Sanfran

Två nätter blev det i San Francisco. När vi berättade för barnen att vi skulle dit tittade Douglas argt på mig och sa "jag vill inte åka skridskor"! Det har vi skrattat åt många gånger sedan dess.

San Francisco är, för er som inte varit där. Vackert. Otroligt vackert. Och fult. Jättefult. Det finns många riktigt ruffiga områden. Det finns väldigt många uteliggare. Många fler än jag ser i New York.
Det som verkligen tilltalar mig med SF är alla Townhouses som ligger mitt i stan. Det finns, vad jag vet inte i Sverige och det ger verkligen dynamik och karaktär till en stad. De viktorianska townhusen skulle jag kunna flytta in i vilken dag som helst.
Riktigt behagligt väder har vi haft också, även om det är väldigt mycket kallare än normalt. Det har varit byxor och tröja, det har blåst men varit behagligt i solen och det är rätt skönt att slippa svettas när man är i en storstad.

Vi var såklart ner till Fishermans Wharf och strosade runt. Vi skulle åka ut till alcatraz men då var man tvungen att boka biljetter en vecka i förväg, en detalj som gått oss förbi i reaserchandet och som gjorde hela familjen mycket besviken. I stället gick vi på vaxmuseum och åt på en helt galen restaurang som var inredd som en regnskog med vilda djur som rörde sig som om de levde. Det var akvarium i taket och på väggarna och killarna var helimponerade. Det var inte föräldrarna. Självklart var maten svindyr och vi delade på en sallad, allt för att barnen skulle vara nöjda. Vi har sett sjölejon i hamnen, varit vid världens krokigaste gata, Lombardstreet. Vi har gått och gått och gått. Och vi har åkt buss och spårvagn. Och ätit glass.
Nu är vi ca 40 minuter norr om SF, i en jättegullig stad och bor på hotel i tre nätter. Här skall vi bada i poolen, göra dagsutflykt till Sonoma Valley och bara ta det lugnt.

Det är ju inte bara lätt att resa runt på vägarna såhär med familjen. Först nu har väl killarna fattat att det är såhär vår semester skall se ut. Vi skall bo på olika hotel och vi vet inte riktigt vart vi skall när morgonen kommer. Nu har vi för deras skull börjat att planera lite mer så att vi vet på ett ungefär vart vi ska. Kanske kanske börjar jag förstå resortlivet lite mer. Men bara kanske.

Skillnader och liknelser

Det är väldigt stor skillnad på hotellen vi bor på. Om man väljer ett tvåstjärnigt så är det inte särskilt kul. Steget upp till ett lite bättre hotel motsvarar inte alltid prisskillnaden. Så, ibland undrar jag om det inte hade varit bra och boka lite innan vi åkte iväg så vi slipper sitta med Niklas iPhone och försöka kolla. De gånger AAA inte kan hjälpa oss vill säga.

Det är också skillnad på att sova med en hård filt med lakan som täcke eller ett fluffigt duntäcke i skön mjuk bomull.
Såna saker är viktiga för oss just nu. Vi försöker verkligen bo billigt för att kunna göra saker på dagarna. Så många timmar tillbringar vi ju inte på rummet. Men det känns betydligt mycket bättre att få det lite finare omkring sig. Sån är jag. Gillar när det är fint omkring mig.

Fast samtidigt kan jag känna när jag ser surfarna i Santa Cruz, att jag nog skulle kunna vänja mig med den avslappnade stilen också. Leva för den perfekta vågen. Okammat hår och vindpinat skinn. Det har sin tjusning det med.

På vindlande vägar i Californien

Hahahahaha. Som sagt, man vet inte vad som händer när man som vi inte gör några direkta planer. Vi styrde kosan mot Fresno men stannade i Visalia. En otroligt mysig stad.

Jag är kär. I AAA. Det är motsvarigheten till Motormännen. Vi ringer dem och berättar var vi vill sova, de kollar priser och tillgänglighet. Vi hamnade på Marriott och till ett superbra pris. Vi hängde vid poolen hela dagen och på kvällen strosade vi runt i staden. Anledningen till att vi hamnade i Visalia var att när vi kollade priser på ställen i Sequoia National Park var det inte särskilt prisvärt. Så där flög min romantiserade bild över vad vi skulle uppleva snabbt iväg. Å andra sidan hamnade vi på ett 4 stjärnigt hotel till priset av ett 2 stjärnigt.

Dagen efter så checkade vi ut och åkte upp till nationalparken. Vi såg dessa gigantiska träd som är mellan 2000-3000 år gamla. De upptäcktes för 200 år sedan i detta område i bergen. Alla blev som tokiga och började avverka. 1/3 av skogen försvann i ett nafs för att man skulle sälja virke. Men det var bara det att virket var inte särskilt användbart. Så, nu får vi vänta 2000 år till för att träden skall växa upp igen. Människan är förunderligt märklig. Vi såg också världens största träd. Sidney var säker på att han hade sett ett större träd efter vägen. Och var också väldigt tveksam till hur de kunde veta att just detta träd var det största. I hemlighet är också jag det.

Naturen är fantastisk runt oss. Vi ser massor av vackra berg, åkrar och djur. Vi ser också en baksida av USA som inte är vacker och jag börjar förstå att det faktiskt finns 40 miljoner amerikaner som inte har sjukförsäkring. Man undrar vad de lever av där de bor i skraltiga husvagnar mitt ute i ingenstans. Jag tycker det är hemskt men vad vet jag. De kanske är lyckliga på sin plats på jorden. (Man får nog inte skriva så. Människorna som bor där kanske inte har valt det själva och kämpar för att få pengar att räcka till både här och där. Många hispanics som plockar frukt och grönsaker på fälten är här illegalt och kan inte ge sig till känna för myndigheter. Vad skulle USA göra utan alla illegala invandrare undrar jag också.)

Efter Sequoia så drog vi oss till Fresno och det är en stad utan citykärna märkte vi när vi skulle försöka upptäcka den. Hur vi än åkte på gatorna så fanns det liksom inget att se, så vi styrde kosan mot ett Vattenland. Där lekte vi hela dagen tills värmen blev outhärdlig och vi hoppade in i bilen och ställde in gps:en mot Santa Cruz strax söder om San Francisco. Vi gick längs Boardwalken och kommersen ut mot piren och intog middag.

Nu ligger jag på ett riktigt trevligt hotel i Santa Clara, Silicon Valley som heter Avatar. I morgon skall vi inta San Francisco. Jag hoppas det går bra.

New York --> Los Angeles --> Las Vegas --> Bakersfield

Semesterlivet ser ju rätt annorlunda ut nuförtiden. Jag menar med två småkillar. Mer och mer förstår jag att det är populärt att åka till en Ving resort i Thailand.
Nu är ju inte vi riktigt där än. Snart kanske. Jag kan mycket väl tänka mig att några kanske tycker att vi är helt galna som åker på bilsemester i USA med våra barn. När man kan ligga vid en strand eller pool och skicka barnen på olika knatteaktiviteter.
Men, nej som sagt, vi är inte där än. Vi gillar att åka bil. Att inte veta vad som döljer sig bakom nästa kulle och vart i hela fridens dar vi skall sova i morgon natt. För så är vi. Vi hade bokat de två första nätterna i Las Vegas. Sen visste vi inte ens vart vi skulle åka. Vi har hamnat i.....ja, vad hette staden nu.....vänta skall jag googla. Bakersfield. Enligt Wikipedia den 11:e snabbast växande staden i Californien. Med 800 458 invånare enligt Metropolitan Statistical Area (MSA) är det den den 64:e största i landet.

Vårat dygn i Las Vegas var overkligt. Jag kan inte fatta att det mitt ute i öknen bara ligger en helt galen stad som lever på att turister vill spela bort pengar. Eller vinna pengar. Eller köpa sex. Eller bara partaja livet ur sig. Jag börjar förstå titeln, "What happens in Vegas".

Nu var ju inte det något vi överhuvudtaget sysselsatte oss med som ni förstår. (Jag och Niklas köpte varsin Moijto drink på flaska och låg i mörkret och drack den och lyssnade i varsin öronsnäcka på Malin Åkerman som pratade i Sommar i P1 i Niklas iPhone. I mörkret för att barnen låg i sängen bredvid och sov. Glamour i den högre skolan men rätt mysigt)

Vi kom fram rätt sent på kvällen, efter att ha sett solen gå ner i öknen bakom bergen och månen kom fram. Väldigt vackert. Så vi gick rätt omgående och lade oss. På förmiddagen så badade vi i hotellets pool. Men runt ett snåret gick det inte att vara ute längre. Det var för varmt så vi gick in på vårt hotel som hade ett innomhus "Gröna Lund". Där tillbringade vi några timmar och Sidney och Niklas åkte typ "Flum Ride" och Uppskjutet.

Kvällen tillbringade vi på "the Strip" som är stora gatan som går genom Las Vegas och förbi alla tjusiga hotel. Jag skall tillägga att vårat hotel låg på slutet av "the Strip" och var inte särskilt nytt och fint. Men vi var in på nästan alla fina hotel för att antingen gå på toaletten eller för att köpa vatten. Det var skillnad på hotel och Hotel. Om man säger så.
Det har varit så varmt att det inte har funnits något stopp på hur mycket vatten man kan dricka. Vilket också betyder att om jag är törstig, måste mina barn vara det, därför måste de också dricka jättemycket vatten. De kissar lite oftare bara.

Vi såg två gratis shower, en med två priratskepp som krigade mot varandra och sköt med kanoner. Inne på ett hotelområde. Och så den kända vattenshowen utanför Bellagio hotel. Sen taxi tillbaka!

I morse packade vi in oss i bilen och styrde kosan mot Fresno. Det var målet. Men vi nådde inte riktigt ända fram så därför ligger jag nu här i mörkret i Bakersfield och väntar på en kall öl. Och planerar morgondagen. Vi tänkte ta oss till en Nationalpark som heter Sequoia, jag längtar efter att få vara ute i naturen och upptäcka saker med killarna. Se de bamsestora träden och hitta ett härligt campingområde där de har söta små stugor. Jag vill sitta ute i mörkret och grilla marsmallows och ha det mysigt. Det är vad jag fantiserar om. I morgon berättar jag hur verkligheten blev. Om det finns internetuppkoppling i skogen förstås!

Separations ångest

Resfeber kan te sig på många olika sätt. Som ni förstått vid det här laget så har vi en ytterst känslig kille iform av storebror. Han har gått som på nålar ett par dagar nu och undrat och frågat om resan. Jag har svarat lagom mycket. Man kan förstår ni, inte heller ge för mycket information. Då kokar det också över.

Denna gång hände det sig så att resfebern tog sin form i separations ångest från King Julian. Vår fisk, ni minns. Man skall inte förringa sådana känslostormar och i en timme har jag tröstat en otröstlig 6 åring och förklarat att King Julian inte kommer älska grannen mer än honom när vi kommer hem. Något som han var övertygad om. Han kunde heller inte förstå vem som skulle vara där för honom när han behövde det. Jag tror inte att jag förrän nu förstått King Julians storhet i vår familj och ångrar att jag sa till Kim att om han dör så köper vi en ny sen. Jag måste ringa från flygplatsen och tala om hur viktigt det är att han överlever dessa tre veckor. Sexåringen kommer direkt veta om det är en ny fisk eller ej.

Nu skall jag stänga ihop resväskan och sova några timmar. Har hört att det är 40 grader i Las Vegas där vi kommer spendera de 2 första nätterna!

Skön helg!

Det har vi verkligen haft. Hade vännerna från New Jersey här på middag i lördags och vi åt gott och satt ute hela kvällen, tände massor av ljus och såg eldflugorna fladdra omkring i trädgården. Naturligvis strök familjen skunk omkring och släppte efter sig odörer. Barnen lekte och var tillslut så trötta att Douglas och Mattias lade sig bredvid varandra i Douglas säng och somnade och var så söta där de snusade.

Sidney höll såklart ut så länge det bara gick, tills gästerna gick hem. Man kan ju missa något. När jag berättade att det var midnatt blev han bra imponerad av sig själv att han hade varit uppe så länge. Själv hoppades jag bara att det också betydde att han tänkte sova länge på söndagsmorgonen. Det gjorde det faktiskt. Båda barnen sov till 9!!! Nytt liv, nya tider!!

Idag har vi bara skrotat runt hemma, det har regnat och vi har varit lite sega. Men på eftermiddagen klarnade det upp och vi tog en promenad i det otroligt fuktiga vädret. Så har vi såklart tvättat och börjat förbereda resepackningen. Vi måste få med oss, spel och underhållning för barnen, kylväskan, kläder för rätt varierande väderlek, vass kniv och vinöppnare och tusen andra saker.

Jag har pratat med lite vänner och familj från Sverige i helgen och det känns alltid skönt.
Hoppas ni också haft en riktigt bra helg!

Kort samanfattning av veckan

Vad vi har gjort grejor denna vecka! Phu, det har varit aktiviteter varje dag. Åkt runt massor och tittat på olika saker och varit och badat och bara haft det bra! I veckan fixade de också vår Air condition här hemma så nu är det okej att vara inne utan att få ett sammanbrott.

Igår regnade det till och från hela dagen men vi hade tidigare i veckan bestämt att åka in till Niklas jobb och samt att gå på Rock n roll Museum som hade en särskild utställning med John Lennon också. Återigen måste jag bara säga att det går så bra när vi åker in till stan. Vi åker tunnelbana och traskar och går och ingen gnäller.

Däremot började Douglas morgonen hemma med att kräkas ner hela köksgolvet efter att ha brottats med Sidney, jag visste inte riktig om han verkligen var krasslig eller om det var efter brottningen så jag valde att ignorera det. Det var väl bara att åka hem om det skulle bli knas någonstans tänkte jag. När vi sen satt på tunnelbanan blev han helt blek och jag tänkte att om han kräks nu dör jag. Det var fullpackat med folk och jag hade ingen påse med mig. Men när vi kom fram gick vi direkt och åt och drack och sen verkade han piggelin igen.

På Niklas jobb var det bara 2 andra inne, vilket jag är glad för. De röjde runt och ville inte gå hem.

Museét var en totalhit! Sidney gillade det massor och jag älskade det! De hade samlat alla och allt som haft med musikutvecklingen att göra och jag fick gåshud och tårar i ögonen för att det var så galet bra. Lennon utställningen var lika bra men också hemsk. Det är Yoko som varit med och gjort den och hon hade till exempel sparat hans glasögon som hade på sig när han blev skjuten och det var fortfarade blod på dem. Hon hade också den bruna påsen hon fick hem från sjukhuset med hans tillhörigheter. Med en dikt. Någonting om att det spelar ingen roll hur stor och känd du är, när du dör samlas dina saker i en påse. Jag kunde inte låta bli att fälla en och annan tår och försökte förklara för Sidney varför jag var ledsen.

Niklas jobbade ju också sista dagen igår innan semestern! Fantastiskt trevligt, äntligen! Och på tisdag åker vi på vår roadtrip. Flyget går till Los Angeles och sen styr vi kosan mot Las Vegas! Det skall bli toppenkul och jag lovar att lägga upp många bilder. Om ni vill förstås