I dag när jag hämtade D från skolan så berättade fröken att han och en tjej i klassen hade pussats i badrummet. Jag log och kände värme i hela kroppen. Tyckte det var såååå gulligt. Tills jag mötte Mrs Brands blick. Då kändes det plötsligt inte alls bra att le längre. Hon sa med bestämd röst att sånt pysslade man inte med. Dela baciller med varandra. Icke.
Pussas kan man göra hemma med mamma och pappa. Inte med en tjej man gillar på dagis. Nope.
Med sorg i hjärtat förklarade jag för Douglas att man visst fick pussa tjejer som man gillade. Inte på den kristna förskolan bara. Dessutom fick han ingen stämpel på handen i dag för han inte städade när han skulle. Det är ett hårt liv att leva. När man är tre år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Snälla förklara det där med stämpel på handen, låter väldigt underligt.
Jo förstår du kära vän. Alla barn som är duktiga och gör som fröknarna säger får innan de går hem en stämpel på handen! Så kan det också vara!
Haha, helt sjukt ju.
Men vad f-n. "Det går inte!" som Vilde skulle ha sagt.
Du får "ta din Mats ur skolan" med omedelbar verkan.
HUA! Finns andra alternativ?
Hello Vicktoria, det finns andra alternativ men jag känner att det kommer komma så många förändringar för honom i vår, nytt syskon, flytt till svergie, så jag känner att han får stanna. Trots allt så trivs han jättebra och älskar sitt dagis, kompisar och fröknar. Skulle vi stanna kvar längre så vetesjutton om han skulle få gå kvar dock.
Kram
Skicka en kommentar