Allt har gått bra och jag fick komma hem en dag tidigare än vad som var sagt och det var väldigt skönt. Trodde jag skulle få vila på sjukhuset men icke. Varannan timme kom de in och kollade blodtryck och temp på mig och Greta. Eller så städade de rummet. Eller undrade vad jag ville ha för mat. Eller så skulle de tvätta Greta. Eller fråga om jag släppt av en rökare än. Det var nämligen startsignalen för om jag skulle få gå över på fast föda.
Det var ett väldigt spring in och ut. Så att komma hem var en befrielse.
Killarna är än så länge helt betagna av henne. Vill sitta med henne i knät hela tiden och är supergulliga. Självklart så är det en förändring för dem så de är lite extra känsliga och faller i gråt väldigt lätt. Vi försöker att få dem att känna sig delaktiga men också som sig själva och få lite egen tid.
Niklas njuter av att vara hemmapappa och att fixa och trixa med allt som aldrig riktigt hinns med. Och jag njuter av att inte få göra något annat än att vila, äta och amma.
Alla rara vänner har gjort ett mat schema, så varje dag levereras god hemlagad mat till dörren. Helt fantastiskt!! Vi är väldigt väl omhändertagna och lyckligt lottade som har dessa vänner runt oss just nu!
Ja, vårat hem är just nu fullt av fluffiga lyckomoln och vi förstår att det inte kommer vara så förevigt. Men. Nu är det så och det är toppen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar