Jag - min egen fördom

Så, äntligen tar jag mig lite tid att sitta ner och skriva. Ibland får jag bara inte till det. I går gjorde jag andra viktiga saker som tex, utöka min garderob med en jacka som går att knäppa över magen, en skjorta, en tröja och ett par byxor. Dessvärre satt larmet kvar på byxorna när jag kom hem så jag måste dit igen och ta bort det. Dessutom hann jag med en snabbfika med en kompis. Allt detta på 3 timmar! Jag var galet svettig när jag kom hem och i bilen sänkte jag en flaska vatten. Det kändes som om jag sprungit ett Marathon lopp. Det gäller att vara effektiv.

Fredagen då. Ja, vi kom iväg och gick först på restaurang, Stanton Social och åt god mat! Mer behöver jag egentligen inte. Sen var det dags för konsert. Det var trevligt att komma ut och vi träffade en del folk vi känner och såg några som vi kände igen från tidningar. Jag är ju fortfarande inget Kent fan så jag tyckte mest att de lät som Kent gör mest. Dessutom måste jag säga att det var bra märkligt med ett ställe fullt med Svenskar. Ingen rockade riktigt loss heller. Men det kanske man inte gör på Kent konserter?

Jag har bara varit på en förut och då var det en kille som slog mig och det är det enda jag minns från den konserten. Helt oprovocerat slog han mig på axeln och viskade "jävla hora". Eftersom jag inte fattar så trodde jag nästan att jag drömde. Sen hände det en gång till och samma hemska ord uttalades. Sen sa han "du skall passa dig". Fast jag bara stod där och inte gjorde någonting. Då gick jag snabbt därifrån.

I fredags gick det betydligt lungare till. Tack för det.

På tåget in till city satt jag och kände mig som mina egna fördomar dock. Avdankad småbarnsmamma på väg in på galej. Har ingen aning om hur man klär sig nuförtiden eftersom jag mest går omkring i bekväma kläder som är aningens skitiga. Och är osminkad. Så, jag gör som mina fördomar. Sminkar mig som jag gjorde när jag för många herrans år sedan var aningens något hetare och klädde mig i svart. Det är ju ett säkert kort. Grejen var. Att det kändes väldigt skönt! Att inte riktigt bry sig.