Min fantastiska man!

Det är ju som bekant inte lätt med relationer. Det kräver hårt arbete, svett, tårar, kramar och mycket kärlek.
Niklas har ju kanske inte varit omnämnd så ofta i min blogg. Men han jobbar ju hårt på sitt håll. Han jobbar hårt för att det skall gå bra för företaget och för att vi skall ha det bra på hemmaplan, kommer hem till en trött och ibland kanske inte alltför glad fru. Jag vill för inget i livet byta med honom just nu.

Om jag nu får skryta lite och tillägna detta inlägg honom, så har han celebert besök på jobbet idag. Han har ju varit med lite här och där i New York och pratat för svenska företag och framförallt om reklambranschen och B-Reel så nu idag kommer Svenska handelsministern, VD:n för svenskt näringsliv (tror jag att det var) Svenska konsuln i NY och några andra hangarounds på besök för att se hur och vad de gör för att lyckas i denna stora stad! Det tycker jag är helt fantastiskt! Det är min gubbe det!

Rädda skogen!

Det är jobbigt när man kommer så nära sig själv att man vet att det är ingen annan det är fel på. Det är jag!
Nu är det inga stora saker men till exempel så vet jag innerst inne att det inte är barnen som ställer till oreda här hemma. Det är jag. Jag är en riktig slarver. Det är ju jag som släpper kläder där jag står. Det är ju jag som inte orkar tömma diskmaskinen så att all disk växer som ett berg på diskbänken och jag blir irriterad på att ingen tar reda på skiten. Det är ju jag som inte damsuger så det ligger smulor och matrester överallt. Det är jag som inte bäddar sängarna så det blir sådär superlockande att hoppa i dem när man är 5 och 2 år.
Men, det är faktiskt inte jag som lägger ett lager av leksaker över hela lägenheten och det är inte jag som släpar in pinnar och stenar och ett ton nya teckningar varje dag från skolan.

Det jag vill komma till är att jag tror att jag måste komma överens med min känsla för hur jag vill ha det hemma och vad jag orkar göra. Det, är en asjobbig matematik. Ungefär som att jag tycker att jag har alldeles för god smak och dyra vanor för min inkomst. Jag får det inte att gå ihop. Jag vill att det skall vara fint och städat hemma för jag mår så bra då. Men jag tycker ju att det är så tråkigt att göra det fint. Och jag vill ju köpa onödigt dyra saker på fina affärer.

Och apropå teckningarna så kan man faktiskt inte spara allt. Jag tittar på dem tillsammans med killarna och sen slänger jag dem när de inte ser. Dessutom tycker jag att det är ett enormt slöseri med träd!

Val och livsviktiga besvikelser

Som sagt. Det har väl inte gått någon förbi att det varit val. Skönt att det gick som vi ville och jag känner ingen som är missnöjd.
Fick förfrågan av Michael igår som ville fira men jag var upptagen på förmiddagen med att vara på vår sprillans nya high school och tittade på en pjäs om aladin som barnen hade satt upp. Dessutom var en av mina kompisars dotter med i pjäsen och spelade faktiskt prinsessan! Jag blev väldigt överraskad för hon är verkligen blyg och försynt men på scenen ägde hon! Det var superproffsigt och skolan var jättefin och just så high schoolaktig som jag hade tänkt mig. Jag kunde faktiskt se både Sidney och Douglas gå i korridorerna, stoppa saker i skåpen och spela basket i gymnastiksalen!

Korkade jag tänkte mig inte alls för igår och köpte ingen tidning. Det skulle jag naturligtvis ha gjort. Såg att de redan var värda 4000 kronor. Men, jag brukar tänka så när jag inte har med mig kameran tillexempel, att jag är ju här och suger i mig så mycket det bara går av nuet och att vara här där det händer! Så jag får väl tänka att jag faktiskt höll i den historiska tidningen i går i alla fall!

Fick ett desperat sms av Indira igår kväll. Hon hade inte varit ute på hela dagen. Ni vet, en sån dag när man går omkring i sunkiga myskläder som är nedkräkta (hon har en 5 månaders bebis) och bara stinker och önskar sig någon annanstans. Så vi gick ut i regnet till mexicanaren som ligger på Mainstreet och tog en Margarita tillsammans med Sue som också var bedrövlig för att hon är så stressad över deras flytt. Det var väldigt trevligt!

Jag märker väldigt tydligt att föräldraskapet ändras sakteliga också. Sidney är en så stor kille nu. Han måste hanteras på ett något annorlunda sätt än tidigare. Besvikelser kommer som man skall hantera och relationer diskuteras och det är många världsliga frågor hela tiden. Antar att det bara är början på vad som kommer. Jag är i alla fall glad att han pratar med oss och kan sätta ord på vad han känner. Men jag märker att jag tycker att det är jobbigt att se att han blir så ledsen över vissa saker och att livet liksom kommer till honom, och det är ju som vi alla vet, inte lätt att vara människa!

Bilder och filmstjärnor

Jag vet att det skall finnas något smart sätt att lägga till ett fotoalbum men jag förstår inte hur och orkar inte lägga energi på det nu så jag gör som vanligt. Copy-paste! Fungerar utmärkt. http://picasaweb.google.com/annakropp/HSt2008 Där kan ni se lite bilder som vi tagit under hösten. Tankar ur kameran lite för sällan så det tenderar att bli rätt många bilder varje gång. Har tänkt att jag skall bli bättre på det men inte kommit längre än att jag tänkt på det.

Förresten så vet jag nu vilken film de spelade in och vilken filmstjärna som var här. Det var så långt ifrån George Cloney (skall det vara två o eller inte?) man kan komma. Det var Jessica Alba. Och jag såg henne! Jättelänge. Tillsammans med alla high school elever som just hade slutat skolan och stod och vrålade hennes namn och att de ville gifta sig med henne och andra mindre vackra ord om vad de ville göra med henne.
Filmen de spelade in var "An Invisible Sign of My Own" och har premiär under nästa år. Kunde inte hitta några andra kända namn i listan över vilka som var med. Men annars är imdb.com en fantastisk sajt om man letar något inom film, vad som helst. Allt finns med där.
Hörs då.

Election day

Idag är det election day. Känns stort faktiskt.

Igår kväll kollade Sidney på något program på tv och kom rusande in till mig i köket, (ca 10 steg). Mamma vet du, i morgon skall vi välja ny president!!! Och hade verkligen den sköna tonen i rösten som om det var något jag inte hade en aning om. Att han kom med något stort för första gången. Jättegulligt.
Ialla fall när vi kom till skolan i morse så spelades nationalistisk musik och hela skolan var smyckad i amerikanska flaggor och vimplar. Vi hade fått en notis hem om att barnen gärna fick ha röda, blå eller vita kläder på sig för att fira denna dag, (vilket vi (hrm, jag) glömde men Sidney hittade lite röda, vita och blå färgstänk i den tröjan han hade på sig).
Jag har verkligt svårt att se att det skulle hända i Sverige. Någon som tycker något annat?
I kväll skall jag med spänning följa valet på tv!

I vår park idag är det stor filminspelning igen. Det gick rykten om att det var en George Cloney film men jag såg inte till honom och ingen visste något så det var nog en krydda till historien. De som filmade på plats ville inte berätta ens vad filmen hette. Mycket mystiskt.

Vårat hem har invaderats av nyckelpigor. Vet inte hur många vi har tagit hand om de senaste dagarna men nog är det 10-15 stycken. Underligt, vad vill de oss?

Upp och ner, ner och upp

Vad är det Timbuktu sjunger i "the botten is nådd" ? Man måste må dåligt för att kunna må bra igen! Det är så det är med min hemlängtan. Jag längtar ju verkligen inte hem hela tiden. Har tyckt att vi nog kan stanna här ett bra tag till nu sen jag fick skriva av mig att jag hade hemlägtan. Jag är ju som ni nog har förstått, något ambivalent i min känsla för vad framtiden skall göra med oss.

Har hört ett helt galet bra nytt band som ni måste kolla in. Ni har säkert bättre koll än mig men de heter Glasvegas och här finns ett smakprov http://www.youtube.com/watch?v=CMT418TyRiA helt klart mina nya favoriter!

Indira och jag satt häromdagen på vårat corporate-skitviktiga-business möte och försökte komma på bra saker man kan göra för att tjäna pengar utan att behöva vara slavande arbetare. Vi kom på några bra idéer men vet inte om de var helt genomtänkta. Däremot kanske jag skulle ta och plugga något på distans här. Kollade in lite skrivarkurser men vet inte om jag vågar. Indira är distansinternetlärare för folk som skriver. Nu är ju det på engelska och där är jag inte riktigt än. Men det kanske skulle vara en jättehit. En utlänning som på knagglig skrivarengelska försöker förklara att deras land kanske inte längre är "the land of opportunities". Jag skulle antagligen bli utvisad och aldrig mer få komma tillbaka.

Sen är ju jag ingen riktig genomförare, snarare en idéspruta. Har massor av bra idéer och kan komma på allt in i minsta detalj men sen får någon annan ta över medan jag står bredvid och talar om hur det skall göras. För jag vet hur jag vill ha det och nåde den som gör fel :-) Gjorde någonslags test för hundra år sedan när jag jobbade på Bredbandsbolaget med Peeeeer, min chef, och vi var båda två sådana personligheter. Det var ju ingen bra kombo! Ingen som ville jobba, bara komma på vad vi skulle göra när någonannan skulle jobba.

Såg förresten "What happens in Vegas" i helgen. Om jag inte vore gift, och om Ashton Kutcher inte hängde ihop med en dubbelt så gammal kvinna som han själv så tror jag att han och jag skulle vara ett par. Någonstans skulle vi ha träffats. Det måste ju vara så. Det känns så. Eller så är det bara ett önsketänkande. Jag vet inte. Men han är bra j-vla snygg. Det kanske räcker så. Ja, det gör det. Ibland räcker det med att titta. Titta bara på Beckham. Han är snygg som bara en. Dribblar bollen som en gud. Men öppna för gudsskull inte munnen karl! Det låter fasansfullt och rösten passar absolut inte ihop med hans utseende.

Vet inte hur jag halkade in på denna totalt oviktiga iakttagelse. Det bara hände. I morgon skall jag försöka göra ett picasaalbum så ni kan se bilderna från applepicking och halloween!
Nu är det gonatt!

Halloween, applepicking och sammanbrott

I helgen har det varit halloween. Det är ju en av de största helgerna här. Många barn tycker att det till och med bättre än jul. Vi bor ju i Tarrytown och vår grannstad är Sleepy Hollow......ring a bell? Headless horseman, Johnny Depp, skräckfilm och otrevligheter.
Sleepy Hollow hette tidigare North Tarrytown så ni förstår att det ligger väldigt nära. Därför är det om möjligt ännu större här.
Men i år så hade polisen, pga förra årets galenskaper bland ungdomarna, lagt ett frivilligt utegångsförbud efter klockan åtta. Det var förövrigt ett tv-inslag härifrån när man fick se poliser stå och krossa ägg som var tänkt att kasta på hus och varandra antar jag.
Detta ledde till att halloween firandet i år var ganska avslaget över lag.

Vi började dock dagen med att jag följde med Sidney och hans klass på Applepicking. Vi åkte gul skolbuss norr över till Mahopack som det heter. Otroligt vackert. Lägger upp bilder så ni kan se.
Sidney som är något av en rutinernas man och inte riktigt kan hantera när saker inte är som det brukar (1. jag var med i hans klass 2. det var utflykt med skolan), hade två mindre utbrott. Ett när han behövde gå på toa och det bara fanns bajamajor. Han har blivit lite pryd också så att kissa i en buske var inget alternativ. Tillslut när han såg att klassen gick i väg så tog han sig samman och gick in och gjorde det han skulle i den blå plasthytten.

Mrs Stuart som är ägare till äppelfarmen visade oss runt och pratade om hur man tar hand om äpplena lagrar dem och gör äppelcider bland annat var en mycket mysig tant. De har fått bidrag från staten i år och kommer nu kunna vara farm i många år till. Alla tjoade och klappade händerna inför denna glada nyhet.

När vi gick ut bland alla träd kom nästa ihopbrytning av Sidney. Han tappade sin tand. Nej inte en ny tand, utan den som han hade med sig i fickan. I det höga gräset. Att han hade den med sig var inget jag visste något om.
När barnen fick smaka det första äpplet på farmen så satt Izzy tänderna i det och ut for en tand så hela klassen försökte leta efter den bland gruset. Det gick såklart inte. Så nu var det två tänder som fösvunnit på en timma. När vi sen något senare hade lunch så blev Sidneys lärare getingstucken och hon var allergisk så hon fick ta sin spruta och en annan mamma fick skjutsa henne till doktorn. Fröken grät. I detta läget var jag helt slut och bara ville åka hem. För mycket action på kort tid.

Kvällen blev lyckad men det var som sagt inte lika många barn ute och Sidney var lite besviken över att han heller inte fick lika mycket godis som förra året. Det räckte gott och väl för en sockerchock i alla fall.
Tanken var ju att jag sedan skulle in till manhattan och träffa Mikaela och Jonas men jag ringde dem och de var rätt trötta och det var jag med så vi sågs i går lördag i stället!