Trassel och Taekwondo

Idag har jag haft en helt galen dag. Jag gick faktiskt och lade mig tidigt i går. Eller rättare sagt jag somnade tidigt i soffan, typ halv tio och sen gick jag och la mig. Har lyckats vara uppe sent några kvällar och min lekamen klarar inte det när det finns en liten i huset som redan klockan 6 börjar väsnas och vill ha välling och se på "been" på dvd (Lightning McQueen). Nåväl så långt allt gott, sov jättebra också men i morse vaknade jag och det kändes som jag sovit 2 timmar eller nå´t. Hur kan det vara så, det händer mig lite då och då......jag vaknar liksom inte till på hela dagen!! Vidrigt.

Jag var så himla seg och idag på morgonen skulle Niklas och jag tillsammans ta barnen till ett lab och ta blodprov på barnen. Så inte nog med att jag var dödensdödstrött, jag var tvungen att försöka övertyga Sidney att inte äta frukost innan han skulle i väg och bli stucken i armen :-/ verkligen en lätt match........
Eftersom jag var så trött så hoppade jag bara i några sunkiga kläder som låg på stolen, glömde borsta tänderna och sympatifastade med barnen.

Efter mutor och hot så bara struntade vi i Sidney (jag orkar inte hur länge som helst och just nu har jag liksom inget mer att ta till) och jag åkte iväg själv med Douglas. I bilen kom jag på att jag inte hade någon telefon med mig om de skulle ändra sig men jag tänkte att det inte skulle ta så lång tid.
Det var en lätt match med lilleman i alla fall. Han satt och tittade på nålen och så stack farbrorn den i armen och D sa, "aj". Doktorn tog tre rör och sen var allt klart och den lilla killen verkade inte ens berörd! När vi kom ut så sa jag att han var sååå duktig, då tittade han på mig och sa med sin alldeles nya tyska general brytning "ja-a"

När vi kom tillbaka stod Sidney utanför huset, helt rödgråten och sa att han hade ändrat sig och skulle visst ta sprutan. Hur det gick där inne vet jag inte, för jag ville inte gå in med honom, men enligt Niklas fick han hålla fast honom och han skrek. Han var ännu mer rödgråten när han kom ut därifrån......självklart så mutade jag med frukost på McD. De åt pannkakor och jag någonslags bagel med ägg, bacon och ost. Den var jag mätt på hela dagen.

Efter den sena frukosten, typ halv elva skulle vi åka och handla mat och det gick jättebra, båda var så hjälpsamma och duktiga.
Det var sen eländet började. Vi kom hem med tre papperskassar mat. Och hade ingen nyckel. Och jag hade heller ingen telefon. Det är sånt min energi absolut inte räcker till för. Så vi ber de på kontoret under oss ringa kvinnan som är ansvarig för huset och se om det finns några extra nycklar, hon svarar inte på ca en timma och där sitter vi med maten i värmen. När hon väl ringer tillbaka så meddelar hon att det inte finns någon nyckel för han som har det är norröver någonstans...... så jag tar barnen och maten och våldsgästar några vänner och lånar deras kyl och frys för vår mat och hänger hemma hos dem hela eftermiddagen.

Ni vet, det var en sån dag som man egentligen bara vill ligga hemma i soffan för att man är så sjukligt trött, vill att barnen skall leka snällt och att maten skall laga sig själv. Så händer allt detta.....

Trots det så gick vi på Taekwondo idag, först Sidney på Pee-wee som det kallas, och jag kan säga att hittills har han sagt att 1) idag var den bästa dagen i hans liv 2) han vill hålla på med tae kwan do tills han dör 3) Det är bättre än att börja skolan
Så jag hoppas att han fortsätter med detta, tror att det är bra både för hans koncentration och för hans sinne och humör! Dessutom så var det flera av hans "bekanta" som gick i den klassen så det var ju också kul!

Sen efter hans träning så åkte vi och lånade telefonen hos en annan kompis så vi skulle veta när Niklas skulle komma hem. För den här veckan håller de på att ordna med sitt nya kontor som de flyttar till i morgon i SoHo så han har varit lite busy. Men jag hade ju ringt och berättat tidigare vad som hänt så han skulle bara bli en timma sen och då åkte vi och hämtade honom vid tåget.

Äntligen var det min tur med träningen. Och vilken träning. Fantastiskt. Passar mig utmärkt. Tror nästan att det var min bästa dag också, i alla fall på bra länge! När jag gick hem från lokalen som ligger mitt på mainstreet så tänkte jag att de som har restaurangen på hörnet får verkligen se mig i alla typer av tillstånd. Man passerar där några gånger om dagen......och efter träningen så hade mitt hår burrat till sig och jag var typ mörkröd av utmattning i ansiktet.....det var första gången de fick se mig så i alla fall!

I morgon skall vi åka in till manhattan och träffa mammas jobbarkompis, men vi måste vara tillbaka till halv fem för då har Sidney träning igen!

Jag hoppas i morgon blir bättre än i dag!