Lägg inte näsan i blöt...

Igår gjorde jag något dumt. Jag gjorde ansiktsbehandling på mig själv. Det vill säga...klämde både det ena och det andra som kunde klämmas på. Nu ser jag ut som en uppsvälld prickigkorv. Med täckstift på de värsta ställena.
Dessutom gjorde jag något så oerhört klumpigt. När jag skulle ta upp posten ur brevlådan så skulle jag bara titta så det inte låg kvar något på botten och stack liksom ner huvudet lite närmre. Och tappade locket. Rakt på min redan så sargade näsa. Nu har jag en skinnbit mindre mitt på näsan och så är den lite öm.

Idag

Jag är så galet sugen på vin. Av alla sorter. Känns i hela kroppen. Det måste vara hösten med trevliga middagar som gör sitt till. Nu tillhör jag inte gruppen av människor som tycker att det är okej att ta ett glas fast man är gravid så jag lider i tystnad. Fast nu luras jag lite. Jag lider inte. Det är liksom inte värt det. Att ta ett glas för sin egen skull när det kan påverka bebisen. Det är ju idiotiskt om ni frågar mig. Så, jag fantiserar om att jag dricker vin. Sen påminner jag mig själv om huvudvärken. Då går det ganska bra!

Idag har vi varit på fotbollsträning. Ett gäng 6-8 åringar i ett lag är ingen vacker syn för en hönsig mor. De spelar och leker så tufft och hårt. Och fast man säger till så slutar de inte. Det är ju märkligt. Så kommer någon och gråter och jag vill bara säga "skyll dig själv" och gör det också.

Sen så åkte vi till parken och gjorde en fågelskrämma som staden skall dekoreras med. Det var rätt kul faktiskt. Hade tagit med ett par gamla mysbyxor och en långärmad t-shirt. Det var bara det att när jag tog upp brallorna så var de inte direkt nytvättade. Men vad gör väl det.

H1N1

Jag lyssnar just nu mycket på radio. Eftersom mina dagar är fulla med höga ljud förövrigt så har jag fastnat för NPR. National Public Radio. En av de få radiostationer som inte har snabbt prat och hitlistelåtar.
Även om de ibland har tråkiga repotage så är det rofyllt att bara lyssna på de trevliga rösterna. Jag vet att detta kan tyckas märkligt för vissa. Nästan som någon slags tantvarning. Men jag är okej med det. Jag orkar inte lyssna på skränig musik och människor som pratar fort. Jag blir stressad och trött.

De senaste dagarna har det handlat otroligt mycket om svininfluensan. Och denna gång är jag rädd. Jag kände mig faktiskt inte alls rädd i våras. Tänkte mig att det var som en vanlig influensa som man bara fick vara aningens lite mer observant med.
Nu hör det ju till saken att jag är gravid också. Och hör till en av riskgrupperna. De inte fått vaccinet till min OB/Gyn än, men när de får det skall jag vaccinera mig.

Jag måste också höra mig för hur vi skall göra med barnen. Douglas i synnerhet. Han är ju den känsliga typen. Dessutom brukar vaccinet innehålla ägg, vilket betyder att han inte kan ta det. Men han är nog ändå en riskgrupp. Hur gör man då?

Mycket kärlek i liten kropp

I morse när jag vaknade, var det första som mötte mig min lilla son som glad som attan över att jag vaknade, kramade om mig och sa "jag tycker om dig mamma". Dagen kan nästan inte börja bättre.
Sen har det liksom fortsatt i samma bana hela dagen. Vi stod i rulltrappan och höll varandra i handen och rätt som det var sa han "jag tycker om dig mamma". Jag sa att jag tyckte om honom med. Att jag till och med älskade honom. Då sa han "jag älskar dig med" Bara underbart.

Senare på kvällen frågade han när vi skulle åka och träffa mormor och morfar och farmor och farfar. Jag berättade att det var rätt långt kvar men att det var runt juletid. "Vad bra" sa han då. "Jag vill åka till dem, för jag tycker om dem också". "Jag skall krama och pussa på dem"!

Sidney hade en dag som inte kvalade in som en av hans bästa. Han var ledsen för både det ena och det andra. Det var en usel dag enligt honom. Men när han grät så gick Douglas dit och kramades och sa "gråt inte Sidney, du är ju en stor kille" och sen sa han även till honom "jag tycker om dig".
Jag vet inte vad det var med denna dag. Men mycket kärlek har den kantats av i alla fall.

Varulv?

Vi har ju som jag nämnde inga som helst problem med killarnas sömn längre. De sover så sött i sina sängar. Jag påminner titt som tätt om att de fick presenter för att de skulle sova i sina egna sängar.
Trots detta har jag två nätter i rad haft problem att sova. Har vaknat flera gånger per natt och haft svårt att somna om. Är det inte typiskt? Kan det bero på fullmånen?

Ett annat bevis på att mutor fungerar är att vi sagt till Sidney att om han slutar bita på naglarna (som han gjort sen han var 1,5 år) så skall han få en jättefin present. Vi har förstås penslat med äcklig smet på naglarna också, något som inte hjälpte när han var liten men nu funkar det utmärkt. Så, i ca två veckors tid har han hållt upp. Vi penslar inte ens längre och det fungerar ändå. Bara en ful ovana alltså. Som jag önskar vi tagit tag i tidigare!

Tonårsmamma

Aaaahh, nu vet jag vad det var. Det var kaffe. Jag hade inte druckit kaffe. Därför var jag tom. Tog precis en slurk och Hepp. Då kom jag på vad jag skulle berätta.

I går förmiddag runt 10 snåret tittade jag ut genom köksfönstret. Där står två polisbilar. Utan poliser i. Precis utanför vårat hus. Jag börjar genast springa runt och titta ut genom alla fönster. Kanske de var på jakt efter något. Eller mig. Vad jag hade gjort visste jag inte men jag kände mig väldigt skyldig. Kunde inte se någon poliskonstapel utanför huset så jag gick ut i trädgården och försökte förstå vad det hela handlade om.

Eftersom jag inte kunde stå där bara och stirra så började jag tömma alla krukor från sommarblommor. Som aldrig blev något eftersom första delen av sommaren dränkte alla blommor och den andra halvan tillbringade områdets alla hjortar här och mumsade i sig varenda litet skott som tog sig fram genom den ruttna jorden.

Efter ett tag kom ytterligare en polisbil, en ambulans och en akutbil. De gick in i huset rakt över gatan.
Killarna tyckte att detta var väldigt spännande också. Sidney frågade om de verkligen fick titta på detta. Jag sa att det var okej men att de kanske måste gå in om det var något hemskt som hade hänt. Jag vet att mannen i huset jobbar rätt mycket och kanske hade han fått problem med hjärtat?

Efter ett tag. Jag hade hunnit rensa bort vissna blommor i rabatten också. Så kommer tonårskillen i familjen utlommandes till ambulansen. Han är nog en rätt typisk tonåring i 17-19 års åldern. Det körs med bilar och gasas och tutas i tid och otid här utanför.
Och det är nu min fantasi kör igång. Jag vill ju veta vad som hänt. Jag tror att han möjligtvis varit ute och buskört på lördagskvällen, antingen med sprit i kroppen, eller andra substanser som inte är tillåtna.
Eller så är han sjuk på något sätt och jag får sitta här och skämmas.

Denna händelse fick mig ju självklart att tänka på vilka uppevelser vi kommer få som föräldrar till två tonårskillar. Tre polisbilar och två ambulanser är i alla fall gränsen för vad mitt mammahjärta kommer klara av.

Tomt

Helgerna kretsar runt fotboll. Rätt skönt faktiskt. Det blir lugnt och vi gör inte så mycket annat. Jag tror också att vi alla behöver det lugnet på helgerna eftersom veckorna susar förbi i hög hastighet utan att vi riktigt hinner umgås. Med pappan i huset.

I går kväll kom en kompis från Svergie förbi och hälsade på. Han är här på långweekend och det var trevligt att ses.

Vi har bokat biljetter till Sverige också. Vi kommer den 19:e december och åker tillbaka den 10:e januari. Skall bli jättemysigt att fira jul i Sverige igen. Hoppas det är mycket snö! Och hoppas vi hinner träffa många av er!

I går kväll var jag trött men hade massor jag ville skriva om. Idag sitter jag här i lugn och ro och allt är som bortblåst. Så kan det också vara.