Ni måste se filmen om denna man. Filmen heter "In to the Wild" och är väldigt tänkvärd och fantastisk. Sean Penn har regisserat. Naturen är grym och jag har lust att ta hela familjen på en gigantisk roadtrip! Så, seså, gå nu och hyr den! Jag kan inte lämna några som helst ledtrådar, det går inte så lita bara på mitt goda omdöme :-)
En annan sak som slagit mig de senaste dagarna är alla dessa människor som är så sorgliga.
Till exempel så får man inte köra om en skolbuss som stannat för att släppa av eller på barn. (Vet att samma diskussion hålls i Sverige). Och detta vet ju alla människor. Och det är jättebra.
Ändå finns det sorgligt hemska människor som börjar tuta på de bilar som stannat för att det står en skolbuss och gör sitt jobb. Detta har hänt två gånger hitills. Hur i hela fridens namn är det möjligt att man har så bråttom att man måste tuta för att bilen framför inte åker, när man inte ens bemödar sig att se efter varför bilen inte åker?
Eller som när Sidney träffade på en kompis på Mainstreet och jag och mamman stannar och pratar lite och barnen leker på trottoaren utanför en garnaffär. Det kommer två sorgliga tanter i 55-60 års åldern (hade inte hjälpt om de var 25, i detta läget var de ändå tanter) och tittar surt och argt på barnen som inte uppfattar att tanterna vill in i affären och flyttar sig tillräckligt för att tillfredsställa tanterna. (dörren gick inåt och det hade inte varit några problem alls, om man förstod att barn inte riktigt förstår vad som menas när man tittar surt på dem, att komma in).
Eller personer som offensivt går in i diskussioner med människor de ännu inte känner men skall umgås med en lång tid framöver. Där de fullkomligt trycker ner motståndarens åsikter. Det är mycket märkligt. Och om jag får säga vad jag tycker, så tycker jag att det är sorgligt bara. Att det finns så sorgliga människor.
Förövrigt har dagen varit jättebra. Vi började med att ta oss ut i Rockefeller skogen för att låta barnen springa av sig den rejält ackumulerade energi de hade på morgonen. Tror vi var där strax efter nio. En fantastisk dag också, kvällen och natten bara ösregnade bort all jobbig fukt som varit den senaste veckan så idag var det bara som en skön varm sommardag!
Sidney var väldigt sugen på att bygga en koja i skogen så det gjorde vi. Den blev jättefin tyckte jag och det var väldigt roligt att bygga den. Men när den väl var färdig så ville han inte leka i den!! Konstigt. Det var ju då det roliga skulle börja!
Sen åkte vi förbi den svenska reklamkillen som bor här i Tarrytown, som jag skrev om i något mail förut, de har varit bortresta och vi har inte träffats på hela sommaren. De bjöd på kaffe på verandan och vi hade jättetrevligt. Sen var det dags att åka hem och äta lunch innan Svenska skolan drog i gång på eftermiddagen.
Det kändes verkligen kul att vara mer involverad och att få vara assistent i en av klasserna. Jag ser framemot höstterminen! Det enda smolket är ju min förvirring som ständigt råder. Jag glömde min egen anteckningsbok, några ordböcker och arbetshäften någonstans. Trodde att jag visst vart och stoppade in D i bilen i pyjamas och S ville vara kvar hemma (Niklas hade åkt in och skulle ha en intervju med en kille) och åkte dit och tittade men de var inte där, (på trappan utanför där jag kanske la dem när jag slängde soporna, men jag är inte säker) Så jag får väl ta en tur i morgon också.
Så himla typiskt mig att alltid glömma något eller strula till det på något vis!!
söndag 7 september 2008
lördag 6 september 2008
Önskelista
Jag vet, jag skriver lite för långa inlägg. Kan inte hjälpa det. Det går av bara farten.
Det finns några saker som jag önskar mig fast jag inte borde. Jag har ju ett ypperligt liv, jag borde vara lycklig som det är. Och det är jag. Jag har en underbar familj (som ibland är himla tröttsam men ändå), vi bor i ett någolunda utvecklat land (läser en kompis resedagbok, hon är i Tanzania och praktiserar som läkare http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3§ion=journey&journeyId=310530&userId=71751 och då får man lite perspektiv på tillvaron, tillexempel kan jag konstatera att jag antagligen inte skulle överlevt mina förlossningar och mina barn skulle kanske inte heller klarat sig - hu, å hemska tanke), jag är frisk och allt som allt så har jag ju det toppen!
Men.
Det finns några saker som jag önskar mig fast jag inte borde. Jag har ju ett ypperligt liv, jag borde vara lycklig som det är. Och det är jag. Jag har en underbar familj (som ibland är himla tröttsam men ändå), vi bor i ett någolunda utvecklat land (läser en kompis resedagbok, hon är i Tanzania och praktiserar som läkare http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3§ion=journey&journeyId=310530&userId=71751 och då får man lite perspektiv på tillvaron, tillexempel kan jag konstatera att jag antagligen inte skulle överlevt mina förlossningar och mina barn skulle kanske inte heller klarat sig - hu, å hemska tanke), jag är frisk och allt som allt så har jag ju det toppen!
Men.
- Jag skulle gärna ha obscent mycket pengar
- Jag skulle gärna bo i ett fint hus
- Jag skulle gärna ha en lång och härlig semester på lyxresort
- Jag skulle gärna ha en personlig tränare
- Jag skulle gärna ha en kock i hemmet
- Om ovanstående inte hjälper så skulle jag gärna göra en fettsugning och skinnborttagning (den 5 kilos bebisen som dök upp för två år sedan har satt sina spår)
- Jag skulle gärna ha mer tid (jasså? det gick inte att köpa? det trodde jag för nu har jag blivit odräglig av att önska mig alla dessa saker så nu tror jag att det går att köpa tid också!)
- Så önskar jag att jag kunde bjuda hit alla jag känner så vi kunde ha ett jättepartaj!
Apropå partaj så hamnar jag emellanåt i något slags destruktivtomogenknastanke (där jag befinner mig just nu och är galet partysugen) och det enda jag vill är att dricka sprit, röka och göra farligt busiga saker. Tror att jag är typ 19 år igen och livet är helt bekymmerslöst, party hela tiden och morgondagen är en annan dag.
Nu förtiden kan jag knappt dricka en halv flaska vin utan att få skallebank. Skulle jag dessutom röka......jag skulle antagligen bara kräkas. Och det är ingen hit när man druckit rödvin. Dessutom får jag oftast migrän också efter lite party. Så tuff är man ju inte (längre). Dessutom så fattar ju inte barnen att man är bakis och måste få vila. Inte titta på Mc Queen klockan 6 på morgonen!
Så, tillsvidare så har jag skickat familjen att handla. I kväll blir det ångkokta musslor i vinsky!
Å vad jag längtar!
fredag 5 september 2008
En dag till
Jag börjar bli lite smått husgalen. Känner att mitt liv skulle vara bra mycket lättare om vi bodde i ett hus.....Douglas vägrar ju verkligen att gå hem när vi lämnat Sidney vid bussen klockan halv åtta på morgonen och jag är inte, absolut inte, upplagd för att gå till lekparken (jag stavade först fel så det blev likparken, det är just vad det skulle se ut som om jag var tvungen att vara där vid den tiden)
Tänk då om vi kunde komma hem till ett hus så Douglas kunde vara ute och leka på tomten och jag kunde få dricka färdigt mitt kaffe (som jag aldrig hinner innan vi måste rusa iväg till bussen uppför backen, jag kommer få världens snyggaste rumpa och ben på kuppen) på terassen och fåglarna skulle kvittra och alla skulle vara glada?!
Jag är även husgalen på svenska marknaden, tittar på hus och priser och vart de ligger och undrar om vi skulle kunna bo där. Jag vet, detta är inget som gör mig på något sätt lugnare över vart vi skall ta vägen om knappt ett år.
Men jag tror att huset kommer kalla på mig och då måste jag se vart det ropar någonstans!
Skolan verkar ta ut Sidney fullkomligt mentalt. Han vill kramas, sitta i knä och bara mysa hela tiden. Han verkar verkligen gilla sin skola och sina kompisar och det är inga problem på det sättet men det verkar vara tufft att vara 5,5 år just nu. Vi var på väg ut en sväng igår eftermiddag och när vi hade satt på oss skorna och bara skulle öppna dörren så blev han så ledsen så ledsen och kunde inte säga varför för han visste inte. Så det slutade med att vi alla tre satt uppkrupna i soffan under filten med varsina glasskålar och tittade på en film vi lånat på biblioteket. Han var jättenöjd.
Idag följde han med en kompis hem efter skolan så jag och Douglas var ensamma till tre på eftermiddagen och när han hade sin sovstund så passade jag också på att ta en liten lur. Vilken lyx! Helt galet skönt att bara göra inget och krypa ner i sängen med NY Times och njuta! När Sidney sen blev hembjuden till Noah (Sue och Etiennes äldsta son) på eftermiddagen så tackade han faktiskt nej. Han ville hellre bara vara hemma! Det var skönt att slappa lite och inte behöva vara ute i värmen. Vi har fortfarande 32 grader i skuggan. Börjar bli så supertrött på att ständigt svettas.
Under sommaren så har jag faktistk börjat lukta svett. Det har jag inte gjort förut. Men jag tror att det är den ständiga fukten och att man faktiskt inte kan göra något alls (förutom att vara inne, i bilen eller i en mall) utan att svettas ihjäl.
I går kväll hade jag min taekwando igen. Sidney hoppade över sin. Och det är fortfarande lika bra. Men, fortfarande utsätter jag min kropp för saker den inte gjort sen långt innan Sidney var född. Jag är faktiskt lite förvånad själv över att det går så pass bra som det gör.
Förutom situpsen då......pinsamt är det enda ordet som riktigt passar. Jag har ju inga magmuskler alls längre, de verkar inte riktigt finnas kvar överhuvudtaget. Alltså, när jag spänner magmusklerna och letar mig in till den hårda delen av magen (det är några lager att komma igenom) så är det ett mellanrum mellan musklerna, mer som ett hål faktiskt.
Ska de inte sitta ihop? Jag förstår ingenting.
Sen övade vi på sparkar! En sidokick, man ser faktiskt ut som i en riktig karatefilm. (återigen, inte jag då men många andra) Jag är grymt imponerad av vår "master" han rör sig som en tecknad figur. Det gör inte jag. Eller kanske, men inte i samma serie, jag ser mer ut som dunderklumpen och han som någon actionfigur.
Niklas skall förresten träna Sidney i fotboll nu i höst. Han är iväg på någonslags utbildning nu i kväll. Han var dock på väg redan i morse, läste fel på am och pm. Det blir verkligen förvirrande i bland. Så han gick upp i ottan och gick ner till bilen. Efter ca 5 minuter kom han tillbaks och sa att han hade en konstig känsla av att något var fel och kollade mailen. Jorå så att......det var 7 på kvällen inte morgonen.
Inatt eller imorgon kommer vi tydligen få en släng av stormen "Hanna". I detta varningens land så har de i dag pratat om att man skall tänka på att fylla på förråden med mat och annat eftersom stormen kommer.......jag kanske tar för lätt på det men.......det skall väl inte storma i flera veckor? Jag får väl gå ner till floden och fiska lite om maten tar slut. Kanske åka i väg till bonden och tigga mjölk om det behövs. Men inte skall jag väl behöva bunkra mat?
Det är lite läskigt att bo så högt upp som vi gör, alltså vi bor ju inte i någon skyskrapa eller så, det är bara tre våningar men huset står på en kulle och vi är väldigt oskyddade runt om. Om det nu skulle börja blåsa som attan.
På söndag är det min första dag som lärarassistent på svenska skolan som börjar då. Det blir spännande. Jag skall jobba på riktigt. För första gången på två år och tre månader......förutom det jag skriver i Fias tidning då....men det gör jag ju helt ensam, vet knappt om någon läser det för jag sitter ju så långt bort :-)
Undrar om jag vet hur man gör när man jobbar längre?Jag är tveksam.
Tänk då om vi kunde komma hem till ett hus så Douglas kunde vara ute och leka på tomten och jag kunde få dricka färdigt mitt kaffe (som jag aldrig hinner innan vi måste rusa iväg till bussen uppför backen, jag kommer få världens snyggaste rumpa och ben på kuppen) på terassen och fåglarna skulle kvittra och alla skulle vara glada?!
Jag är även husgalen på svenska marknaden, tittar på hus och priser och vart de ligger och undrar om vi skulle kunna bo där. Jag vet, detta är inget som gör mig på något sätt lugnare över vart vi skall ta vägen om knappt ett år.
Men jag tror att huset kommer kalla på mig och då måste jag se vart det ropar någonstans!
Skolan verkar ta ut Sidney fullkomligt mentalt. Han vill kramas, sitta i knä och bara mysa hela tiden. Han verkar verkligen gilla sin skola och sina kompisar och det är inga problem på det sättet men det verkar vara tufft att vara 5,5 år just nu. Vi var på väg ut en sväng igår eftermiddag och när vi hade satt på oss skorna och bara skulle öppna dörren så blev han så ledsen så ledsen och kunde inte säga varför för han visste inte. Så det slutade med att vi alla tre satt uppkrupna i soffan under filten med varsina glasskålar och tittade på en film vi lånat på biblioteket. Han var jättenöjd.
Idag följde han med en kompis hem efter skolan så jag och Douglas var ensamma till tre på eftermiddagen och när han hade sin sovstund så passade jag också på att ta en liten lur. Vilken lyx! Helt galet skönt att bara göra inget och krypa ner i sängen med NY Times och njuta! När Sidney sen blev hembjuden till Noah (Sue och Etiennes äldsta son) på eftermiddagen så tackade han faktiskt nej. Han ville hellre bara vara hemma! Det var skönt att slappa lite och inte behöva vara ute i värmen. Vi har fortfarande 32 grader i skuggan. Börjar bli så supertrött på att ständigt svettas.
Under sommaren så har jag faktistk börjat lukta svett. Det har jag inte gjort förut. Men jag tror att det är den ständiga fukten och att man faktiskt inte kan göra något alls (förutom att vara inne, i bilen eller i en mall) utan att svettas ihjäl.
I går kväll hade jag min taekwando igen. Sidney hoppade över sin. Och det är fortfarande lika bra. Men, fortfarande utsätter jag min kropp för saker den inte gjort sen långt innan Sidney var född. Jag är faktiskt lite förvånad själv över att det går så pass bra som det gör.
Förutom situpsen då......pinsamt är det enda ordet som riktigt passar. Jag har ju inga magmuskler alls längre, de verkar inte riktigt finnas kvar överhuvudtaget. Alltså, när jag spänner magmusklerna och letar mig in till den hårda delen av magen (det är några lager att komma igenom) så är det ett mellanrum mellan musklerna, mer som ett hål faktiskt.
Ska de inte sitta ihop? Jag förstår ingenting.
Sen övade vi på sparkar! En sidokick, man ser faktiskt ut som i en riktig karatefilm. (återigen, inte jag då men många andra) Jag är grymt imponerad av vår "master" han rör sig som en tecknad figur. Det gör inte jag. Eller kanske, men inte i samma serie, jag ser mer ut som dunderklumpen och han som någon actionfigur.
Niklas skall förresten träna Sidney i fotboll nu i höst. Han är iväg på någonslags utbildning nu i kväll. Han var dock på väg redan i morse, läste fel på am och pm. Det blir verkligen förvirrande i bland. Så han gick upp i ottan och gick ner till bilen. Efter ca 5 minuter kom han tillbaks och sa att han hade en konstig känsla av att något var fel och kollade mailen. Jorå så att......det var 7 på kvällen inte morgonen.
Inatt eller imorgon kommer vi tydligen få en släng av stormen "Hanna". I detta varningens land så har de i dag pratat om att man skall tänka på att fylla på förråden med mat och annat eftersom stormen kommer.......jag kanske tar för lätt på det men.......det skall väl inte storma i flera veckor? Jag får väl gå ner till floden och fiska lite om maten tar slut. Kanske åka i väg till bonden och tigga mjölk om det behövs. Men inte skall jag väl behöva bunkra mat?
Det är lite läskigt att bo så högt upp som vi gör, alltså vi bor ju inte i någon skyskrapa eller så, det är bara tre våningar men huset står på en kulle och vi är väldigt oskyddade runt om. Om det nu skulle börja blåsa som attan.
På söndag är det min första dag som lärarassistent på svenska skolan som börjar då. Det blir spännande. Jag skall jobba på riktigt. För första gången på två år och tre månader......förutom det jag skriver i Fias tidning då....men det gör jag ju helt ensam, vet knappt om någon läser det för jag sitter ju så långt bort :-)
Undrar om jag vet hur man gör när man jobbar längre?Jag är tveksam.
onsdag 3 september 2008
Kläderska - Ja tack!
Jag behöver ingen städerska, jag behöver en kläderska. En person som tar hand om alla kläder som ligger och dräller överallt. Var kommer de ifrån? Jag plockar och plockar och plockar kläder hela tiden, smutsiga, rena, blöta, omaka och skrynkliga. Rätt som det är så tycker jag att läget är under kontroll, men det tar bara några timmar (minuter?) så ligger det en hög någonstans igen. Det tar liksom aldrig slut! Då känner jag att det skulle vara det bästa att ha en kläderska. Städa kan ju ibland faktiskt vara riktigt tillfredsställande.....(det där ordet måste kolla upp hur det stavas.....det ser ju inte klokt ut, liksom finskt på något sätt) men att plocka kläder är något av det värsta jag vet.
Igår (tisdag) fick Douglas lite mer vaccin. Det var lite stökigt i undersökningsrummet, de två bröderna kunde inte riktigt vara sams och rätt som det var så hade doktorn stoppat in sprutan utan att jag var beredd och kunde hålla i Douglas arm. Så, raskt drog han ut sprutan och på vägen ut lyckades han böja till den också. Niklas mamma tror att han är Hulken. Det vore jätteläskigt. När kommer han blir grön? Nu kommer jag ha mardrömmar om att när jag går in till honom i sängen så tittar han upp på mig med rödsprängda ögon, grön hy och söndertrasad pyamas. Doktorn blev väldigt skärrad och bad om ursäkt massor med gånger.
Vi var vid vår jättefina nya lekplats igår. Har jag berättat om den? Det finns en del för små barn, en del för lite större, en del med vattensprinkler där alla barn springer omkring och blir helt vattengalna. Gråter för att de ramlar eller krockar med varandra.
På kvällskvisten var det dags för Sidneys taekwando träning som han fortfarande tycker är lika kul. Senare var det min tur igen, jag drog med mig Sue (min brittiska vän som skall flytta till London men som inte vill flytta härifrån nu!) och vi svettades i kapp. Jag har tänkt på en sak. Det är mycket stretching och jag märker att många (de flesta) kan böja sina ben i alla tänkbara riktningar, men jag lider verkligen av att just bara sitta med benen i 90 grader......dessutom fick jag en pinsam kramp i vaden i går. Kände mig faktiskt inte särskilt atletisk alls. Visste inte ens vad vad heter på engelska.
Vi fick lära oss de två första stegen i självförsvar och så hade vi sparkträning. Varje gång man utför en övning skall man skrika KIII-AAA, det är jättehärligt. Prova.
Idag stötte jag på en till svensk familj som nyligen flyttat hit från sverige. Det blir verkligen jättekonstigt när jag står inne i vår lokala glassbutik som har miljoner olika sorters hemlagad glass och funderar på vad vi skall ha och pratar med killarna och hör att någon tilltalar mig på svenska. Det känns nästan inte som om jag förstår vad hon säger för jag inte är beredd att lyssna med mina svenska öron. De verkade jättetrevliga och hör ihop med den andra familjen som jag träffade nyligen. Berättade jag om dem? Männen jobbar på Skanska Inc. och de har bara tagit sitt picochpack och familjen och flyttat hit för gott. Modigt.
Vi har en helt ny taktik för Sidneys leksaker just nu också och jag biter ihop och tvingar mig att genomföra detta fast jag tycker att det är jobbigt. Vi städar inte undan. Det har vi alltid gjort på kvällarna, lagt alla leksaker på sina platser. Det blir ju lite lättare att hitta dem igen och roligare att vara i sitt rum och leka med sakerna. Men, nu så är måttet rågat, det är ju bara vi som städar och Sidney hittar på miljoner andra saker som skall göras just precis när det är städdags. Någon som känner igen det? Villkoret är också att om han nu inte vill städa så får han heller inte fråga vart någonting är. Hittills har det gått bra konstigt nog men det kliar så i mina fingrar att gå in där och lägga sakerna i sina lådor och göra fint.
I morgon kommer också Sidneys fröken på hembesök.......men jag har bestämt mig. Tror jag. Frågade honom flera gånger om han inte ville göra fint på sitt rum nu när hon skulle komma men det ville han inte!
Tror ni att han kommer hamna i trubbel nu för att jag gör såhär? Kan hon ha någon jobbig åsikt om det? Ni vet, han kommer minnas detta och vilja äta rutten leverpastej som är gömd i fläkten? (Serien "lite som du" minns ni?)
Herregud förresten vad papper det skall fyllas i för skolan.....de vill veta när Sidney började krypa, om han var ett besvärligt barn, när han pratade, om han kommer bra överens med barn och vuxna.......jag vägrar svara. Det är inte relevant. Dessutom kommer det inte se bra ut i hans papper. De får väl fråga igen om det är så viktigt, och då kanske jag inte minns. (Ni hajjar att jag skojar va? Men några frågor tänker jag inte svara på)
Gonatt
Igår (tisdag) fick Douglas lite mer vaccin. Det var lite stökigt i undersökningsrummet, de två bröderna kunde inte riktigt vara sams och rätt som det var så hade doktorn stoppat in sprutan utan att jag var beredd och kunde hålla i Douglas arm. Så, raskt drog han ut sprutan och på vägen ut lyckades han böja till den också. Niklas mamma tror att han är Hulken. Det vore jätteläskigt. När kommer han blir grön? Nu kommer jag ha mardrömmar om att när jag går in till honom i sängen så tittar han upp på mig med rödsprängda ögon, grön hy och söndertrasad pyamas. Doktorn blev väldigt skärrad och bad om ursäkt massor med gånger.
Vi var vid vår jättefina nya lekplats igår. Har jag berättat om den? Det finns en del för små barn, en del för lite större, en del med vattensprinkler där alla barn springer omkring och blir helt vattengalna. Gråter för att de ramlar eller krockar med varandra.
På kvällskvisten var det dags för Sidneys taekwando träning som han fortfarande tycker är lika kul. Senare var det min tur igen, jag drog med mig Sue (min brittiska vän som skall flytta till London men som inte vill flytta härifrån nu!) och vi svettades i kapp. Jag har tänkt på en sak. Det är mycket stretching och jag märker att många (de flesta) kan böja sina ben i alla tänkbara riktningar, men jag lider verkligen av att just bara sitta med benen i 90 grader......dessutom fick jag en pinsam kramp i vaden i går. Kände mig faktiskt inte särskilt atletisk alls. Visste inte ens vad vad heter på engelska.
Vi fick lära oss de två första stegen i självförsvar och så hade vi sparkträning. Varje gång man utför en övning skall man skrika KIII-AAA, det är jättehärligt. Prova.
Idag stötte jag på en till svensk familj som nyligen flyttat hit från sverige. Det blir verkligen jättekonstigt när jag står inne i vår lokala glassbutik som har miljoner olika sorters hemlagad glass och funderar på vad vi skall ha och pratar med killarna och hör att någon tilltalar mig på svenska. Det känns nästan inte som om jag förstår vad hon säger för jag inte är beredd att lyssna med mina svenska öron. De verkade jättetrevliga och hör ihop med den andra familjen som jag träffade nyligen. Berättade jag om dem? Männen jobbar på Skanska Inc. och de har bara tagit sitt picochpack och familjen och flyttat hit för gott. Modigt.
Vi har en helt ny taktik för Sidneys leksaker just nu också och jag biter ihop och tvingar mig att genomföra detta fast jag tycker att det är jobbigt. Vi städar inte undan. Det har vi alltid gjort på kvällarna, lagt alla leksaker på sina platser. Det blir ju lite lättare att hitta dem igen och roligare att vara i sitt rum och leka med sakerna. Men, nu så är måttet rågat, det är ju bara vi som städar och Sidney hittar på miljoner andra saker som skall göras just precis när det är städdags. Någon som känner igen det? Villkoret är också att om han nu inte vill städa så får han heller inte fråga vart någonting är. Hittills har det gått bra konstigt nog men det kliar så i mina fingrar att gå in där och lägga sakerna i sina lådor och göra fint.
I morgon kommer också Sidneys fröken på hembesök.......men jag har bestämt mig. Tror jag. Frågade honom flera gånger om han inte ville göra fint på sitt rum nu när hon skulle komma men det ville han inte!
Tror ni att han kommer hamna i trubbel nu för att jag gör såhär? Kan hon ha någon jobbig åsikt om det? Ni vet, han kommer minnas detta och vilja äta rutten leverpastej som är gömd i fläkten? (Serien "lite som du" minns ni?)
Herregud förresten vad papper det skall fyllas i för skolan.....de vill veta när Sidney började krypa, om han var ett besvärligt barn, när han pratade, om han kommer bra överens med barn och vuxna.......jag vägrar svara. Det är inte relevant. Dessutom kommer det inte se bra ut i hans papper. De får väl fråga igen om det är så viktigt, och då kanske jag inte minns. (Ni hajjar att jag skojar va? Men några frågor tänker jag inte svara på)
Gonatt
Vad kul det var!
Att lägga upp bilder, nu blev det inte riktigt som jag tänkt mig så jag gör en till......när bussen åker i väg med mitt lilla stora barn.
Första dagen i skolan
Hej,
Första dagen i skolan. Sidney gick utan problem och lade sig i tid i går kväll, studsade upp i morse när han fick veta vilken dag det var och gjorde alla morgonbestyr utan ett enda litet gnäll. Och det mina vänner är inte vanligt. Vår busshållsplats ligger på toppen av en backe, så mamma gnällde lite i morse när jag genomsvettig sköt vagnen med 15 kilos Douglas när klockan inte ens var halv åtta. Då sa Sidney, jag svettas inte, jag har superskor!
Igår och idag har det varit filmispelning i vår lilla stad. Det är tydligen ofta det. Den speglar väl hur en amerikansk småstad ser ut och det är ju väldigt fint här! Det var inte superskådisar men någon kvinna från "six feet under" som jag aldrig sett.....
Berättar mer sen, nu måste jag lägga Douglas men jag ville försöka få upp lite kort här så nu försöker jag!
måndag 1 september 2008
Labor Day
Hallå,
Vi har haft lång helg här. Labor Day. Typ första maj. Utan betydelse. Jag hörde mig för vad man gjorde. Var det parader eller demonstrerade man eller vad var liksom syftet med denna helg? Men det fanns inget. Det största med denna helg är nog att det är "sista helgen på sommaren" för nu i veckan börjar alla skolor.
I lördags så var jag ute på en tre timmars långprommenad i skogen med en kompis. Det är ganska fantastiskt här i vårat område för familjen Rockefeller (Oljemagnat som när bilarna tog över världen, köpte upp all tågtrafik så de skulle köpa mera bensin http://sv.wikipedia.org/wiki/John_D._Rockefeller) har skänkt en massa mark (främst skog) till staten NY att förvalta och ge till alla som bor här. Vilket betyder att överallt finns det jättemycket fin skog att gå i. Det är grusvägar och spår överallt så man behöver inte gå på samma ställe två gånger om man inte vill. Det rinner små bäckar och vattendrag och det är verkligen himla vackert.
Så, på kvällen gjorde vi god mat och somnade tidigt. Niklas hade nämligen varit kvar inne på manhattan och firat att de fått nya kontoret på fredagen. Han var ju himla trött efter en jobbig vecka med allt som skulle ordnas med kontoret plus det vanliga jobbet. Så efter några öl efter jobbet på tåget som susar fram i behagligt sovtempo så somnade han naturligtvis in och vaknade upp på slutstationen utan batterier i mobiltelefonen....det tog honom en timma att komma därifrån.
Söndagen var vi bjudna till en familj som bor ca 30 minuter härifrån. Frun är svensk och mannen amerikansk. Vi skulle följa med dem till poolen och sedan grilla med dem (det är det man gör denna helg, liksom firar ut sommaren med sista pooldoppet och har en barbeque). Deras dotter heter Lydia och Sidney har lite svårt att komma ihåg det, särskilt eftersom han har en annan tjejkompis som heter Olivia så han kallar henne för Olydia......och, det är just vad hon är! Humor!
Det är en jättetrevlig familj men helt olik oss (går inte att beskriva med ord ens) och det är ju på något sätt charmen med att hamna i ett annat land. Man träffar människor som är så långt ifrån de man vanligtvis skulle umgås med. Och det är ju berikande.
Idag har vi varit i Conneticut vid havet. Jättemysigt. Vi var där med våra fransk-brittiska vänner som nyss kommit tillbaka från europa och, ve och fasa, bestämt sig för att flytta till London efter jul!!!!! Såna förändringar gillar jag inte när jag nu håller på att gör mig hemmastadd.
Det är ju himla härligt med hav och sandstrand men, med barn så blir det ju liksom sand överallt.....vi är fortfarande inte så där amerikanskt välpreppade så vi har stolar med oss till alla i familjen och stor kylväska på hjul och tusen tillbehör till allt. Det ser också himla härligt ut. Själva hade det blivit totalt missförstånd (eftersom männen var de som gjorde upp hur vi skulle göra) så våra vänner trodde att vi skulle ta med picnic till alla. Så där satt vi med våra torra mackor och melon och delade detta på åtta personer medan vi tittade på alla proffs som hade kött, grönsaker, massor med tillbehör, stereo och till och med dukar med sig för att ha en trevlig barbeque vid havet!
Vi har haft lång helg här. Labor Day. Typ första maj. Utan betydelse. Jag hörde mig för vad man gjorde. Var det parader eller demonstrerade man eller vad var liksom syftet med denna helg? Men det fanns inget. Det största med denna helg är nog att det är "sista helgen på sommaren" för nu i veckan börjar alla skolor.
I lördags så var jag ute på en tre timmars långprommenad i skogen med en kompis. Det är ganska fantastiskt här i vårat område för familjen Rockefeller (Oljemagnat som när bilarna tog över världen, köpte upp all tågtrafik så de skulle köpa mera bensin http://sv.wikipedia.org/wiki/John_D._Rockefeller) har skänkt en massa mark (främst skog) till staten NY att förvalta och ge till alla som bor här. Vilket betyder att överallt finns det jättemycket fin skog att gå i. Det är grusvägar och spår överallt så man behöver inte gå på samma ställe två gånger om man inte vill. Det rinner små bäckar och vattendrag och det är verkligen himla vackert.
Så, på kvällen gjorde vi god mat och somnade tidigt. Niklas hade nämligen varit kvar inne på manhattan och firat att de fått nya kontoret på fredagen. Han var ju himla trött efter en jobbig vecka med allt som skulle ordnas med kontoret plus det vanliga jobbet. Så efter några öl efter jobbet på tåget som susar fram i behagligt sovtempo så somnade han naturligtvis in och vaknade upp på slutstationen utan batterier i mobiltelefonen....det tog honom en timma att komma därifrån.
Söndagen var vi bjudna till en familj som bor ca 30 minuter härifrån. Frun är svensk och mannen amerikansk. Vi skulle följa med dem till poolen och sedan grilla med dem (det är det man gör denna helg, liksom firar ut sommaren med sista pooldoppet och har en barbeque). Deras dotter heter Lydia och Sidney har lite svårt att komma ihåg det, särskilt eftersom han har en annan tjejkompis som heter Olivia så han kallar henne för Olydia......och, det är just vad hon är! Humor!
Det är en jättetrevlig familj men helt olik oss (går inte att beskriva med ord ens) och det är ju på något sätt charmen med att hamna i ett annat land. Man träffar människor som är så långt ifrån de man vanligtvis skulle umgås med. Och det är ju berikande.
Idag har vi varit i Conneticut vid havet. Jättemysigt. Vi var där med våra fransk-brittiska vänner som nyss kommit tillbaka från europa och, ve och fasa, bestämt sig för att flytta till London efter jul!!!!! Såna förändringar gillar jag inte när jag nu håller på att gör mig hemmastadd.
Det är ju himla härligt med hav och sandstrand men, med barn så blir det ju liksom sand överallt.....vi är fortfarande inte så där amerikanskt välpreppade så vi har stolar med oss till alla i familjen och stor kylväska på hjul och tusen tillbehör till allt. Det ser också himla härligt ut. Själva hade det blivit totalt missförstånd (eftersom männen var de som gjorde upp hur vi skulle göra) så våra vänner trodde att vi skulle ta med picnic till alla. Så där satt vi med våra torra mackor och melon och delade detta på åtta personer medan vi tittade på alla proffs som hade kött, grönsaker, massor med tillbehör, stereo och till och med dukar med sig för att ha en trevlig barbeque vid havet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
