Är en fantastiskt rolig blogg.
Förresten. Angående ett inlägg på den bloggen. Är Regina Lund på riktigt galen? Alltså riktigt riktigt galen. Annars förstår jag inte den läskiga videon och låten Bartender. I 5,30 minuter. Ren och skär plåga.
söndag 3 maj 2009
Mat
Åsså var jag ju på Tarrytowns nya restaurang i fredags. Sweetgrass. De serverar mat som är lokalproducerad och försöker hålla hög standard på rätterna. Tror de lyckades rätt bra med det, förutom att när vi kom så var flera av rätterna redan slut. Det var ett redigt tryck och många som var ute och svirade. Jag åt musslor och en spenatsallad. Drack ett jättegott vin till och avslutade med jordgubbscheescake.
En av kockarna eller rent av ägarna (minns inte riktigt) har tidigare jobbat på Blue Hill som är en av finrestaurangerna i NY och även har en restaurang här i krokarna (där vi skulle haft bröllopsmiddag ni som minns).
En av kockarna eller rent av ägarna (minns inte riktigt) har tidigare jobbat på Blue Hill som är en av finrestaurangerna i NY och även har en restaurang här i krokarna (där vi skulle haft bröllopsmiddag ni som minns).
Cykelfest
Ja just ja. Sidney har cyklat som en galning i helgen. Han har kunnat det länge men inte velat. Han är rädd för att ramla och göra illa sig.
Men när jag helt pedagogiskt satt med honom på golvet och visade alla mina ärr och berättade om alla mina cykelolyckor (bruten arm, stygn på hakan, brutet näsben, uppskrapade knän och andra småblessyrer) så tror jag att han förstod att det var lugnt. Så, båda killarna tog cyklarna och gick upp för den lilla backen på framsidan av huset och susade ner 1000 gånger minst. Ramlade några gånger men körde på igen. Det var en fröjd att se!
Men när jag helt pedagogiskt satt med honom på golvet och visade alla mina ärr och berättade om alla mina cykelolyckor (bruten arm, stygn på hakan, brutet näsben, uppskrapade knän och andra småblessyrer) så tror jag att han förstod att det var lugnt. Så, båda killarna tog cyklarna och gick upp för den lilla backen på framsidan av huset och susade ner 1000 gånger minst. Ramlade några gånger men körde på igen. Det var en fröjd att se!
Fotboll
Annars bestod helgen av att gå upp i ottan för att bege oss på fotbollsträning. Jag tycker märkligt nog att det är rätt mysigt att gå upp tidigt, ta med en kopp kaffe och stå och titta på killarna som spelar och småprata med de andra föräldrarna.
Jag tycker dock att det är mindre mysigt när jag märker att Douglas som roat sig med att rulla runt på gräsmattan har kanadagässbajs i hela håret och luktar fasansfullt illa.
Gissa om jag blev mäkta stolt när en av tränarna, inte Niklas, kom fram och sa att han tyckte att Sidney hade ett otroligt "sportsmanship" som man inte så ofta ser hos så unga spelare! Då spelar det ingen roll om han gör mål eller spelar pajas på planen. Mamma är nöjd ändå!
Yrkesval
Idag när jag gick ut i regnet mot garaget för att stryka på ett tredje lager med färg på min fyndhylla så kände jag mig rätt glad. Niklas roade barnen med något och jag tog min kaffekopp och mina målarkläder och satte igång. Fåglarna kvittrade och jag målade. Och målade. Och målade. Och kom att tänka på att målare måste vara det tråkigaste jobbet i världen.
Med tanke på att eventuellt bli utesluten ur min familj och släkt så måste jag bara skicka en beundrande tanke till dessa människor som valt detta yrke. Slipa, måla, vänta, måla, vänta, måla. Och trixit att få det snyggt också. Näe, målare verkar inte vara det ultimata yrket om ni frågar mig. Däremot verkar det ohemult lönsamt. Vet inga som har det så gott ställt som målare.
Däremot är jag mäkta stolt över att jag har slutfört detta projekt. Det är ju inte annars en av mina starka sidor. Att avsluta. Jag är en jäkel på att idéspruta men när det börjar gå trögt. Ungefär vid tredje strykningen. Så vill jag gärna lägga av.
Detta får mig osökt också att komma in på grad av händighet. Jag måste ju säga att i vår familj så är det ju inte Niklas som skruvar, mäter och fixar med saker. Då skulle vi aldrig få någonting gjort. Det borde jag i och för sig förstått redan på första besöket jag förärade honom när vi just börjat träffas.
Han bodde på den tiden i en ytterst sunkig lägenhet i Högdalen som han delade med ett gäng läskiga silverfiskar modell större och resistenta mot radar.
Lägenheten bestod av ett rum och kök. I köket stod hans farmors gamla fjällstugufurumöbler som var nya någongång på 60 talet, i badrummet hängde några torkade blommor och i vardagsrummet stod en säng och 10 kartonger. Ouppackade. Sedan 3 månader.
Och på den vägen är det. Han prioriterar helt enkelt annat. Det gör inte så mycket för jag gillar att skruva och spika och greja med saker. Och om jag inte gillade det så borde jag ha börjat ana oråd då en april dag för 10 år sedan. Nu är det nog försent att ändra på det.
En annan del av mitt helgskruvande. Hylla och två ramar som jag inte ännu vet vad jag skall ha i.
Med tanke på att eventuellt bli utesluten ur min familj och släkt så måste jag bara skicka en beundrande tanke till dessa människor som valt detta yrke. Slipa, måla, vänta, måla, vänta, måla. Och trixit att få det snyggt också. Näe, målare verkar inte vara det ultimata yrket om ni frågar mig. Däremot verkar det ohemult lönsamt. Vet inga som har det så gott ställt som målare.
Däremot är jag mäkta stolt över att jag har slutfört detta projekt. Det är ju inte annars en av mina starka sidor. Att avsluta. Jag är en jäkel på att idéspruta men när det börjar gå trögt. Ungefär vid tredje strykningen. Så vill jag gärna lägga av.
Detta får mig osökt också att komma in på grad av händighet. Jag måste ju säga att i vår familj så är det ju inte Niklas som skruvar, mäter och fixar med saker. Då skulle vi aldrig få någonting gjort. Det borde jag i och för sig förstått redan på första besöket jag förärade honom när vi just börjat träffas.
Han bodde på den tiden i en ytterst sunkig lägenhet i Högdalen som han delade med ett gäng läskiga silverfiskar modell större och resistenta mot radar.
Lägenheten bestod av ett rum och kök. I köket stod hans farmors gamla fjällstugufurumöbler som var nya någongång på 60 talet, i badrummet hängde några torkade blommor och i vardagsrummet stod en säng och 10 kartonger. Ouppackade. Sedan 3 månader.
Och på den vägen är det. Han prioriterar helt enkelt annat. Det gör inte så mycket för jag gillar att skruva och spika och greja med saker. Och om jag inte gillade det så borde jag ha börjat ana oråd då en april dag för 10 år sedan. Nu är det nog försent att ändra på det.
En annan del av mitt helgskruvande. Hylla och två ramar som jag inte ännu vet vad jag skall ha i.
fredag 1 maj 2009
Pyttelyx och influensa
Nej jag har inte svininfluensa. Nej jag är inte rädd för att få den. Men, många är. Flera av mina vänner håller sina barn hemma från skolan för att inte få baciller och kanske eventuellt möjligtvis bli smittade. Jag menar inte att det är ofarligt och att det skall bagatelliseras men man behöver ju inte bli galen. Händer det så händer det oavsett om det har vidtagits åtgärder. Det är min åsikt.
Var och handlade skor till killarna häromdagen, jättefina Allstars. Passade på att köpa ett linne till mig och en bok till Niklas. Och oavsett om du köper pyttesaker så får man sakerna inlindade i silkespapper och finafina kassar och det känns så lyxigt fast det inte egentligen är det.
Kanske lite slöseri med papper och jordens resurser, men man kan inte vara perfekt hela tiden. Dessutom tycker jag att jag är värd lite lyx!
Igår var jag på bio. "I love you man". Helt klart sevärd om man inte är ute efter ett kulturelltvärde och bara vill slappna av och skratta lite. Mycket. Men, som vanligt när man går på bio finns det alltid något att bli lite störd av. Paret bakom oss satt och tokhånglade så det smaskade. Inte så att jag var avundsjuk på deras tonårskärlek och därför måste beklaga mig. Det liksom lät för mycket bara. Eller så är jag omedvetet avundsjuk och måste bittert berätta för alla hur hemskt det var.
Var och handlade skor till killarna häromdagen, jättefina Allstars. Passade på att köpa ett linne till mig och en bok till Niklas. Och oavsett om du köper pyttesaker så får man sakerna inlindade i silkespapper och finafina kassar och det känns så lyxigt fast det inte egentligen är det.
Kanske lite slöseri med papper och jordens resurser, men man kan inte vara perfekt hela tiden. Dessutom tycker jag att jag är värd lite lyx!Igår var jag på bio. "I love you man". Helt klart sevärd om man inte är ute efter ett kulturelltvärde och bara vill slappna av och skratta lite. Mycket. Men, som vanligt när man går på bio finns det alltid något att bli lite störd av. Paret bakom oss satt och tokhånglade så det smaskade. Inte så att jag var avundsjuk på deras tonårskärlek och därför måste beklaga mig. Det liksom lät för mycket bara. Eller så är jag omedvetet avundsjuk och måste bittert berätta för alla hur hemskt det var.
Big drama!
Hur står det till idag? Dunkar huvudet av för mycket......smällare?
Medans ni sjöng i sverige och lät den inre pyromanen få blomma ut så var det en helt vanlig dag här. Eller, inte helt vanlig.
Jag tog mig till Hank´s, det är en secondhand affär med möbler och ibland har han riktiga fynd. Igår hittade jag en låg bokhylla till Douglas rum och en fantastiskt fin fåtölj till vardagsrummet. Allt för 90 dollar! Vilket fynd!
När jag skulle hämta ut pengar för att betala för grejorna så parkerade jag på parkeringen mittemot bankomaten och Douglas lämnades i bilen för att lyssna på favvoskivan, KidsBop. Barn som sjunger listlåtar. Precis när mina pengar matas ut ur maskinen ser jag att en kvinna tittar in i bilen och ser att han sitter själv där (vilket är ett brott här i landet, kanske i sverige också?) Men jag vinkar och hoppas att hon fattar att jag är påväg tillbaka.
När allt var instuvat i bilen och betalt bar det av till Home Depot för att köpa färg till hyllan. Douglas fick välja färg själv. Det blev blått. Väldigt blått. Eftersom svenska språket blir lite annorlunda för oss. Bara liksom familje språk så kallar Douglas alla män för "lilla gubben". "Vad skall lilla gubben göra med färgen mamma" Det blir ibland väldigt roligt och jag har ingen lust att rätta honom. I hans värld är han en lilla gubbe och likaledes alla män runt honom.
Ialla fall. När vi målar för fullt på hyllan (inget bra drag att låta Douglas "hjälpa till") så kommer plötsligt två polisbilar och stannar vid vår garageuppfart.
En stooooor Ford Expedition och en vanlig. Och det enda som dyker upp i mitt huvud är att kvinnan på parkeringsplatsen anmält mig och de letat upp vart jag bor och nu skall komma och ta hand om Douglas och mig och allt kommer att gå åt helvete!
Ur bilarna kliver två välmunderade konstaplar och säger "goodday ma´m, just want to ask you a couple of questions". Vad skall jag säga rusar igenom mitt huvud. Vad kan jag hitta på? Hjärtat rusar och jag minns med fasa när jag senast pratade med konstapeln och hur det gick. Vad kommer hända med mig och Douglas nu? Vad skall Niklas säga och Sidney som snart kommer med bussen, skall han se att vi blir indragna i en polisbil? Svetten lackar.
Tydligen har det varit inbrott i en villa på granngatan under lunchtid och de undrar om jag sett något misstänkt. Om jag varit hemma under dagen och om någon varit inne i vårat hus. Phu. Och för att vara på den säkra sidan i form av att vara helt oskyldig släpper jag in konstapeln i mitt hus medan jag kollar runt så att allt är på sina platser. Det var en mycket trevlig konstapel. Och jag kommer numer låsa dörrarna när jag lämnar huset.
Medans ni sjöng i sverige och lät den inre pyromanen få blomma ut så var det en helt vanlig dag här. Eller, inte helt vanlig.
Jag tog mig till Hank´s, det är en secondhand affär med möbler och ibland har han riktiga fynd. Igår hittade jag en låg bokhylla till Douglas rum och en fantastiskt fin fåtölj till vardagsrummet. Allt för 90 dollar! Vilket fynd!
När jag skulle hämta ut pengar för att betala för grejorna så parkerade jag på parkeringen mittemot bankomaten och Douglas lämnades i bilen för att lyssna på favvoskivan, KidsBop. Barn som sjunger listlåtar. Precis när mina pengar matas ut ur maskinen ser jag att en kvinna tittar in i bilen och ser att han sitter själv där (vilket är ett brott här i landet, kanske i sverige också?) Men jag vinkar och hoppas att hon fattar att jag är påväg tillbaka.
När allt var instuvat i bilen och betalt bar det av till Home Depot för att köpa färg till hyllan. Douglas fick välja färg själv. Det blev blått. Väldigt blått. Eftersom svenska språket blir lite annorlunda för oss. Bara liksom familje språk så kallar Douglas alla män för "lilla gubben". "Vad skall lilla gubben göra med färgen mamma" Det blir ibland väldigt roligt och jag har ingen lust att rätta honom. I hans värld är han en lilla gubbe och likaledes alla män runt honom.
Ialla fall. När vi målar för fullt på hyllan (inget bra drag att låta Douglas "hjälpa till") så kommer plötsligt två polisbilar och stannar vid vår garageuppfart.
En stooooor Ford Expedition och en vanlig. Och det enda som dyker upp i mitt huvud är att kvinnan på parkeringsplatsen anmält mig och de letat upp vart jag bor och nu skall komma och ta hand om Douglas och mig och allt kommer att gå åt helvete!
Ur bilarna kliver två välmunderade konstaplar och säger "goodday ma´m, just want to ask you a couple of questions". Vad skall jag säga rusar igenom mitt huvud. Vad kan jag hitta på? Hjärtat rusar och jag minns med fasa när jag senast pratade med konstapeln och hur det gick. Vad kommer hända med mig och Douglas nu? Vad skall Niklas säga och Sidney som snart kommer med bussen, skall han se att vi blir indragna i en polisbil? Svetten lackar.
Tydligen har det varit inbrott i en villa på granngatan under lunchtid och de undrar om jag sett något misstänkt. Om jag varit hemma under dagen och om någon varit inne i vårat hus. Phu. Och för att vara på den säkra sidan i form av att vara helt oskyldig släpper jag in konstapeln i mitt hus medan jag kollar runt så att allt är på sina platser. Det var en mycket trevlig konstapel. Och jag kommer numer låsa dörrarna när jag lämnar huset.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
