Livstecken

Ja, som ni märker händer det inte mycket här nu. Bedrövligt. Det är inte det att det inte händer något i mitt liv, för det gör det. Men jag tar mig inte tid att berätta om det.

I dag har det varit sjukt varmt. Vår AC i huset har inte trimmats in för säsongen (eftersom det nyss var smällkall vinter) så det är ca 30 grader både inne och ute och jag är matt av värmeslag! Lillskruttan har svettats idag. Hon får gulligt lockigt hår då. Men jag lider. Vill inte att hon skall vara varm. Tur att vi har källare. Där är det svalt. Synd att vi inte har några möbler där bara.

I går natt sov hon 6 timmar i sträck. Då var jag tvungen att i panik hoppa upp ur sängen och kolla så att hon andades. Sen fick jag känna efter vem som lagt stenar på bröstet. Ingen. Det var bara mina sprängfyllda bröst som höll på att explodera. Jag som aldrig varit med om detta förut. Barn som sover alltså. Är helt fashinerad. Tänk att det är detta andra har pratat om. Små ljuvliga varelser som äter, sover och bajsar. Inte mycket mer än så. Ingen kolik, nattskräck eller andra små överraskningar som kommer med barnen. Men hon är ju bara dryga 3 veckor än förstås.

Nåväl, jag ville bara tala om att jag lever. Men mer uttömmande än såhär blir det inte just idag. Tjing!