själv menar jag att ta hand om mig bättre. Unna mig sköna saker som en 10 minuters a´ 10 dollars massage på drop-in stället på Main Street. Så enkelt att känna sig bättre!
Jag skall bli en bättre mor genom att räkna lite längre, kanske 25 innan jag blir arg. Och hur jag skall bli en bättre fru har jag inte tänkt ut än. Tycker jag är utmärkt bra som jag är!
Jag känner på mig att detta år kommer bli toppen.
Jag liksom bara känner det.
De två senaste åren har varit bra de med men extremt krävande. (Nytt hus, ny bebis, flytt, ny lägenhet i ny stad, oj, ny stad igen i ett nytt land med nytt språk, ny vardag, nytt allting!)
Jag tror att vi kommer kunna njuta mer detta år. Bara ta hand om varandra och inte så mycket omvälvande händelser. Det är vad jag tror. Sen har ju själva livet oftast andra saker på lut som man inte vet något om innan man ställs inför faktum. Men det har ju gått bra att hantera dem också. Bara man inte gubblar och funderar så mycket.
Oj, den såg jag inte komma riktigt. Grubbla och fundera. Som jag är världsbäst på. Jaha. Vad nu då. Skall jag inte göra det något mer nu då? Eller vad menar jag egentligen. Försöker jag bara prettoskriva saker? Har jag tappat konceptet helt?
Vi får se, jag går på känslan så länge!
Vi hade en trevlig nyårsafton, bjöd våra vänner på Biff Rydberg och de gillade det skarpt. En liten fadäs med såsen lyckades jag med men eftersom Michael var här så räddade han den och den blev ätbar ialla fall. De åkte dock hem vid nio snåret så tolv slaget väntade vi in själva. Eller, Niklas och Sidney gjorde det. Jag somnade på soffan. Sidney var vaken för han ville se fyrverkerierna. Som lyste med sin frånvaro. Inte ett fyrverkeri såg vi. Idag fick vi förklaringen. Förbjudet att som privatperson skjuta raketer i New York State. Ni vet, försiktighets principen på allt. Sidney blev besviken och sa att han varit vaken i onödan.
Nej, jag har inte avlagt några officiella nyårslöften. Men i min tanke skall jag bli en bättre vän till mig själv, en bättre mor och möjligtvis en bättre fru (om man nu kan bli bättre än jag redan är, det är förstås tveksamt). Med bättre vän till mig själv menar jag att ta hand om mig bättre. Unna mig sköna saker som en 10 minuters a´ 10 dollars massage på drop-in stället på Main Street. Så enkelt att känna sig bättre!
Jag skall bli en bättre mor genom att räkna lite längre, kanske 25 innan jag blir arg. Och hur jag skall bli en bättre fru har jag inte tänkt ut än. Tycker jag är utmärkt bra som jag är!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
