Av någon underlig anledning så tänkte jag mig att, eftersom jag varit gravid två gånger förut, skulle denna graviditet på något vis gå obemärkt förbi. Jag skulle nog knappt ens bli tjock. Absolut inte ha ont någonstans eller så. Jag har ju trots allt två barn till att ta hand om. Då kan jag ju inte ha några krämpor. Det går ju liksom inte.
Så nu när jag inser att så kanske inte blir fallet så känner jag mig så snopen. Rätt naivt av mig som vanligt. Att tro det menar jag. Det är ju en rätt stor fysisk och psykisk påfrestning att vara gravid. Men tänk om jag skulle bli typ, sängliggande? Jag har inte tänkt tanken förut. Men sånt händer ju faktiskt. Nu tror jag verkligen inte att det är några som helst problem och jag kommer då rakt inte bli sängliggande, även om jag vill ibland. I alla fall en timme på eftermiddagen.
Än så länge försöker jag undvika att gå fort. Det går liksom inte eftersom det smärtar oerhört i "pelvis" som förövrigt känns som ett snuskigt ord men faktiskt bara betyder bäcken.
En anna sak som jag nyligen fått reda på är att de inte använder lustgas här. Hallå! Hur är det möjligt. Hur f-n föder kvinnor barn här??? Jag vet inte hur det överhuvudtaget skall gå. Min enda livräddare i själva ångestsmärtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar