Idag var det dags för läkarbesök igen. Jag hade med mig min förlossningsjournal från när Douglas föddes och vi skulle se vad i den som min doktor behövde veta mer om och vad vi skulle behöva översätta till engelska. Nu har ju han även en fransk examen och har bott i Frankrike i många år. Vilket verkligen underlättade språkmässigt. Vi kunde utläsa en massa saker från journalen tillsammans.
Det viktigaste var dock att han kunde se att jag har en försvagad livmoder med en skada på från det akuta kejsarsnittet som blev med Bronosaurus bebisen Douglas, 58 cm lång och 4880 gram tung.
Detta gör att jag behöver ett kejsarsnitt denna gång. Planerat och i god tid innan beräknad förlossning. Jag får inte få värkar innan.
Så, den 6:e april, dagen efter Niklas födelsedag så har vi bokat tid. Konstigt att veta att bebisen kommer då. Om den inte vill ut ännu tidigare förstås.
När doktorn sedan gör ett ultraljud så ser det ut som om jag redan har öppnat mig. Alltså min kropp gör sig redo för att föda barn 2 månader innan det verkligen är dags. Inte bra. Han pratar om att om det är så måste jag göra en grundlig undersökning och se hur väl barnets lungor är utvecklade och kanske ta steroider för att bebisen skall växa till sig.
Jag känner mig oerhört oförberedd på all denna information och undrar om det egentligen var så smart att ha skottat snö på morgonen.
De tar en test och jag skall ringa om två timmar för att få resultatet. Allt såg bra ut och tills nästa undersökning är allt bara som vanligt.
Nu sitter jag här och har åkt bergodalbana under dagen. Ödmjukhet är det enda ord som stämmer in på min känslostatus just nu. Allt kan hända. Det finns inget facit och varje graviditet och förlossning ser annorlunda ut. Det är bara att acceptera. Även om det inte stämmer överens med din personlighet.
Douglas 5 dagar
Sidney 10 dagar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar