Minigris och kändisspotting

Här ligger jag med min minigris, nedbäddad i sängen och mår riktigt dåligt. Nej, jag har inte köpt ett nytt husdjur. Räcker gott och väl med vår galna fisk. Däremot tror jag att jag har fått en släng av sprutsvinet. Alltså, blivit lite sjuk efter vaccineringen. Eller så är jag sjuk på riktigt. Jag vet inte.


Igår var i alla fall världens bästa Philippa i stan. På jobb. Men vi hann med att ses ett par timmar. Jag åkte in till Manhattan och skulle möta upp henne. Och för att ni skall förstå hur ofränt det kan vara så skall jag berätta. Jag hoppade av i Harlem, denna gång tog jag rätt gata till tunnelbanan. Det gjorde jag inte förra veckan och hamnade på en gata man nog inte riktigt skulle gå på.
Hursom, så kändes det väldigt bra när jag gick raka spåret och hittade rätt tunnelbanetåg på en gång. Sen gick jag av på 86:e gatan och skulle prommenera till 73:e och 5 avenyn. Det var då det gick åt pipsvängen. För när jag kom upp så stod jag på Lexington, då blev jag förvirrad över vilket håll jag skulle gå åt. Men jag trodde att min inre kompass nog skulle ta hand om det. Dessvärre verkade den ha loggat ur. För självklart gick jag åt fel håll. Efter 10 minuters prommenad upptäcker jag detta och hinner inte gå tillbaka utan hoppar in i en taxi till Metropolitan, museet, där vi skulle mötas.

Jag får ett sms av Philippa och hon frågar om jag är där och jag svarar att jag står precis framför entren högst upp på trapporna. Då ringer min telefon. "Här finns inga trappor" säger hon. Vi börjar dividera om det finns flera ingångar och om hon möjligtvis står på baksidan av byggnaden mot Central Park. Nej. Det visar sig att hon står vid Metropolitan. Operan. På andra sidan Central Park! Jaha. Då är det bara att ta sig runt parken och mötas upp på mitten av kortsidan och det gör vi!

Det är ju så himla härligt att se en gammal god vän som har varit med genom med- och motgångar. Som känner en så väl. Vi satt och fikade i 2,5 timme, sen var det dags för middag.

Vi hade bestämt oss för att chansa på Pastis fast man inte kan boka bord där. Det ligger i Meatpacking district och det är ju trevligt att bara vara där och insupa atmosfären!

Jag har ju beklagat mig, helt ytligt och patetiskt, för att inte sett några kändisar. Men nu ni!

Cindy Lauper var där med hela sin familj och åt. Tre tonårskillar. Och en man. I vit skinnkappa.

Sen kom Mickey Rourkemed en ung snärta som jag tror kan vara Caroline Winberg, den svenska supermodellen. Mickey Rourke såg ovanligt bra ut. Han har ju liksom inte riktigt låtit åldern ta ut sin rätt och åldrats med värdighet på något sätt. Med detta säger jag inte att han så bra ut. Jag menar att han inte såg ut som när jag såg honom på Oscarsgalan förra året, när man undrade vad det var katten släpat in där.

Restaurangen som vi var på är väldigt populär och såhär i efterhand så undrar jag lite varför. Maten var absolut god och fräsch men men jag blev inte "swept off my feet" av den direkt. Priserna var helt okej och lokalen är mysig men inget särskilt egentligen. Men ändå så lockar det så många människor. Det är underligt det där. Vad är det som gör att ett ställe blir så populärt?

Nej nu skall jag ta igen mig lite. Får passa på när huset är tomt. Niklas tog med sig killarna till gymet, de har ett lekrum där.