I vecka 13

Ni fattar vad jag menar va? Jag är stor. Redan. Och det är bara en.

Bebislukt

Har nyss kommit hem från min OB/Gyn som det heter här. Man gör samma saker som man gör hos barnmorskan i Sverige. Skillnaden här är att han är läkare och kommer följa mig under graviditeten och har jag tur är det han som kommer förlösa mig också. Eller någon av de två andra doktorerna som jobbar där.
Hur som helst så vet de allt om min graviditet i alla fall. Det är väl lite konstigt i Sverige att man går och får förtroende hos en barnmorska i ca ett halvår och sen är hon inte med vid förlossningen? Tycker detta verkar jättebra faktiskt.

Bebisen verkar frisk. Vi gjorde ett sånt NUPP test eftersom jag är över 35. Den sov hela tiden. Fick lite hicka och somnade om. Det var samma sak förra gången. Den bara sov och sov. Bara den inte sover för mycket så den inte vill sova alls när den kommer ut! Fast det är ju ett tag kvar.

I morse när Douglas gjorde sin morgonkiss så frågade han mig vad det var som luktade. Jag sa att det nog var hans kiss. Han svarade, "det tror jag inte". Så vände han sig mot min mage, luktade på den och sa, "jag tror det är bebisen som luktar"!

Känslor

Jag bubblar av känslor just nu. Jag känner mig irriterad på människor. I allmänhet. Folk är dumma. Och jag orkar inte med dem. Folk pratar om saker de inte har en aning om. Det irriterar mig mycket. Jag irriterar mig på folk i serviceyrken som inte är det minsta intresserade av att ge mig service.

Jag har varit på föräldramöte och känner mig så rörd av alla lärares intresse och engagemang för just mitt barn. Mitt barn av ca 200 andra. Jag är helt säker på att alla föräldrar känner likadant. Och det gör mig rörd. Rektorn gör just nu sitt 22:a år på skolan och hon brinner fortfarande för alla ungar, lika mycket. Jag blir rörd. Och vill gråta i folkmassan.

Även om jag är irriterad på människor så är jag också tacksam för de trevliga männsikor som dyker upp från ingenstans och faktiskt är snälla. Som kvinnan i kassan i affären idag som sa att de just nu hade köp två betala för en på korvpaketet jag just skulle köpa. Snälla goda människor blir jag tacksam över. De ger liksom hopp. Om mänskligheten som ibland är så korkad.

Jag känner mig också ledsen. Ledsen för alla vänner vi en dag skall lämna här. Ledsen för att ännu en gång bryta upp barnen från något som de lärt känna och känna sig trygga i.
Jag är också ledsen för att mormor och morfar och farmor och farfar inte bara kan svänga över och kolla in Sidneys fotbollsmatcher. Eller titta på hans fina teckningar eller bara höra Douglas ha sina långa utläggningar om allt och inget.
Jag blir ledsen över att Niklas har så långa dagar och missar så mycket av vardagen.

Så blir jag lycklig av att se min mage växa. Jag blir lycklig av att höra Douglas säga varje dag att han har haft så kul på sitt dagis. Jag blir lycklig av att höra Sidneys lärare berätta om hur duktig han är i skolan och att han alltid är på gott humör och har en liten historia att berätta.

Jag blir överlycklig över min alldeles egna fina familj. Som är så fina och som står ut med mig när jag bubblar av så många känslor och spontangråter över ingenting och som finns där när det behövs.
Hade helt glömt bort hur många känslor som liksom fördubblas när man är gravid.

Middagsplaner

Det här vill jag ha till middag i kväll! Synd bara att Niklas skall bort och jag skall på föräldramöte.

Liten

I helgen berättade vi för killarna att de skulle få ett syskon. Det går liksom inte att dölja längre. Våra vänner vet, magen växer kopiöst fort och Sidney har undrat vad jag har för konstiga byxor på mig.
Douglas svarade "men jag ville ju ha en hund". Sen undrade han vart vi hade köpt bebisen.

Sidney blev jätteglad och klappade i händerna av lycka. Tills kvällen kom. Och han låg och funderade i sin säng. Och sa, "mamma, jag vet inte om jag kan ta hand om ett till syskon". Jag vet inte vad vi har gjort med honom, men hela världens bekymmer vilar på hans axlar. Han känner sådant ansvar för allting som dyker upp. Vi försöker få honom att förstå att han bara behöver tänka på sig själv och ingen annan. Vi lyckas inget bra med det.

Douglas frågade mig också i helgen om jag hade snopp. "Nej" svarade jag såklart. "Jag har snippa som alla tjejer har". Han frågade om en tjej som han gillar också har snippa och jag svarade ja. Sen frågade han mig varför jag hade klippt av min snopp.
Det tog lång tid innan han började prata. Men nu fullkomligt bubblar det över av frågor och funderingar. Ketchupeffekt liksom.

Mutor

En sak som man snabbt lär sig som förälder är att mutor är bra. Tro inte på alla föräldrahandböcker om att barn inte skall göra saker för att de skall få något. Det är faktiskt en mänsklig överlevnadsinstinkt. "Om jag skall göra en stor uppoffring så vill jag banne mig ha något för det också". Rätt självklart om ni frågar mig. Och glöm inte att barn är smarta. Riktigt smarta. Särskilt de egna.

Så, efter att ha haft en helvetes natt natten mellan söndagen och måndagen, (jag kände mig som en zombie hela dagen i måndags) så gjorde vi en överenskommelse.
Om ni sover hela veckan i era egna sängar så skall vi åka till leksaksaffären på fredag. Ni får inte komma upp när ni väl har gått och lagt er. Om ni har en läskig dröm, ropa på oss. Kom inte hit.

Det har fungerat hur bra som helst. Till och med så bra att när Douglas en morgon vaknade 5 minuter innan klockan ringde och jag frågade om han ville ligga i våran säng en stund så sa han att "då får jag ju ingen Mater"
Så idag åker vi och köper lego cargo och en Mater från filmen Cars.
Och det är helt underbart att få sova hela nätter. Nåja. Jag måste ju såklart ändå upp och kissa en gång per natt. Minst.

V.I.P

I förrgår var jag och Niklas på bio. Kan ni tänka er. Bio. Det var några år sedan man tog det som en självklarhet att kunna göra sådana saker. Nu var det en alldeles speciell bio. Det var gratis. Med förbehållet att vi skulle stanna kvar efteråt och ge kommentarer om den. Den är alltså inte släppt till biograferna än.

Vi var dessutom den absolut första testgruppen de visade filmen för. Någonstans. I hela världen. Det kändes ju lite spännande. I mitt annars rätt ospännande liv. Det behövs inte mycket.

Filmen heter Greenberg och Ben Stiller har huvudrollen. Jag skulle inte riktigt rekommendera den till någon. Den var annorlunda och därför lite intressant. Men Bra. Nej, det vill jag inte riktigt påstå. Men det var mysigt att bara komma hemifrån en kväll efter åtta.