Tonårsmamma

Aaaahh, nu vet jag vad det var. Det var kaffe. Jag hade inte druckit kaffe. Därför var jag tom. Tog precis en slurk och Hepp. Då kom jag på vad jag skulle berätta.

I går förmiddag runt 10 snåret tittade jag ut genom köksfönstret. Där står två polisbilar. Utan poliser i. Precis utanför vårat hus. Jag börjar genast springa runt och titta ut genom alla fönster. Kanske de var på jakt efter något. Eller mig. Vad jag hade gjort visste jag inte men jag kände mig väldigt skyldig. Kunde inte se någon poliskonstapel utanför huset så jag gick ut i trädgården och försökte förstå vad det hela handlade om.

Eftersom jag inte kunde stå där bara och stirra så började jag tömma alla krukor från sommarblommor. Som aldrig blev något eftersom första delen av sommaren dränkte alla blommor och den andra halvan tillbringade områdets alla hjortar här och mumsade i sig varenda litet skott som tog sig fram genom den ruttna jorden.

Efter ett tag kom ytterligare en polisbil, en ambulans och en akutbil. De gick in i huset rakt över gatan.
Killarna tyckte att detta var väldigt spännande också. Sidney frågade om de verkligen fick titta på detta. Jag sa att det var okej men att de kanske måste gå in om det var något hemskt som hade hänt. Jag vet att mannen i huset jobbar rätt mycket och kanske hade han fått problem med hjärtat?

Efter ett tag. Jag hade hunnit rensa bort vissna blommor i rabatten också. Så kommer tonårskillen i familjen utlommandes till ambulansen. Han är nog en rätt typisk tonåring i 17-19 års åldern. Det körs med bilar och gasas och tutas i tid och otid här utanför.
Och det är nu min fantasi kör igång. Jag vill ju veta vad som hänt. Jag tror att han möjligtvis varit ute och buskört på lördagskvällen, antingen med sprit i kroppen, eller andra substanser som inte är tillåtna.
Eller så är han sjuk på något sätt och jag får sitta här och skämmas.

Denna händelse fick mig ju självklart att tänka på vilka uppevelser vi kommer få som föräldrar till två tonårskillar. Tre polisbilar och två ambulanser är i alla fall gränsen för vad mitt mammahjärta kommer klara av.

Tomt

Helgerna kretsar runt fotboll. Rätt skönt faktiskt. Det blir lugnt och vi gör inte så mycket annat. Jag tror också att vi alla behöver det lugnet på helgerna eftersom veckorna susar förbi i hög hastighet utan att vi riktigt hinner umgås. Med pappan i huset.

I går kväll kom en kompis från Svergie förbi och hälsade på. Han är här på långweekend och det var trevligt att ses.

Vi har bokat biljetter till Sverige också. Vi kommer den 19:e december och åker tillbaka den 10:e januari. Skall bli jättemysigt att fira jul i Sverige igen. Hoppas det är mycket snö! Och hoppas vi hinner träffa många av er!

I går kväll var jag trött men hade massor jag ville skriva om. Idag sitter jag här i lugn och ro och allt är som bortblåst. Så kan det också vara.

Kosthållning

Vill inte påstå att jag har fått några särskilda "cravings" för att jag är gravid. Men, när man mår konstant illa känns Avocado, Grapefrukt, äpple och apelsin som en lisa för själen. I alla fall magen. Att sköljas ned med vatten. Ja tack!

Väderomslag

Förra fredagen var vi med våra grannar till Strandklubben som ligger nere vid floden. Våra grannar är i 50 års åldern och vi gillar dem jättemycket. Killarna med. Grannarna verkar gilla oss också.
I alla fall var det inte så varmt som på torsdagskvällen beklagade vi oss över när Douglas badade. Vi kunde inte riktigt förstå att han gjorde det. Sidney var ute och åkte kajak med mannen i huset. Efter kajakturen tog han sig en simtur. Mannen alltså. Vattnet var faktiskt varmt. Det var luften som var lite kyligare. Allt var supermysigt. Vi hade med oss mat som vi sedan åt i solnedgången. Å vad vackert det var.

Idag, en vecka senare, fick Sidney på sig sin fodrade luvjacka till skolan. Jag hade halsduk och varm stickad tröja. På kvällen åkte raggsockorna på och värmeljus har tänts i hela huset. Dessutom har vi eldat i öppnaspisen. Till veckan har de lovat runt 20 grader igen. Just nu känns det som hösten har greppat ett hårt tag om oss.

Fy vad hemskt

Nu gråter jag igen. Läser om en flicka som varit ensam med sin döde far i 5 dagar. Fatta. I 5 dagar. När de hittade dem var flickan, som är 3 år, helt apatisk.
Alltså mina barn vill ju ha svar på en gång om de frågar något. Gärna redan innan de frågat något.

Tänk att hon har försökt få kontakt med honom så länge att hon blev apatisk. Fy så hemskt. Mamman var på utlandssemester. Det framgår inte om föräldrarna var skilda men på något sätt hoppas jag det för om man är utomlands, borta från sin familj i mer än fem dagar så ringer man väl hem, om inte varje dag så i alla fall varannan. Eller är jag hönsig? Hemskt är det i alla fall och jag hoppas så innerligt att denna lilla flicka får tipptopp vård!

Holá

Jag har ju glömt att berätta. Sidney har spanskalektion 20 minuter varje dag. Han lär sig alltså ett tredje språk från sitt andra språk. Alltså, förstår ni? Jag tycker det verkar jättesvårt. Att ett språk som man inte har som modersmål skulle vara det språket man lär sig ytterligare ett språk från. Stackars barn. Stackars barn är för övrigt ett av Douglas favorit uttryck just nu. Vet inte varifrån det kommer, men rätt som det är säger han "stackars barn" och suckar. Och det är inte. Jag repeterar. Inte. Något som jag går omkring och säger.

Idag skulle Sidney få prata lite om Sverige i skolan. Han hade med sig ett häfte med bilder från dagiset han gick på i Tyresö som han ville visa. Han hade också på sig sin gula t-shirt med "sweden" tryckt på bröstet i blå text. Han var väldigt exalterad inför detta. Jag tycker det känns superbra eftersom han först inte ens ville berätta att han var från ett annat land. Något som hans fröken sa att hon heller inte skulle misstänka om det inte var för att jag skrev ett mail och berättade om hur det låg till.

VAB

Igår var jag inne hela dagen. Douglas är snuvig och har en hemsk hosta. Så, jag hade min pyjamas på mig hela dagen. Det var rätt mysigt. Tills runt 6 snåret då det började kännas rätt sunkigt. Hade dessutom spillt tonfiskröra på min tröja. Mitt emellan mina bhlösa bröst. Känner mig verkligen naken utan bh. Men det var en sunkdag och, nej jag orkade inte göra något åt det.

Nu har jag precis duschat och känner mig väldigt fräsch måste jag säga. I jämförelse. Med igår.

I dag skall Sidney leka med en kompis direkt efter skolan så jag har hela dagen att fördriva tillsammans med min sjukling. I går spelade vi spel, byggde tågbana, körde med Thomas tågen i deras särskilda bana. Ja....och målade med fingerfärger...Så tittade vi också på "Sötisgumman" Det är Teskedsgumman. Julkalendern som gick på 70-talet. Den är i jämförelse med dagens filmer, en riktigt grå och tråkig film, om ni frågar mig. Men av någon underlig anledning så tycker Douglas att den är jättebra. Och läskig.
Jag tänkte dra med honom till affären i alla fall. Annars kommer vi dessutom svälta ihjäl över dagen.
Jag undrar varför det heter VAB, Vård av Barn. Det borde ju heta VASB, Vår av Sjukt Barn?